Meryl Streep spelar den frånskilda 55-åriga trebarnsmamman Jane. Alla tre barnen har flyttat hemifrån och Jane bor själv. Janes ex-make Jake (spelad av Alec Baldwin) lämnade henne för en yngre kvinna för ca 10 år sedan. När sonen ska ta examen samlas familjen i New York. Då ungdomarna är ute på festligheter så hamnar ex-makarna ensamma i hotellbaren, och de råkar ha trevligt tillsammans. T.o.m. så trevligt att de hamnar i sängs med varandra. Men vad vill egentligen Jake med detta? Och vad vill Jane? Och hur ska Jane hantera Adam, hennes arkitekt, som hon precis har börjat dejta?
Filmen är regisserad av Nancy Meyers som tidigare gjort bra komedier som Something's gotta give och What Women Want, men även medelmåttigheter som The Holiday. Den här filmen har ett underligt budskap. Den verkar peka på att försmådda kvinnor ska ge sin otrogne ex-make en andra chans senare i livet. Eller? Det känns knappast som en modern vinkling på relationer. Hade en man regisserat/skrivit filmen så hade den nog blivit rejält sågad av feminister. Samtidigt så kanske budskapet är att principer spelar ingen roll, det är hur man mår i den specifika situationen som gäller.
Meryl Streep är väl aldrig dålig, men den här rollen känns ungefär lika plastig som hennes insats i Mamma Mia. Det här är inte en film som hon valt särskilt omsorgsfullt för rollens fantastiska utmaning, utan möjligtvis för att den ger bra avkastning i plånboken. Alec Baldwin är....tja Alec Baldwin. Han är ingen stor skådespelare, utan han är sin sedvanligt lite dryga rollfigur.
Arkitekten Adam spelas förresten av den f.d. komedikungen Steve Martin, som gör en rollfigur som inte lockade mig till ett enda skratt. Steve Martin är idag 65 år men han ser snarare ut som 80, och jag sitter en lång stund under filmen och funderar på om han i själva verket är död och att de bara grävt upp honom ur graven för att visa upp liket en stund i den här filmen.
Filmens stora behållning är John Krasinski (The Office) som spelar svärsonen. Han är betraktaren utifrån som tillhör familjen, men ändå inte. Vid några tillfällen i filmen levererar John ett par förlösande skratt. Det lyfte filmens betyg med åtminstone ett snäpp.
It's complicated heter filmen och det åsyftar Janes dilemma kring relationstriangeldramat, men så värst komplicerat är det faktiskt inte: det här är inte en särskilt bra film. Visst är den hyggligt välgjord, och som tv-film fungerar den att slå ihjäl två timmar med.
Betyg: 4/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar