En av svensk films största succéer under det senaste decenniet är Kay Pollacks Så som i himmelen. Den handlar om den framgångsrike dirigenten Daniel som efter en hjärtinfarkt avslutar sin karriär och flyttar till sin barndomsby där han bodde till han var sju år. Då Daniel då var mobbad valde hans mor att flytta därifrån med honom. När han nu återvänder till byn har han ett nytt efternamn så ingen vet "vem han var. Det dröjer inte länge förrän han får propåer om att leda byns kyrkokör, och efter att initialt kategoriskt sagt nej till detta så väcks elden i honom och han antar denna utmaning. Men hur motiverande blir det för en proffsmusiker att hålla på med dessa amatörer? Och är de verkligen redo för hans ganska underliga metoder?
Så som i himmelen är osedvanligt bra för att vara en svensk film. Michael Nyqvist som spelar huvudrollen är osedvanligt bra för att vara Michael Nyqvist. Det här är förmodligen hans livs roll, och han gör den riktigt bra. Likaså fantastisk är Frida Hallgren som spelar en av körmedlemmarna, den charmiga Lena som Daniel trollbinds av.
Rekommenderas till alla. Särskilt till er som (liksom jag) nästan givit upp hoppet om svensk film.
Betyg: 8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar