Filmen om Monica Z har så klart fått mycket uppmärksamhet. I den får vi följa henne från hennes sista tid i hemorten Hagfors och fram till strax efter hennes riktigt stora genombrott. Monica liv skildras och vi får såväl se hennes karriärmässiga succéer och bakslag, som hennes kärlekslivs många dåliga beslut och besvikelser. Monicas liv präglas av hennes bra självförtroende, men samtidigt av hennes dåliga självkänsla.
I filmen framställs pappan (Kjell Bergqvist) som en oerhört negativ och tråkig person. Detta har fått en hel del uppmärksamhet, eftersom detta tydligen inte hade någon som helst anknytning till Monicas pappa i verkligheten. Det finns fler liknande friheter som manusförfattarna har tagit sig, förmodligen av dramaturgiska skäl. Detta gör att man inte riktigt kan lita på det som berättas i filmen, även om jag tror att man på det stora hela får en ganska bra bild av den komplexa människa som Monica Zetterlund var. Filmen är väldigt bra och man bli snabbt engagerad i den. Nämnda Bergqvist är riktigt bra i sin roll som Monicas pappa, men likväl så överskuggas han fullständigt av huvudrollsinnehavaren Edda Magnason. Hon är fullkomligt perfekt i rollen, och förutom skådespelareinsatserna så sjunger hon också själv Monicas låtar i de många scener där vi får se henne på scen eller i studio. Edda är sannolikt svensk dramafilms framtida drottning, att döma av den här insatsen. Att ens jämföra den sorgligt överskattade och oförtjänt hyllade Helena Bergströms skådespeleri med Magnasons är som att jämföra min fotbollstalang med Zlatans. Allt annat än att Edda vinner en Guldbagge för sin lysande insats här vore en skräll av enorma proportioner. Det kommer inte att hända!
Betyg: 8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar