Inglorious Basterds (2009) Betyg 10/10

Vad har nu Quentin Tarantino hittat på den här gången? Ryktena var många om Inglorious Basterds, en film som varit "på gång" under minst ett decennium. Många trodde att den aldrig skulle realiseras. En dag ringde QT upp Lawrence Bender (hans producent och mångåreige vapendragare) och sa "Manuskriptet är klart! Vill du läsa det?".(Det ville han förresten!) Knappt ett år senare premiärvisades filmen i Cannes, ett sanslöst tempo för den nutida filmproduktion av den här storleken.

Storyn är komplex på sedvanligt Tarantino-manér och knyts så smångingom elegant ihop till en härlig filmupplevelse. Filmer utspelar sig i ett Nazi-ockuperat Frankrike under andra världskriget. En grupp soldater, kallade Inglorious Basterds, bestående av amerikanska judar har släppts ned i den franska landsbygden med ett enkelt uppdrag: att döda nazister. Gruppens ledare Aldo Raine, som förtjänstfullt spelas av Brad Pitt, ser till att låta enstaka nazister överleva för att sprida Basterds rykte. Pitt har fått lite kritik för att han spelar över i den här filmen, men jag tycker det är skitsnack. Aldo Raine är fullkomligt charmerande. Dock så handlar filmen inte särskilt mycket om Inglorious Basterds nazistjakt. Istället så finns en "central sidohandling" om Shosanna, en fransk judinna spelad av Mélanie Laurent, och hennes berättelse.

Den omtalade öppningsscenen, som i mitt tycke är Tarantinos bästa öppningsscen någonsin och överlag en av hans absolut bästa scener, tjänar till att introducera Hans "Jew hunter" Landa för tittaren. Det är Hans Landa som är den centrala figuren i filmen, och den egentliga huvudrollen, oavsett att det är Brad Pitt står överst på bioaffischerna. Han spelar av Christoph Waltz, en tysk skådis som tydligen aldrig slagit riktigt stort ens i Tyskland. Förrän nu vill säga... Waltz har blivit hyllad över hela världen för sen fenomenala insats och allt annat än en Oscar för honom vore en chock och närmast ett justitiemord.

Överhuvudtaget så är rollbesättningen för filmen brilliant. Det sägs att man lade all annan casting åt sidan för att prioritera att hitta en skådespelare för rollen som Hans Landa. Quentin har berättat att han var rädd att han aldrig skulle kunna spela in filmen, eftersom han behövde en skådespelare som var ett linguistiskt geni, som kunde tala tyska, franska och engelska flytande. Det såg länge mörkt ut, men så steg Christoph Waltz in i rummet. And the rest is history! Ett annat roligt val är Mike Myers (mest känd som Austin Powers) som spelar en brittisk general. Karaktären är definitivt roande, men alla som är rädda för överspel (som i många av hans andra filmer) - frukta inte, Mike levererar en klanderfri rolltolkning. Kul att se.

Filmen är en nyinspelning av en B-rulle från 70-talet, men likheterna mellan filmerna är ganska små. Det här är Quentin Tarantinos manuskript och inget annat, det kan man inte ta fel på. Som vanligt i Tarantinos filmer så är dialogen i centrum. I sedvanlig ordning så innehåller filmen lite "underhållningsvåld" av det spektakulära slaget. Men tro inte att det här är en actionfilm. Långa stunder i filmen (och jag menar långa) så sitter några personer runt ett bord och samtalar. Och det är fantastiska dialoger! Det är bara att luta sig tillbaka och njuta!

En otroligt smart sak med filmen är att dialogen växlar mellan engelska, tyska och franska. Här finns inga nazister som väser fram dialogen på engelska med en klichéartad accent, istället pratar de tyska. Personligen så är jag inte alltid så förtjust i att se film som inte är på engelska, men i det här fallet så reflekterade jag inte ens över saken. Det är tveklöst riktigt smakfullt (till skillnad från en eller två andra saker i filmen, men då är vi inne på våldsamheter) och jag lyfter på hatten för QT för detta val.

Filmen är snygg, smart och underhållande. Definitivt Quentin Tarantino i högform! Rekommenderas varmt!

Betyget uppgraderades 1 steg 2015-03-15.

Betyg: 10/10