12 Monkeys (1995) Betyg: 9/10

Året är 2035 och 99% av mänskligheten har gått under p.g.a. ett dödligt virus 40 år tidigare. De överlevande har bosatt sig under jordytan, och uppe på ytan härskar åter djuren. Bland de överlevande finns James Cole om sitter fängslad, och som skickas upp till jordytan för att skaffa information som ska hjälpa mänskligheten att återta planeten. Men först måste de skaffa sig information om hur viruset uppstått. Då Cole visar sig duglig skickar de honom tillbaka i tiden till 1996 då viruset uppkom. Här hamnar han först i arresten och sedan på mentalinstutition. Där träffar han psykiatikern Kathryn Railly, som förstår att Cole är ett offer av svåra vanföreställningar och hon blir engagerad i hans fall. Men hur är det egentligen? Vilken av verkligheterna är sann och vilken är en del av Coles vanföreställning? Behöver världen räddas från viruset eller inte?

12 Monkeys är en fantastisk film regisserad av Terry Gilliam. Som vanligt så hamnar vi i en värld som visuellt är fantastiskt utformad. Gilliam är en detaljernas mästare och sättet han skapar en framtidsvärld och framtidsteknik som ser low-tech ut är anmärkningsvärt imponerande. Bruce Willis gör en riktigt stark rollprestation, och vi får faktiskt se honom på ett sätt som vi inte är vana vid. Han är inte den sedvanliga hjälten som ingen kan besegra, utan är butvis skör och förvirrad själ. Men filmens kanske allra största behållning är Brad Pitt som porträtterar den maniske och galne Jeffrey Goines. Det här är en av Brad Pitts absolut främsta prestationer, och var för mej en ögonöppnare gällande hans förmåga som skådespelare.

De Tolv Apornas Armé, som den svenska titeln blev, är en fantastiskt bra film som bara växer ju fler gånger jag ser den. Gilliam flyttar oss obehindrat mellan olika tidsdimensioner och levererar tidsparadoxer så att de känns fullkomligt självklara. Det är en film som man måste titta aktivt på, men den är inte svår att förstå. Ett mästerverk!

Betyg: 9/10