Ender's Game (2013) Betyg: 8/10

För 70 år sedan anfölls Jorden av Formics, en invasionsstyrka från en annan planet. Genom en heroisk insats från en man överlevde vi då. Sedan dess har vi på Jorden förberett oss på att kunna försvara oss bättre inför nästa attack från Formics. Man har då kommit fram till att de som är allra bäst rustade för ett sådant försvar är ynglingar, som får gå i speciella skolor för att läras upp. Ender Wiggin är en elev som sticker ut i sina lärares ögon.

Riktigt bra science fiction-film med Harrison Ford i rollen som den som ansvarar för utbildningen och som ser potentialen i Wiggin. Men det är Ender Wiggin (Asa Butterfield) som har den bärande rollen. Butterfield känner ni igen från  Hugo (2011), där han spelade titelrollen. Ender's Game är kul, spännande och tar oss till oväntade ställen.

Betyg: 8/10

The Hunger Games: Catching Fire (2013) Betyg: 7/10

 

Det har snart gått ett år efter Katniss och Peetas seger i det 74e The Hunger Games. Nu ska de ut på en turné och visa upp sig i alla distrikten. Plötsligt får de beskedet att i var 25e Hunger Games ska tidigare segrare tävla mot varandra. Givetvis blir de två representanterna från Distrikt 12.

 

Jag gillade denna bättre än den första filmen. Kanske för att jag hade släppt Battle Royale-jämförelsen nu, kanske för att jag hade relativt låga förväntningar? Catching Fire vinner på att det är flera riktigt bra skådespelare, bra tempo och en hyfsad handling. Underhållande? Ja, definitivt!

 

Betyg:7/10

The Dictator (2012) Betyg: 7/10

Sasha Baron Cohen (Ali G, Borat) är tillbaka med en ny film. Eftersom han nu blivit så känd och populär så gick det väl inte länge för honom att spela in filmer där han agerar mot riktiga människor som inte vet om att personen som beter sig konstigt är en skådespelare. Således r The Dictator en spelfilm. Här möter vi Aladeen som är envåldshärskare i landet Wadiya. Han utsätts under en resa till USA för en stadskupp där han byts ut mot en av sina dubbelgångare. Planen är att dubbelgångaren sedan ska införa demokrati i Wadiya, Aladeen lyckas fly i New York och får oväntad hjälp från oväntat håll.

Innehåller en hel del dråpliga situationer, men också en del onödiga fånigheter. Bäst är scenen när Aladeen hyllar diktatur inför FN-delegaterna i USA. medan han deklarerar en del fördelar som man inte kan få i en demokrati. Allt detta är en rejäl pungspark på USA. Ironi på högsta nivå m.a.o. Många skämt om arabisk kvinnosyn, som om man kan ta dem med ett par nävar salt är rätt kul.

En annan riktigt kul sak är filmmusiken som är arabiska varianter på kända poplåtar som t ex Everybody Hurts och 9 to 5. Kanske egentligen inte så bra, men skitkul idé.

Klart sevärd för ett antal garv, men inte i klass med Borat eller ens Bruno.

Efter att ha sett om den och skrattat en hel del så uppgraderade jag betyget till en välförtjänt 7a.

Betyg: 7/10

Welcome to the Punch (2013) Betyg: 6/10

En uppgörelse mellan polisen Max (James McAvoy) och hans kriminella nemesis Sternwood (Mark Strong) som vid föregående uppgörelse gjort Max lätt invalidiserad. När Max och hans kollegor försöker nästla upp en stor härva så dyker Sternwoods namn upp titt som tätt. Snart står de båda öga mot öga igen i en kamp om livet.

Rätt så spännande thriller, och den klarar sig från förutsägbarhet på ett sätt som gör att den känns rätt fräsch. Inget superspeciellt, men klart sevärd som fredagsunderhållning.

Betyg: 6/10

Bamse och Tjuvstaden (2014) Betyg: 6/10

Ny Bamsefilm visas på bio så jag och ungarna beger oss ivrigt dit för att se den. Handlingen består i att farmor blir kidnappad av den elaka räven Reinard som lurat i alla f.d. elakingar att Bamse inte bryr sig om dem längre. Eftersom Bamse då inte längre har tillgång till dunderhonungen som gör honom stark, så härjar tjuvarna fritt och rånar bl a ett godiståg. Naturligtvis så ger Bamse sig iväg för att rädda farmor trots att han får göra det utan att vara stark.

Min första reaktion var att animationerna förvisso var snygga men att Bamse och hans vänner såg en aning annorlunda ut än i de gamla filmerna. Det vänjer man sig dock snabbt vid. Handlingen är kanske i tunnaste laget, även med barnfilmsmått mätt. Men det är kul och underhållande, och barnen skulle definitivt ha satt ett högre betyg än mitt.

Betyg: 6/10

Pain & Gain (2013) Betyg: 5/10

En trio PT vill bli rika snabbt och försöker sig på att kidnappa en av sina klienter. Muskler men ingen hjärna? Jajamensan. 

Mark Wahlberg och Dwayne Johnson spelar huvudrollerna, vilket är lite överraskande särskilt i fallet Wahlberg som brukar göra lite mer seriösa filmer. Men det här är ingen fars, det är bara mer en B-film. Förvisso så är det en rätt hyfsad B-film, som är klart underhållande att se. Det var snudd på att jag gav den ett snäpp bättre betyg. Men faktum kvarstår den lämnar en del att önska. 

Betyg: 5/10

About time (2013) Betyg: 8/10

About time är skriven och regisserad av Richard Curtis, och det är ett namn som förpliktigar i genren romantisk komedi. Han är nämligen mannen bakom Notting Hill, Four Weddings and a Funeral, Bridget Jones, Love, actually och dessutom en personlig favorit Black Adder. 

I About time får vi möta 21-åriga Tim som får reda på att män i hans familj kan resa tillbaka i tiden. Han använder detta till att skaffa sej en flickvän, men tidsresandet har sina avigsidor och svårigheter vilket han snart blir varse om. 

Klart underhållande film, även om den inte var i paritet med Curtis allra bästa filmer. Eftersom jag hade höga förväntningar så blev jag faktiskt lite besviken. Jag lär se om den om något/några år, och det blir intressant att se hur den känns då.

2015-03-12 Såg om filmen och blev positivt överraskad. Smart skriven, känslosam, charmig. Jag gav den ett alldeles för lågt betyg ursprungligen (6/10). Uppgraderat!!!

Betyg: 6/10

Christmas Vacation (Ett päron till farsa firar jul) (1989) Betyg. 5/10

Tredje filmen med Chevy Chase i serien "Ett päron till...." som de heter på svenska. Eller Vacation-filmerna som de heter i den engelskspråkiga världen. Här ska familjen Griswold fira jul med hela tjocka släkten, och till och med kusin Eddie dyker upp oinbjuden och allt. 

En gång i tiden var Chevy Chase den roligaste människan i världen typ. Och i Päron-filmerna var han i sitt esse. Men sen dog hans karriär totalt, och de senaste 15 åren har det varit extremt tyst från honom. Eller jo, han gör fortfarande filmer. Men oftast b-filmer och även där småroller. Humor åldras många gånger mycket fortare än vad man tror. Och tiden har passerat Chevy Chase. Därför är inte Christmas Vacation lika rolig idag som den hysteriska skrattfest den en gång var.  Den är dock fortfarande aningen bättre än hyfsad, men inte på långa vägar så bra som jag en gång tyckte. 

Betyg: 5/10

En spricka i kristallen (2007) Betyg: 6/10

TV-film i två delar om rikemansdottern Suss (Källa Bie) som aldrig känner att hon passar in i familjen med de förväntningar de har på henne. Hon går genom livet och försöker balansera jakten på lycka och kärlek, med längtan efter att få sina föräldras acceptans. När filmen är som bäst så är den riktigt gripande och stark, men emellanåt så blir den lite blaskig. På det stora hela så tyckte jag den var mycket sevärd, och Källa Bie är riktigt bra i sin roll.

Betyg: 6/10

Gravity (2013) Betyg: 7/10

Under ett rutinmässigt uppdrag att reparera en satellit i omlopp kring Jorden drabbas astronautteamet av svåra problem. En explosion på en rysk satellit har förorsakat en svallvåg som snart kommer att slå emot dem. Deras rymdfärja förstörs av denna, och de två överlevande (Sandra Bullock och George Clooney) sätter riktning mot en annan satellit för att försöka att därifrån ta sig tillbaka till Jorden. 

Spännande film där all handling levereras i realtid. Trots detta så har filmen inga "döda stunder". Gravity är spännande och riktigt snyggt gjord. Jag misstänker att jag borde ha sett den i 3D, för jag insåg snabbt att en del scener garanterat var riktigt svindlande i den versionen. Jag tycker att såväl Bullock som Clooney funkar helt okej i filmen, men faktum kvarstår. Jag tycker att Bullock är rätt trist och själlös. Hur hon kunde få en Oscar härom året (Blind Side) är fortfarande något som får mej att häpnas. (Men jo, jag inser hur mycket pengar som låg bakom hennes kampanj för att få utmärkelsen, och hur nog utvalt det tillrättalagda manuset var i jakten på denna gyllene trofé.) Men i slutändan så är Gravity en bra och sevärd film, även om jag tvivlar på att den kommer att stå sig som en riktig klassiker. 

Betyg: 7/10

The Family (2013) Betyg: 7/10

Mafiosokomedi med Robert De Niro. Här i rollen som maffiamedlemmen som vittnade mot sina egna maffiabröder och nu under FBIs övervakning lever under skyddad identitet i Frankrike tillsammans med sin familj. Familjen är inte direkt världsbäst på att anpassa sig till det nya livet. Man kan lugnt säga att ränderna går aldrig ur....

Till största delen en riktigt rolig film. Luc Besson har regisserat och förutom De Niro så är Michelle Pfeiffer och Tommy Lee Jones med i centrala roller. Första halvtimmen är underbar där familjen en efter en visar att de har de våldsamma maffiamanéren som FBI ividigt försöker få dem att hålla tillbaka, så att de inte ska bli avslöjade (och relokerade). Förvånandsvärt rolig film som jag gärna kommer att se om.

Betyg: 7/10

Monica Z (2013) Betyg: 8/10

Filmen om Monica Z har så klart fått mycket uppmärksamhet. I den får vi följa henne från hennes sista tid i hemorten Hagfors och fram till strax efter hennes riktigt stora genombrott. Monica liv skildras och vi får såväl se hennes karriärmässiga succéer och bakslag, som hennes kärlekslivs många dåliga beslut och besvikelser. Monicas liv präglas av hennes bra självförtroende, men samtidigt av hennes dåliga självkänsla.

I filmen framställs pappan (Kjell Bergqvist) som en oerhört negativ och tråkig person. Detta har fått en hel del uppmärksamhet, eftersom detta tydligen inte hade någon som helst anknytning till Monicas pappa i verkligheten. Det finns fler liknande friheter som manusförfattarna har tagit sig, förmodligen av dramaturgiska skäl. Detta gör att man inte riktigt kan lita på det som berättas i filmen, även om jag tror att man på det stora hela får en ganska bra bild av den komplexa människa som Monica Zetterlund var. Filmen är väldigt bra och man bli snabbt engagerad i den. Nämnda Bergqvist är riktigt bra i sin roll som Monicas pappa, men likväl så överskuggas han fullständigt av huvudrollsinnehavaren Edda Magnason. Hon är fullkomligt perfekt i rollen, och förutom skådespelareinsatserna så sjunger hon också själv Monicas låtar i de många scener där vi får se henne på scen eller i studio. Edda är sannolikt svensk dramafilms framtida drottning, att döma av den här insatsen. Att ens jämföra den sorgligt överskattade och oförtjänt hyllade Helena Bergströms skådespeleri med Magnasons är som att jämföra min fotbollstalang med Zlatans. Allt annat än att Edda vinner en Guldbagge för sin lysande insats här vore en skräll av enorma proportioner. Det kommer inte att hända! 

Betyg: 8/10

The Butler (2013) Betyg: 8/10

Berättelsen om den svarta pojken Cecil Gaines som växer upp på en plantage i amerikanska södern, och där ser sin far mördas av ägaren. Han flyr plantagen och och tar anställning som servitör. Han visar sig skicklig och en dag får han ett erbjudande att flytta till Washington och arbeta på ett flott hotell. En dag så uppmärksammas han av en man som erbjuder honom att börja arbeta i Vita Huset. Med tiden så har han arbetat där för 7 olika presidenter. Men parallellt med hans liv nära presidenterna så får vi följa hans anstängda relation med sonen, som kämpar för lika rättigheter för svarta.

Fascinerande människoöde i en välberättad film. Och ja, detta är en biografi. Cecil Gaines är en verklig person, och en legend inom Vita Huset. Han spelas, mycket bra såklart, av ingen mindre än Forest Whitaker. Presidenterna som figurerar genom åren är också mycket bra castade, som Eisenhower (Robin Williams), Nixon (John Cusack), Kennedy (James Marsden), Lyndon Johnson (Liev Schreiber), Reagan (Alan Rickman). Som Gaines hustru ser vi ingen mindre än Oprah. Hon är ju en mycket kompetent skådespelerska, men mycket sparsmakad i vilka filmer hon väljer att vara med i. Här har hon gjort ett mycket bra val. The Butler är en mycket bra film, som förvånansvärt blev helt förbisedd i årets Oscarsnomineringar. Varken Whitaker eller Winfrey uppmärksammades. Det gör dock inte filmen ett dugg mindre sevärd. Bra och fascinerande! Jag blir sällan särskilt förtjust i filmer som baserar sig på verkliga händelser eller människor, men The Butler håller måttet!

Betyg: 8/10

Charlie Countryman (a.k.a. The Necessary Death of C.C.) (2013) Betyg: 6/10

Charlies mamma dör, han åker till Bukarest, träffar en tjej som redan är upptagen och dessutom med en gangster. Rollfigurerna spelas av (i nämnd ordning) Shia LeBeouf, Melissa Leo, Evan Rachel Wood, Mads Mikkelsen. Bra uppställning i en klart sevärd film. 

Betyg: 6/10

Last Vegas (2013) Betyg: 5/10

Fyra bästa kompisar sedan 50 år åker till Las Vegas för att ha svensexa när en av dem ska gifta sig med en 30 år yngre kvinna. Filmens stora poäng är att kvartetten spelas av Michael Douglas (brudgummen), Robert De Niro, Morgan Freeman och Kevin Kline. Filmen är lite gullig, sentimental och faktiskt rätt rolig emellanåt. Till skillnad från en del andra filmer när man samlat ett gäng stora stjärnor så har man faktiskt bemödat sig att skriva ett riktigt manus här, och bitvis så innehåller dialogen som sagt en del roliga ordväxlingar. Funkar helt klart som ett kvällsnöje, men är ingen större filmupplevelse. Sorteras in i kategorin "bra tidsfördriv". 

Betyg: 5/10

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2013) Betyg 7/10

Felix Herngren har filmatiserat Jonas Jonassons succébok med Robert Gustafsson i huvudrollen som den 100-årige Allan Karlsson som rymmer från ålderdomshemmet och råkar få tag på en väska med 50 miljoner kronor i. Jagad av busarna som ägde pengarna så flyr han genom Sverige. Samtidigt så berättas hans livshistoria som varit minst sagt färgstark. Hans stora intresse för att spränga saker genomsyrar livet, och genom åren så hamnar han i minst sagt oväntade sällskap med personer som satt sin prägel i historieböckerna.

Likheterna med Forrest Gump är påtagliga, då vi i bägge filmerna/böckerna får följa en person genom historiska händelser. En annan likhet är att bägge filmerna är riktigt bra. Robert Gustafsson gör en bra insats i huvudrollen. Hans sminkning som åldring är förvisso bra gjord, men han ser mer ut som 75 än 100 år. Mia Skäringer är med i filmen och är som vanligt rätt rolig, men det vore intressant att se om hon är kapabel att spela mer än en enda roll. Jag tycker nämligen att hon gör precis samma roll varenda gång jag sett henne. Visst den är kul, men ändå....

Jag har inte läst boken som är förlaga, men är nu sugen på att göra det. Filmen är rapp, rolig och två timmar rusar iväg ofattbart snabbt när man ser den eftersom berättartempot är så högt. Jag kan inget annat göra än att rekommendera er att omgående göra ett besök till närmaste biograf och se Hundraåringen. 

2015-03-06 Såg om filmen och nedgraderade den ett snäpp. Rapp och kul förvisso, men ingen storfilm. Och Robert börjar kännas som en rejäl föredetting.

Betyg: 7/10

Captain Phillips (2013) Betyg: 5/10

Ett amerikanskt handelsskepp anfalls av pirater utanför Afrikas östkust. Baserat på berättelsen (en bok) av kaptenen på båten, alltså verklighetsbaserad. Välgjord, men som så ofta med filmer som baseras på verkliga händelser så blir det inte så jättespännande. 

Betyg: 5/10 

What Maise Knew (2012) Betyg: 8/10

Maisies föräldrar skiljer sig. Det är rockstjärnan (Julianne Moore) och hennes brittiske make (Steve Coogan) som genomgår en bitter skiljsmässetvist. Det sorgliga är att ingen av dem är någon vidare förälder, utan de fokuserar på sina nya relationer istället. Maken blir snabbt ihop med deras barnflicka, medan hon blir tillsammans med Alexander Skarsgård. Plötsligt så är dessa två de viktigaste personerna i Maisies liv. Men föräldrarnas gräl och oförmåga att prioritera hennes behov gör att situationen hela tiden förvärras.

Rikitgt bra drama, med bra manus, skådespelare och berättande. Bitvis riktigt jobbig att se på. Kanske än mer för en frånskild förälder än för andra, vad vet jag? Oavsett vad så är det en riktigt sevärd film.

Betyg: 8/10

Ocean's Eleven (2001) Betyg: 6/10

Det har gått dryga decenniet sedan Steven Sonderbergh, George Clooney och Brad Pitt samlade ett gäng stjärnor till den första Ocean's-filmen. Precis som i filmen där Clooney samlar ett all star team för att göra en kupp mot ett casino i Las Vegas. Allt är precist planerat och de elva i teamet är oerhört yrkesskickliga. O11 innehåller definitivt en hel del underhållande situationer i ganska högt tempo. Men filmen lider av att ha åldrats en aning dåligt, varför betyget idag inte är lika högt som i början på 2000-talet när den kom. Dock åtskilligt bättre än uppföljarna O12 och O13 som var bedrövligt usla redan när de kom. Men i O11 är det klart underhållande att se hur skickliga bovar genomför en fantasieggande kupp!

Betyg: 6/10

Dark City (1998) Betyg: 4/10

En mörk framtidsvision i en stad skapad av utomjordingar där människors minnen har stulits. John Murdoch (Rufus Sewell) försöker att minnas sin fru, samtidigt som han jagas för mord som han inte vet något om. 

Science fiction-noir med färglösa skådespelare. Ja även Kiefer Sutherland är det här. Man kan förvisso säga mycket positivt om Jennifer Connelly och William Hurt, men färglösa är de nog oftast eller alltid. Dark City anses av många som en klassiker som blivit förbisedd. Själv tycker jag att den var ganska trist och ospännande.

Betyg: 4/10

All is Bright (2013) Betyg: 4/10

Dennis (Paul Giamatti) släpps villkorligt ut från fängelset och beger sig hemåt. Väl hemma så får han reda på att hans fru sagt till dottern att han är död, dessutom så är hon numera ihop med hans kompis Rene (Paul Rudd). Dennis måste få tag i arbete för att inte riskera åka tillbaka in i fängelset och tvingar därför Rene att han ska få jobba med Rene när han åker till New York för att sälja julgranar. De åker dit, men försäljningen går allt förutom lysande. 

Relativt seg, även om den tar sig efter halva filmen. Giamatti är aldrig dålig, men han spelar en roll som är ganska snarlik hans paradroller, dvs loser. Paul Rudd är osedvanligt blek och ocharmig här. Duger att se men inget jag skulle rekommendera. 

Betyg: 4/10

Arthur Newman (2012) Betyg: 7/10

Colin Firth spelar en man som vantrivs så med sitt liv att han fejkar sin egen död (genom drunkning i havet) och åker iväg för att starta ett helt nytt liv som Arthur Newman. Ganska snart slår han följe med Mike (Emely Blunt) en ung kvinna med uppenbara problem som inte heller lever ett liv som hon är nöjd med. Duon svetsas samman av sina likheter samtidigt som de är extremt medveta om hur olika varandra de är.

Underskattad film. Den räckte till en 7a för mej, och möjligtvis var det en svag sådan men likväl en 

7a ska den ha. Arthur Newman är absolut inte så slätstruken och förutsägbar som man skulle kunna luras att tro. Klart sevärd!

Betyg: 7/10

Larry Crowne (2011) Betyg: 7/10

Tom Hanks spelar den Larry Crowne som plötsligt får sparken från sitt jobb som butikschef och kommer ut i en stenhård arbetsmarknad. Han inser att han kanske behöver åtgärda det som gjorde att han inte fick behålla sitt jobb i förstaläget, så han skriver in sig på ett universitet för att skaffa sig en examen. En av kurserna har tar är i att tala inför publik. Där möter han den bittra alkoholiserade läraren som spelas av Julia Roberts.

Tom Hanks är alldeles för gammal för rollen (han har även regisserat filmen). Handlingen sviktar bi logikmässigt. Ändå så tycker jag att filmen är bra. Den är charmig och kul. Tom Hanks är absolut inte dålig, men det är bara att han känns mer som en frånskild morfar än en frånskild kille utan barn. När man är i nästan 60 år så är det kanske något som man borde inse själv. Det är också ologiskt vad det är som gör att han attraheras av sin lärarinna, då hon inte påvisar några positiva drag alls bland sina elever (eller någon annanstans). Det som istället ger filmen charm och själ är Larrys kompisrelation med sin betydligt yngre kvinnliga kurskamrat.

Trots att jag mest framhåller negativa saker om filmen så måste jag vidstå, den är oerhört charmig och mer än sevärd! Därav det rätt höga betyget! Om Hanks hade castat bättre (inte sig själv) så hade den kunnat få riktigt högt betyg.

Betyg: 7/10

Raising Hope Säsong 1-3 (TV-serie) (2010 - ) Betyg: 7/10

Jimmy Chance blir ensam förälder efter ett one night stand med en kvinnlig seriemördare som döms till döden och avrättas efter att deras barn Hope har fötts. Jimmy och Hope bor med hans föräldrar Virginia och Burt, som själva blev föräldrar som tonåringar. Förutom att vara pappa så jobbar Jimmy på det lokala snabbköpet där han är kompis med, och hemligt kär i, sin kollega Sabrina. 

Raising Hope kommer från samma team som gav om My Name is Earl och det finns likheter. Åter igen så är det white trash som det handlar om. En del gästspel från skådespelare från "Earl" förekommer, bl a så är ett avsnitt mot slutet av tredje säsongen en enda stor blinkning till Earl. Kul!

Charmig och roligt, många skratt. En av de bättre sitcoms på de sista året eller tre, även om den inte kommer att bli en klassiker. Klart värd att ägna tid åt. 

Betyg: 7/10

Girl most likely (a.k.a. Imogene) (2012) Betyg: 7/10

Imogene har en minst sagt dålig dag. Hennes sambo dumpar henne och hon blir av med jobbet. Samtidigt så blir hon utestängd från sin lägenhet eftersom hon inte har betalat hyran. Hennes bästa vänner ställer inte direkt heller upp. Hon försöker få tillbaka pojkvännen genom att fejka självmord, men det går så illa att hon istället hamnar på psykakuten. Eftersom de är fullbelagda och hon inte är det värsta fallet de har, så blir hon utskriven under sin mors överseende. På detta sätt så hamnar hon iväg från sitt älskade New York och är tillbaka i småstaden hon avskydde och flydde ifrån. Dessutom med sin mor som hon föraktar och sin märkliga bror. Och det blir bara värre...

Den här filmen med Kristen Wiig har inte fått så vidare bra betyg av andra, men jag tycker om den. Den har både kul och oväntade scener, samtidigt som den har hjärta och relevans. Jag var definitivt på rätt humör för att se den här filmen, vilket gjorde att jag gillade den. Jag tycker att du också ska ge den en chans. 

Betyg: 7/10

Charlie St Cloud (2010) Betyg: 1/10

Charlie St Cloud och hans lillebror är tajta och dessutom så seglar de tillsammans. De råkar ut för en tragisk bilolycka och lillebror förolyckas. Men Charlie kan fortfarande se honom. Varje dag träffas de i skogen och spelar baseball och pratar med varandra. Fem år senare så har Charlies liv helt stannat upp och han är kvar i den lilla staden där de växte upp. Och varje dag så träffar han sin döda lillebror.

Ska jag vara snäll så kan jag säga att Charlie St Cloud var som en dålig tv-film. Sanningen är att den är rent bedrövlig. Filmen saknar helt rytm i berättandet, skådespelarna är under all kritik. Den är inte plågsam att se, bara ointressant och poänglös!

Betyg: 1/10

The Iceman (2012) Betyg: 7/10

Richard Kuklinski är en småskojare som jobbar med porrfilmsdistribution. En dag så får han ett erbjudande om att genomför en del smutsigt arbete åt en maffiaboss. Detta eskalerar och snart är han en professionell kontraktsmördare/hit man. Han lever dock under många år ett behagligt liv med sin ovetande fru och deras döttrar. Men en dag så blir han arbetslös pga ett internt problem mellan två gangsterledare. Trots att han fått en direkt order att han inte får ta nya "kontrakt" så tvingas han att göra just detta för att kunna säkra sin försörjning. När detta uppdagas så har han problem...

Huvudrollen spelas av de senaste årens favorit Michael Shannon (som slog igenom i tv-serien Boardwalk Empire). Tillsammans med Ray Liotta, Winona Ryder, Chris Evans m fl namnkunniga skådespelare har vi en riktigt bra ensemble som inte gör bort sig. Fascinerande nog så är detta en film som baseras på en sann berättelse, Kuklinski finns nämligen på riktigt! En klart bra film!

Betyg: 7/10

Les aventures extraordinaires d'Adèle Blanc-Sec (2010) Betyg: 8/10

Adele är förutom att vara författare en äventyrare i Indiana Jones kaliber (och just den referensen är ytterst relevant eftersom filmen inledningsvis blinkar ganska rejält till en del "Jakten på den försvunna skatten"-scener). Hon är även vårdnadshavare till sin svårt sjuka tvillingsyster. På jakt efter en bot till henne i en utgrävning i Egypten så korsas hennes vägar så småningom med forskare och en nyfödd dinosaurie.

The extraordinary adventures of Adèle Blanc-Sec på engelska, eller som den heter i Sverige "Adéle and the Secret of the Mummy".  Baserad på serieböcker av Tardi och filmatiserad av ingen mindre än Luc Besson som 'ven skrivet manus. Tydligen så är manuset väldigt respektfullt mot Tardis populära verk. I mina ögon så är Besson i berättarstilen väldigt influerad av Jean-Pierre Jeunet, mannen bakom Amelie från Montmatre och Micmacs. Jeunet är en fantastisk och mycket originell filmskapare, så lite inspiration härifrån är inte fel. Fantasifullt och underhållande till max. En del av CGI-animeringarna är lätt undermåliga (t ex pterodactylen) medan egyptierna ser bra ut. Detta trots att filmen bara har ett par år på nacken. Och på tal om det så är det för mej obegripligt att jag har lyckats missa att ens höra talas om den här filmen. Jag ser den som en pärla som jag verkligen vill rekommendera! Låt dej inte luras av det bedrövligt fula omslaget och den usla "svenska" titeln.

En avslutade kommentar om den fantastiska Lousie Bourgoin som spelar titelrollen. Hon var för mej en ny bekantskap, och hon är jättebra rakt igenom filmen.

Betyg: 8/10

The Way Way Back (2013) Betyg: 7/10

Duncan, en blyg och osäker 14-åring, åker till sommarnöje tillsammans med sin mamma, hennes nya pojkvän och hans dotter. Han vantrivs med tillvaron, men börjar göra utflykter i närområdet. Detta leder till att han plötsligt har fått jobb på ett vattenland. Killen som äger stället tar sig an Duncan och plötsligt så växer hans självkänsla. 

Mamman spelas av Toni "Sixth Sense" Collette som är okej,  medan Steve Carell (Office US) är sliskig och motbjudande som mammans pojkvän (på ett för rollen bra sätt). Men filmens centralfigurer är Liam James i rollen som Duncan, och den alltid lika bra Sam Rockwell i rollen som hans mentor.

The Way Way Back är en av de mest charmiga coming-to-age-filmerna under de senaste åren. Den växte verkligen till sig och visade sig vara mycket stark.

Betyg: 7/10

Vikings (TV-serie) Säsong 1 (2013) Betyg: 8/10

Fascinerande nog så har denna serie ursprungligen producerats för och sänts på kabelkanalen History. Det gör anspråk att serien verkar försöka hålla sig hyggligt nära sanningen om hur livet var för vikingarna, även om handlingen såklart är påhittad. Vi får följa Ragnar Lodbrok, som är den viking som leder de första plundringarna i England, och hans familj och vänner. Serien spelar lite på skandinavisk syn på sex (hednisk), som är skrämmande för de fromma kristna i England. Här lade vi basen för det härliga rykte vi har än idag!

 En av de mest spännande rollerna spelas av svenske Gustaf Skarsgård. Vikings växte under säsongens 9 avsnitt och jag ser fram emot att se säsong 2 som är på gång.

Betyg: 8/10

Smilla's Sense of Snow (1997) Betyg: 5/10

En pojke faller från ett tak och polisen dömer ut det som ett olycksfall. Men hans granne och vän - Smilla - misstänker att något inte gått rätt till. Detta baserat på spåren på taket och hennes kunskap om snö, då hon är från det snöiga Grönland.

Thriller regisserad av Bille August och med Julia Ormond och Gabriel Byrne i viktiga roller. Hyfsat, men det lyftar aldrig riktigt. Det här är ungefär på samma nivå som många hyfsade svenska kriminalfilmer. (Vilket å andra sidan de flesta inte lever upp till, att vara hyfsade alltså!)

Betyg: 5/10

Rush (2013) Betyg: 8/10

Ännu en film om Formel 1, den här gången med fokus på rivaliteten mellan två av 70-talets stora stjärnor: den charmige britten James Hunt och den seriöse Niki Lauda. Inget som skapade något större engagemang från mej att se, men jag tänkte att jag får väl ta och se den i alla fall. Det var inget jag ångrade, för Rush visade sig vara en riktigt välgjord film. Bra handling, bra karaktärer, bra berättat. Och när jag sedan såg eftertexterna och märkte att det var Ron Howard som har regisserat filmen så förstod jag varför den var så bra! Han gör verkligen inte bara bra filmer, men han har en bra känsla för dramaturgi och förstår en bra berättelse när han ser den. Rush är två timmar, men känns som hälften så lång.

Som svensk så tycker man det är intressant att Ronnie Pettersson åtminstone nämns i filmen, men man blir lite ledsen för att han inte får en mer framstående del i handlingen. 

Intressant för alla, inte bara för sportnördar! Snudd på en 9a i betyg!

Betyg: 8/10

A Good Day to Die Hard (Die Hard 5) (2013) Betyg: 2/10

Herre jävlar! Det här var en enorm besvikelse. Jag gillar ju verkligen de första Die Hard-filmerna. T.o.m. den 4e var okej. Men i den här, den femte i ordningen, så saknas precis allt. Här är det far/son-teamet McClane som kämpar mot elakingar i Ryssland.

Usel handling - Det här är så torftigt att det inte ens hade räckt till en femminuters episod av en tecknad serie. Otroligt ospännande!
Usel dialog - Fullkomligt hjärndöd och torftig dialog. Det är uppenbarligen meningen att det ska vara roligt i tjafsandet mellan far och son, men det är clichéartat och trist! Bitvis undrar man om det ens fanns ett manus skrivet, eller om Bruce Willis bara improviserade ihop sitt dravel under tagningarna.
Uselt skådespeleri - Willis har inte varit så här ointressant någonsin.Och det finns ingen intressant medskådespelare någonstans i den här ensemblen.

Snälla, låt aldrig Bruce Willys få så här mycket inflytande över en film igen. Uppenbarligen har ingen vågat säga emot honom, och resultatet är så sorgligt att man bara vill gråta. Hoppas att detta var den sista Die Hard-filmen!

Betyg: 2/10