Life of Brian anses av många som Mony Python-gängets kreativa höjdpunkt, förvisso med ganska jämt skägg jämfört med de första två säsongerna av Flying Circus. För det är i Life of Brian som Pythongänget under Terry Jones ledning (han regisserade) som man för första (och sista) gången fullt ut bevisade att man klarade av att bemästra att göra en långfilm. Medan Holy Grail är bland de roligaste filmerna som gjorts så är den mer en tematiskt sammanhållen samling sketcher. I Life of Brian så finns det en handling som är filmens fokalpunkt, så som det bör vara i en långfilm.
Handlingen kretsar kring Brian som föds i ett stall i Betlehem för ungefär 2000 år sedan. Och den uppenbara likheten med ett annat gossebarn är naturligtvis ingen slump. Redan i stallet där han föds misstas han för att vara Messias, och parallellerna mellan Jesus liv och Brians är stora. Vid vuxen ålder misstas Brian återigen för Messias och får snabbt många lärjungar. Hela filmen bygger på att vara en spegling av Kristussagan. Och detta är såklart inte helt okontroversiellt. I synnerhet när filmen kom ut så ansågs den av många vara hädisk. Jag tycker att detta är aningen överdrivet, men visst...
I Life of Brian lyckas Python med många saker, förutom det som redan nämnts så har Terry Gilliam gjort ett brilliant jobb med scenografin. Men filmens kanske största överraskning är nog den strålande insatsen av Graham Chapman som axlar huvudrollen som Brian. Som bakant gjorde han även i Holy Grail huvudrollen, men som Brian lyckas han visa att han inte bara en en lysande komediskådespelare utan även en gedigen allroundskådis. I sedvanlig ordning är det dock John Cleese som gör några av de mest komiska rollfigurerna, och precis som vanligt så är det den fina blandningen av talanger i Pythongänget som tillsammans skapar något enormt bra. Måhända inte lika rolig som Holy Grail, men en mer gedigen film.
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar