onsdag 30 december 2009

Moon (2009) Betyg: 6/10



Sam Bell arbetar på månen. Hans enda sällskap på rymdstationen är GERTY, en intelligent talande robot som är där för att serva honom. Företaget som anställt honom, Lunar Industries, framställer Helium-3 ett nytt rent bränsle/energi. Sams jobb är att säkerställa tillverkningen och att överföra den till jorden. Hans enda kontakt med jorden och hans fru och barn är via videomeddelanden. Nu börjar hans 3-åriga kontrakt på månen gå mot sitt slut och han längtar efter att återförenas med familjen. Men tre år i ensamhet är en väldigt lång tid och Sam börjar se hallucinationer.

Fantastiskt skådespel av Sam Rockwell i rollen som Sam Bell. Som man snart inser när man ser filmen så kräver den en hel del och Sam kommer säkerligen att bli aktuell för en Oscarsnominering. Kevin Spacey står för GERTYs röst, och han är precis så torr och uttryckslös som den här rollen kräver.

En science fiction-rulle med en hyggligt originell story. Scenografin för tankarna till 2001: A Space Odyssey och Alien. Scenerna som utspelar sig på månens yta är enkelt gjorda, jämfört med vad modern teknik kan åstadkomma, men det fungerar. Det här är regissören Duncan Jones debutfilm, och som sådan så är den klart imponerande. Duncan, för många kanske mer känd som Zowie Bowie, är musiklegenden David Bowies son. Vi ser fram emot vad han kan åstadkomma i framtiden.

Den här sortens lågmälda långsamt berättade filmer är inte min absoluta favoritgenre, varför jag inte ger filmen ett högre betyg. Andra, som uppskattar genren mer, kommer att vilja ge den ett riktigt toppbetyg misstänker jag.

Betyg: 6/10

måndag 28 december 2009

Avatar 3D (2009) Betyg 7/10



Så var den äntligen här, James Camerons omtalade epos Avatar som skulle förändra allas vår uppfattning om vad film är. Filmen finns i två versioner, en 3D-version och en vanlig (2D). Jag har sett 3D-versionen och det är utifrån denna upplevelse som denna recension är baserad.

Filmen utespelar sig ca 150 år fram i tiden, där den rullstolsbundne f.d. marinsoldaten Jake Sully lämnar jorden för den avlägsna planeten Pandora. Han har skrivit på ett långtidskontrakt för ett företag som arbetar med utvinning av ett dyrbart mineral på Pandora. Företaget har råkat ut för problem då Na'vi, planetens urinvånare, inte är så samarbetsvilliga att låta dem bryta mineralen. Jakes jobb är att ersätta sin nyligen omkomne broder som avatarförare. En avatar är en laboratorieframställd hybrid mellan en människa och en Na'vi, som saknar eget medvetande. Genom den genetiska samhörigheten emellan en människa och hans avatar kan människans medvetande föras in i avataren och han kan kontrollera den som sin egen kropp. Syftet med avatarerna är att skapa vänskapsband med Na'vi. Under sitt första uppdrag skiljs Jake från de övriga avatarerna och kommer snart i kontakt med Neytiri en ung kvinnlig Na'vi.

Låter det avancerat med all teknologi och svåra ord? Nej då, det är mycket enkelt förklarat i filmen och man behöver inte anstränga sig för att hänga med i turerna. James Cameron, som tidigare gett oss filmer som Terminator 1 & 2, Titanic och Aliens, har åter igen gjort en banbrytande film. Avatar var tänkt att bli hans nästa projekt efter Titanic, men tekniken var inte redo varför projektet sköts upp ett decennium. Avatar är tydligen CGI-producerad (datoranimerad) till 60%, men det syns aldrig. Cameron och hans team skapar en värld där allt ser verkligt och levande ut. Ingenstans sitter man och suckar för att växter eller varelser ser så plastigt dataanimerade ut. Det är i detta som Camerons största framsteg för filmskapande har ägt rum. Låt mej vara tydlig genom att dra följande parallell: Gollum i Sagan om de två tornen, som var bra för sin tid, är en klåpares verk i jämförelse med figurerna i Avatar.

Åter igen så gör filmindustin ett försök med 3D-film, det tycks återkomma med jämna mellanrum. Den här gången så är det på ganska bred front med flera inkommande storfilmer. Det här lär vara filmindustrins försök att få folk att gå på bio istället för att sitta hemma och se på i värsta fall illegalt nedladdad. Om detta blir lyckosamt återstår att se, men den här filmen gör sig definitivt oerhört bra i en biografsalong. OCh 3D-formatet är lysande för den här filmen! Jag satt trollbunden av filmen i nära tre timmar, och i de stunder när handlingen är lite avslagen så är det just 3D-effekterna som vidhåller intresset.

Bland skådespelareinsatserna så sticker Sigourney Weaver ut i rollen som forskaren Dr. Grace Augustine. Dr Grace har utvecklat Avatartekniken och har ett brinnande intresse att lära känna Na'vi-folket närmare. Tidigare relativt okände Sam Worthington spelar huvudrollen som Jake Sully, och får fullt godkänt för sin insats. Men det är inte skådespelarna eller dialogen som lyfter filmen...

Hur bra är då filmen? Som tidigare nämnts så var jag trollbunden av den, men helt ärligt så är det teknik och specialeffekter som bländar lite grann. Själva storyn är bra, om än inte helt unik och något tunn på sina håll. Det finns något för alla i filmen, actionälskarna får verkligen sitt lystmäte tillfredsställt den sista timmen, det finns något för de som fastnade för den romantiska sagan i Titanic och alla vi som älskar storslagna äventyr har inget att klaga över. När jag efter att ha sett filmen har gått igenom handlingen så känns den inte lika engagerande som jag tyckte att den var i biosalongen igår. Den dagen jag vill se om filmen (och den kommer) så vill jag verkligen se den i 3D igen, för utan 3D så tror jag att den känns betydligt plattare (och då menar jag inte bara på duken).

Det här är verkligen en film som jag rekommenderar alla att se, för det här är en fascinerande film som du kommer att bli imponerad av. En Oscar för bästa specialeffekter är självskriven, och det återstår att se om det blir ytterligare priser till Avatar.

Betyg: 7/10

lördag 19 december 2009

Nick and Norah's Infinite Playlist (2008) Betyg: 7/10



Eh, hur ska jag kunna motstå en film som utspelar sig på gatorna i min favoritstad NYC? Det kan jag inte, i synnerhet som den utspelar sig på rockklubbar och att Michael Cera från Arrested Development spelar huvudrollen.

Michael Cera spelar Nick, basist i gay-indie-bandet "The Jerk Offs", där alla utom Nick är gay. (Möjligtvis undantaget även trummaskinen.) Nick som nyligen blivit dumpad av sin flickvän och är rejält knäckt och sådär patetisk som bara vi killar kan vara. Vi får följa honom under 24 timmar runtom i New York där Jerk Offs har en spelning, de är på jakt efter indiebandet Fluffy som ska göra en hemlig spelning på någon icke-avslöjad klubb i NYC. Nick's ex är så klart också med i händelserna och dessutom är Norah, en tjej som hört några blandCD som Nick spelat in till sitt ex, med i händelserna.

Utan att erbjuda ett unikt händelseförlopp så är detta en välspelad film, med bra karaktärer. Den har en tydlig indie-prägel, så väl i rollbestättning som i filmning. Men det är coolt. Det känns äkta när vi åker runt på Manhattan under denna natt. Jag, som den New York-älskare jag är, får mitt lystmäte efter världens bästa stad tillfredsställt, om än bara för en kort stund.

Visst är detta en film av collage-karaktär, och jag är egentligen minst 10 år för gammal för att vara i dess målgrupp. Men jag känner ändå mej engagerad i filmen och tycker att den är riktigt trevlig och underhållande. Hade jag varit 20 år så hade jag förmodligen givit filmen ett ännu högre betyg. Ett måste för dej som älskar NYC och/eller indiemusikscenen.

Betyg: 7/10

Watchmen (2009) Betyg: 8/10



Den här recensionen är baserad på Director's Cut-versionen.

Zach Schnyder regisserade "300", sedan gav han sig av att göra en film av DC Comics Watchmen. Många har försökt, men det var först nu som det blev verklighet. Eftersom det handlar om en grupp hjältar så är det många bakgrundshistorier som behöver berättas, vilket har lett till att filmen är lång. Bioversionen var 2h 40min, Director's Cut 3 timmar, och nu har det kommit en Ultimate Cut som är ytterligare en halvtimme lång.

Watchmen utspelar sig i mitten på 80-talet i en alternativ verklighet där Nixon är president under sin 4e mandatperiod. USA har vunnit Vietnamkriget och det kalla kriget rasar. Nixon har förbjudit maskerade hjältar varför Watchmen är pensionerade. Men plötsligt så dör en av dem på ett våldsamt sätt. Är det någon som är ute efter de forna superhjältarna?

Filmen är snyggt gjord, om än kanske lite väl explicit i sina våldsskildringar. Handlingen är ganska svår att hänga med i om man (som jag) aldrig har läst serien. Det är många karaktärer och man för först efter hand reda på deras historik och hur de hänger ihop med varandra. Filmens största behållning är Jackie Earle Haley i rollen som Rorschach. För mej så var han den enda hjälten värd namnet. En annan behållning är The Comedian, som är en äkta antihjälte. Förvisso charmig på ett visst sätt, men framför allt fullkomligt vidrig. De flesta av hjältarna, som svenska Malin Åkermans Silk Spectre II eller Ozymandias, är alltför bleka och trista för att skapa ett riktigt engagemang.

Filmen kändes väldigt lång, fast jag inser samtidigt att om man hade gjort den kortare så hade jag avskytt den eftersom mycket av det som gör filmen lockande är bakgrundshistorier och inblickarna i hur världen ser ut med Watchmen i den (till skillnad från vår egen superhjältefria värld).

Gillar du genren eller snygg action så kan du uppskatta den. Annars kan du med gott samvete avstå.

KOMPLETTERING EFTER ATT HA SETT OM FILMEN:
Jag har nu läst serietidningen som filmen bygger på. Kalla det för en grafisk novell om du så önskar, men för mej är det en serietidning likväl. Sen såg jag om filmen, och jag tycker numera riktigt bra om filmen. Förutom att den är snyggt gjord så är den faktiskt riktigt bra. Och nu hängde jag med i handlingen ordentligt också. Betyget uppgraderas från 5 till 8!!!!
Rekommenderas, men kanske ska man läsa serietidningen först?!


Betyg: 8/10

onsdag 16 december 2009

500 Days of Summer (2009) Betyg: 7/10


Jag tror att förtexterna sätter ribban och förklarar vad man kan vänta sig av filmen. Det inleds med en ruta som berättar att "Personerna och händelserna är fiktiva. Alla likheter med verkligheten är en tillfällighet." Ruta två säger: "Detta gäller i synnerhet NN (en tjejs namn)". Bild 3 glider snabbt in med det korta budskapet "Bitch" (subba).

Det är inte en traditionell kärleksfilm, men det är en film om kärlek. I filmen träffar vi Tom Hansen, spelad av Joseph Gordon-Lewitt, som äen romantisk kille som träffar sin drömtjej Summer när hon börjar på samma arbetsplats som honom. Problemet är att hon inte tror på kärlek, men de inleder ändå något. Och som ni förstår så blir det inte som Tom hoppats på...

Filmen är smart berättad. Allt relaterar till de 500 dagarna som inte återges i kronologisk ordning, så det gäller att vara uppmärksam på när saker och ting sker. Det är dock ingen film som man måste anstränga sig för att hänga med i, men det tillför en del att vara vaken för just detta.

Joseph Gordon-Lewitt såg många av oss först i tv-serien "3rd rock from the sun". Det kändes som om han försvann ett tag efter den serien lades ned, men under de senaste åren har han haft huvudroller i flera riktigt bra filmer som Brick, The Lookout och nu den här. Men det är charmiga Zooey Deschanel som i rollen som Summer som är filmens allra största behållning. Hon spelar uttrycksfullt men med en viss återhållsamhet, vilket gör att Summer blir en intressant karaktär att följa.

500 Days of Summer är en bra och sevärd film för de allra flesta. Jag kommer definitivt att se om den om något år eller två.

Betyg: 7/10

måndag 14 december 2009

The Dark Knight (2008) Betyg: 9/10


Film 2 i den nya Christopher Nolan-regisserade Batmanserien. Storyn handlar om att Gotham fått en ny plågoande i The Joker. Batman, polisen Gordon (Gary Oldman) och åklagaren Harvey Dent (Aaron Eckhard) slår sig samman för att försöka besegra honom. Medan filmen innehåller såväl massor med bra action och kul dialog, så saknar jag nerven som fanns i Batman Begins. I den här filmen så är Bruce Wayne Batman, och han genomgår inte alls samma utveckling som i föregångaren.

Filmen har fått väldigt mycket uppmärksamhet eftersom den kom ut efter Heath Ledgers död. När jag såg filmen så var min inställning att Ledger förmodligen fick sin Oscar för rollen som "The Joker" just p.g.a. att han tragiskt gick bort. Detta är förmodligen delvis sant, då ingen tidigare fått en Oscar för en roll i en serietidningsfilmatisering, men samtidigt så var det nog ett riktigt beslut. Jag smälter för hans enastående framförande i den här filmen.

Filmen är lång, spännande och välgjord. Åter igen, mycket bra casting. Faktum är att den är värd att se uteslutande baserat på Heath Ledgers insats. Den här filmen rankas idag som den 9:e bästa filmen i världshistorien på IMDb. Rena snurren! Även om det är en bra film så är det inte en blivande klassiker. För mej är det helt obegripligt att någon klassar den här filmen som bättre än föregångaren. Jag gillar The Dark Knight skarpt, men någon Batman Begins det är den då rakt inte.

Betyg: 9/10

Såg om filmen i augusti 2011 och uppgraderade den i betyg från 7 till 8.
Såg om filmen i oktober 2014 och uppgraderade den i betyg från 8 till 9.

lördag 12 december 2009

Batman Begins (2005) Betyg 9/10


Låt mej börja med att säga att jag är inte alls ett fan av de tidigare Batmanfilmerna. En del av dem var rent plågsamma att se. Men här gör Christopher Nolan en nystart och berättar historien och Batman från början. Filmen handlar kort gott om hur Batman blev Batman.

Christian Bale gör titelrollen i den här filmen som är åtskilligt mörkare än såväl tidigare Batmanfilmer, som övriga filmer i genren serietidningsfilmatiseringar. Filmen handlar om den unge Bruce Wayne (sedermera Batman) och hans problem att komma till rätta med mordet på föräldrarna. Bruce har svårt att hitta en balans med sina känslor för barndomsvännen Rachel (spelad av Katie Holmes) och hur han ska hantera sin privata identitet som Bruce Wayne för att inte bli misstänkt att vara Batman.

Filmen är extremt bra castad. Förutom nämnde Bale figurerar t ex Liam Neeson, Morgan Freeman, Rutger Hauer, Michael Caine och Gary Oldman i viktiga roller.

Jag har haft en förkärlek för superhjältefilmer ända sedan jag såg Superman i slutet av 70-talet. Idag uppskattar jag i synnerhet Spidermanfilmerna och Chris Nolans Batmanfilmatiseringar. Och tro mej, jag tycker att det finns mycket skit i den här genren också. Men det här är en film inom genren när den är som allra bäst. Det är en film som jag tror att vem som helst kan uppskatta oavsett om man gillar genren. Det är mörkret som lockar med filmen och gör den sevärd. Men det har inget som helst att göra med att vara superhjälte, utan det är som människa som mörkret är påtagligt även för Bruce Wayne.

Betyg: 9/10

måndag 7 december 2009

9 (2009) Betyg: 6/10



Mänskligheten har gått under i ett krig mot maskinerna. Oj, det lät ju precis som Matrix tyckte kanske du också? Ja men i det här fallet så är verkligen människorna helt utdöda. I denna värld vaknar 9, en trasdocka, till liv. Han ger sig ut på upptäcktsfärd och träffar på en annan trasdocka - 2. De attackeras av en maskin och 2 kidnappas. 9 hittar ett dolt samhälle med några få andra trasdockor, under ledning av 1. Trots 1's ihärdiga protester smiter 9 iväg för att försöka rädda 2 från maskinerna.

Filmen är fantastiskt snyggt gjort. Superläckra miljöer och snyggt animerade dockor. Man sitter och njuter av hur skickligt gjord filmen är. Men handlingen då? Nåja, den är väl inte superengagerande. Kom ihåg att det är ett gäng trasdockor som slåss mot maskiner. Vilka ska man hålla på egentligen? Flera gånger kommer jag på mej själv med att inse att jag är mer fascinerad över hur snygg filmen är än att jag undrar hur det ska gå för dockorna (för det är trots allt självklart så att man håller på trasdockorna).

Rösterna görs av en rad välrenommerade skådespelare så som Elijah Wood, John C. Reilly, Jennifer Connelly, Martin Landau och Christopher Plummer.

En snygg välgjord film med en hygglig handling. Sevärd!
Betyg: 6/10

onsdag 2 december 2009

Four Christmases (2008) Betyg: 5/10


Kate och Brad är ett par som har ett perfekt förhållande: ingen av dem vill gifta sig, ingen av dem vill ha barn, ingen av dem vill umgås med sina familjer. De bor tillsammans och gör alla saker tillsammans. När det blir dags för julfirande gör de som vanligt, de ljuger för sina familjer och sedan åker de iväg på en resa. I år skulle det bli Fiji, men p.g.a. extrem dimma så ställs alla flygningar in denna dag. Kate och Brad hamnar plötsligt i direktsänd TV där de intervjuas om det inställda flyget. Naturligtvis tar det inte mer än några få sekunder förrän telefonerna börjar ringa. Det är släktingarna som nu fått reda på att allt är en lögn och därmed tvingas Kate och Brad att fira jul med släkten. Eftersom bägges föräldrar är frånskilda så ska de nu fira på fyra ställen på en och samma dag...

Filmen har ett kul upplägg och träffarna med familjerna bjuder på en hel del skratt. Man förstår snart varför de inte har velat att den andre ska träffa familjen. Kate och Brad, som spelas av Reese Witherspoon och Vince Vaughn, stöter på påfrestningar som skakar deras perfekta förhållande i grundvalarna. Både Reese och Vince är kompetenta i genren och funkar rätt bra tillsammans. Filmen kryddas av de välrenommerade skådespelare som spelar de olika familjemedlemmarna, så som Robert Duvall, Sissy Spacek, Jon Voight, Jon Favreau och Mary Steenburgen.

Eftersom detta är en typisk Hollywoodkomedi så måste ju filmen ha ett lyckligt slut, varför filmen raseras fullkomligt mot slutet. Vi har sett sådant många gånger tidigare i liknande filmer. Jag tycker ändå att filmen var underhållande och skulle gärna se om den första timmen någon gång i framtiden. Gillar du romantiska komedier, i dett fall utan särskilt stakt betoning på romantiska, så kommer du att ha en trevligt stund med Four Christmases.

Betyg: 5/10

tisdag 1 december 2009

Dean Spanley (2008) Betyg: 6/10


En sällsam historia som inte liknar något annat jag tidigare sett. Det är början på 1900-talet och vi får lära känna Horatio Fisk (Peter O'Toole och hans son Fisk Junior (Jeremy Northam) som har en besynnerlig relation till varandra. En lång tid tillbaka gick Horatios andre som bort i samband med Boerkriget, och strax därefter dog hustrun av sorg. Nu för tiden så besöker Fisk Junior sin far varje torsdag, mest för att försöka vara en god son. För Horatio Fisk visar inga tecken på att uppskatta besöken. Sedan familjen decimerades så har han levt ett tillbakadraget liv, fjärmad från alla känsloyttringar. Men den här torsdagen blir annorlunda då sonen plötsligt lyckas få fadern att lämna sitt hus och följa med på en föreläsning om reinkarnation.

På föreläsningen stöter de för första gången på Wrather (Bryan Brown) och Dean Spanley (Sam O'Neill). Den sistnämnde är en präst med förkärlek för Tokajerviner, vilket leder oss in på filmens udda karaktär. Fisk Jr bjuder in Dean Spanley på middag för att få höra om hans syn på reinkarnationer, och blir tvungen att muta honom med Tokajervin. När Spanley druckit av detta vin börjar han berätta om sitt tidigare liv - som hund.

Det här är faktiskt ännu mer bizarrt än vad det kanske låter, mycket beroende på att det utspelar sig i en mycket proper och brittisk omgivning. Karaktärerna är mycket korrekta, varför Dean Spanleys berättelse känns allt mer malplacerad. Det tog ett tag innan man förstod vad det här var för en slags film, och var den var på väg.

Filmen kretsar kring nämnda fyra skådespelare, som tillsammans lyfter alltsammans. Detta är en udda film, en del skulle nog kunna kategorisera den som lite långsam. Det händer inte så vansinnigt mycket i filmen, men den är så annorlunda att jag uppskattade den mycket. Definitivt ingen konstig film som man behöver fundera ihjäl sig för att begripa, var inte rädda för det. Men den liknade inte riktigt någon annan film som jag dra mej till minne att jag har sett tidigare. Rekommenderas!

Betyg: 6/10