OK, vad sägs om den här filmidén? "Jag för samman tre välkända gitarrister från tre olika generationer i samma rum en dag och låter dem samtala med varandra och sen får de ta med sina gitarrer och så får vi se vad som händer." Ungefär så gissar jag att David Guggenheim (ja, släkt med konstmuseumsläkten) resonerade när han sålde in idén till Led Zeppelins legendariske gitarrist Jimmy Page. Och tydligen så tyckte även Jimmy att det här lät som en bra idé för han gick t.o.m. in som med-producent till denna dokumentärfilm.
Jimmy Page förs samman med U2s The Edge och White Stripes centralfigur Jack White. En hyggligt spännande kombination med en av hårdrockens skapare, en av arenarockens viktigaste spelare och en man som gav indierocken en ny inriktning. Alla har de haft enorma framgångar kommersiellt, och de har alla varit med och format varsin skola för unga gitarrister. De är signifikant olika, vilket jag förutsätter har varit en förutsättning för urvalet.
Men vem ska vara intresserad av att titta på något sånt här? Ja, jag tvekade inte många sekunder i alla fall. Men en person som inte är musiker eller rejält musikintresserad kanske inte kommer att tycka att detta är så värst spännande. Det är inte en orgie i gitarrsnack, utan mer om musik i allmänhet. Och vi får följa med de tre på hemmaplan, och i Page fall får vi följa med till huset där de spelade in Led Zeppelin IV, plattan med Black Dog och Stairway to heaven. De talar om sitt låtskrivande och inspirationen bakom detta. Det visas också en del klipp (mestadels live) med respektive band.
För mej var det helt klart en riktigt trevlig stund framför tvn, men det är inte en film som jag längtar efter att se om. Alltså det är ju ingen filmupplevelse på det sätt som jag förvänar mig. Mer som en bra tv-program. Passar du in på beskrivningen ovan, så ska du definitivt se It might get loud. Men om du inte ens vet vilka de tre gitarristerna är så kan du ta en timme framför På spåret istället.
Betyg: 6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar