Water for Elephants (2011) Betyg: 6/10

Jacob förlorar sina bägge sina föräldrar under den stora depressionen. Barskrapad ger sig ut på vägarna för att försöka hitta någon försörjning. Av en tillfällighet hamnar han hos en cirkus och blir snart förtjust i cirkusdirektörens fru Marlena. Den labile cirkusdirektören gör emellanåt tillvaron för de cirkusanställda till en mardröm.

I huvudrollen möter vi Robert Pattinson, som ju är mest känd från Twilightfilmerna. Där är han rent av bedrövlig. Här är han med viss tvekan godkänd. Men en mer uttrycksfull och karismatisk skådespelare i den här rollen så hade Water for Elephants kunnat bli riktigt bra. Betydligt bättre än Reese Witherspoon i den kvinnliga huvudrollen, men allra bästa är såklart Christoph "Jewhunter" Waltz i rollen som cirkusdirektören August. Waltz är ett fantastiskt fynd av Tarantino, som åter igen visar hur han är kapabel att stjäla scener fullkomligt. Till synes utan minsta ansträngning porträtterar han en man som fullkomligt brinner för att få sin cirkus att överleva, men med sin ostabila och osäkra läggning hela tiden ligger på gränsen till att brisera. Han är bitvis så fullkomligt vidrig att man fullkomligt accepterar det olämpliga i Marlena och Jacobs agerande.

Water for Elephants är en bra film, men den klarar inte av att lyfta riktigt högt.

Betyg: 6/10

Easy A (2010) Betyg: 7/10

High school-tjejen Olive får plötsligt uppmärksamhet pga ett rykte att hon har haft sex med en äldre kille. Plötsligt så är hon någon, istället för osynlig. Även om det initialt är positivt så upptäcker hon snart att hjulen nu rullar utan kontroll, och snart så har hennes tillvaro förändrats totalt.

I huvudrollen ser vi Emma Stone, som efter Zombieland börjar bygga en rejäl karriär. Snart är hon förmodligen en riktig stjärna. Easy A är en riktigt kul highschoolfilm som lever högt på sin sköna ton. Det finns många kul situationer, kommentarer och karaktärer.

Betyg: 7/10

Kill Bill Vol.1 & 2 (2003/-4) Betyg: 10/10

I Quentin Tarantinos Kill Bill får vi möta The Bride som är på jakt på Bill och hans kumpaner - The Deadly Viper Assination Squad. Allt är en hämnd eftersom Bill och de andra attackerat henne på hennes bröllopsdag. Samtliga andra i hennes följe dödades inklusive hennes ofödda barn. Men The Bride överlevde trots en kula i huvudet, men hamnade i koma i fyra år. Men nu har The Bride vaknat, och nu är det dags att hämnas...

Tarantinos fjärde film fick en del kritik när del 1 släpptes. Många ansåg att hans kännetecknande lysande dialoger inte fanns och istället så var det en simpel story fullspäckad med en massa actionscener. Efter att del 2 släppts ett par månader senare så reviderade en del av kritikerna sin åsikt. Till saken hör att Kill Bill egentligen är 1 film och inte 2. Den splittades i två eftersom Weinsteinbröderna som producerade inte ansåg att det var kommersiellt gångbart att släppa en fyratimmars film. Quentin som stod inför att klippa ned filmen kraftigt gick med på detta
eftersom han då skulle få berätta hela storyn så som han ville. Att bedöma delarna enskilt är enligt min åsikt meningslöst eftersom de tillsammans höjer värdet av varandra. I första delen så kastas vi snabbt in i The Brides jakt på hämnd, med massor av spektakulära actionscener. I andra delen så får vi hela bakgrunden till varför hon gör som hon gör. Utan del 2 så blir del 1 bara en visuell guldgruva. Och åter till kritiken att den inte levde upp till bilden av vad en Tarantinofilm ska vara. Dels så tycker jag att det är skitsnack, för det finns definitivt lysande dialog som är typiskt Tarantino. Men sen är det som Quentin själv har sagt, det här är en film om hämnd, man ska nog inte krångla till det alltför mycket.

Uma Thurman gör kanske sitt livs roll som The Bride. Hon är grym framför allt i actionscenerna. Uppbackad av Lucy Liu, Michael Madsen, David Carradine och inte minst Darryl Hannah som gör en fantastisk rollprestation där hennes karaktär är milslångt ifrån allt annat vi sett henne i tidigare.

Tarantino har som vanligt hämtat inspiration från sina egna favoritfilmer och blandar stundtals olika genrer. Det finns ingen annan än QT som kan komma undan med att göra en sådan här film med äran i behåll. Det finns en anledning till att Kill Bill finns med på IMdb's lista över de filmer som fått högst betyg av användarna. Kill Bill är en riktigt härlig filmupplevelse, ett måste för alla filmälskare!

Betyg: 10/10

Peacock Betyg: 7/10

John Skillpas dominierande mor gick bort för ett år sedan. Han bor kvar ensam i sitt familjehem. Men eftersom han inte kan hantera situationen med att hans mor inte finns kvar i livet så klär han sig i kvinnokläder och agerar henne i hemmet när ingen annan ser. En dag så kraschar ett tåg i hans trädgård och då uppmärksammas Johns fru "Emma" av grannarna. Plötsligt så ställs hela livet på sin spets för John.

Huvudrollen (-rollerna) spelar skickligt av Cillian Murphy, som för de flesta är mest känd som Scarecrow i Chris Nolans Batmanfilmer men även från Inception. Cillian hanterar dubbelrollen John/Emma alldeles strålande, vilket gör att Peacock fungerar.

Betyg: 7/10

Gone Baby Gone (2007) Betyg: 8/10

Ben Affleck regidebuterade genom att göra film av Dennis Lehanes storsäljare Gone Baby Gone. Här möter vi privatdeckarparet Patrick Kenzie och Angie Gennaro som blir involverade i jakten efter den kidnappade fyraåriga Amanda. Affleck påvisar oanade kvalitéer som regissör. Att han hade talang för manus visste ju aå klart alla efter Good Will Hunting. Med lillebror Casey i huvudrollen gör Ben Affleck ett otroligt skickligt hantverke med Good WIll Hunting. Han fångar upp den mörka atmosfären i Bostons sämre kvarter på ett lysande sätt. Och genom den rollbesättning han fått till så blir detta en riktigt bra thriller. I filmen återfinner vi Morgan Freeman, Ed Harris och Michelle Monaghan. När du ser Gone Baby Gone så kommer du att tycka att det är en av de bästa filmer du har sett på länge!

Betyg: 8/10

Spanglish (2004) Betyg. 7/10

En ensamstående kvinna emigrerar från Mexico till L.A. med sin dotter, i syfte att ge dottern ett bättre liv. Hon tar anställning som hemhjälp hos en familj, och se hur de rika har en annan uppsättning problem än hennes egna. När hustrun i familjen fattar tycke för hennes dotter, så uppstår motstridiga känslor hos henne.

Låter kanske som en tung film, men det är lika delar drama och komedi. Med Adam Sandler i en av huvudrollena, så inser man att det är 50 procents risk att det är en pubertal komedidär han pratar med fånig röst. Tack och lov så hör Spanglish till den andra halvan av hans filmutbud. Här spelar han oerhört nedtonat och det fungerar fint. Men filmens stora behållnign är Tea Leoni i rollen som hans fru, en oerhört neurotisk kvinna som stjäl de flesta scener som hon är med i. Spanglish är en fin film med en vackert budskap. Den handlar egentligen mest om föräldraskap. Om man betänker att filmen är skriven och regisserad av James L. Brooks, som vann en Oscar för Terms of Endearmen (Ömhetsbevis) och som även låg bakom As good as it gets, så förstår man ungefär tonen i Spanglish. En bra film!

Betyg: 7/10

Idiocracy (2006) Betyg: 6/10

Idiocracy förklarar varför mänskligheten blir allt dummare för varje generation. Den otroligt medelmåttige Joe (Luke Wilson) blir nedfrusen i ett militärt experiment. När han tinas upp 200 år senare så är han plötsligt den smartaste människan på jorden.

Idén till filmen, skriven av Mike Judge (Beavis and Butthead, Office Space, King of the Hill), är fullkomligt brilliant. I synnerhet i kombination med filmens öppningsscen. Första gången jag såg filmen så tyckte jag den var riktigt, riktigt bra. Nu, ett par år senare, så märker jag att den inte riktigt lever upp till vad storyn och öppningen utlovar. En klart godkänd, men inte suverän komedi, som jag likväl gillar skarpt!

Betyg: 6/10

Taken (2008) Betyg: 7/10

Bryan Mills är en f.d. CIA-agent som dragit sig tillbaka för att försöka få bättre kontakt med sin 17-åriga dotter. Hans ex-fru övertygar honom att låta dottern få åka på en resa till Paris, vilket han motvilligt accepterade. När dottern omedelbart efter ankomsten dit blir kidnappad av gangsters kastar sig Bryan på ett plan för att unsätta dottern.

Liam Neeson spelar huvudrollen, och det är precis den här sortens roller som jag gillar att se honom i. Taken är en bra actionthriller, som spöar det mesta som gjorts på de senaste åren i genren. Den förstörs bara lite av biljakten, men nu avskyr ju jag generellt biljakter också.

Betyg: 7/10

In good company (2004) Betyg: 8/10

Paul Weitz (About a boy) har skrivit och regisserat In good company där vi får möta familjefadern Dan (Dennis Quaid) som är försäljningschef på ett sportmagasin. När hans företag blir uppköpt av en stor koncern så tillsätts nya chefer från moderbolaget och Dan blir degraderad. I hans ställe tillsätts Carter, en kille som är hälften så gammal som honom och som aldrig har sålt en enda annons i hela sitt liv (spelad av Topher Grace från The 70's Show). Eftersom Dan har en familj att försörja så tvingas han acceptera situationen. Men sen Dan börjar förstå att Carter har inlett en relation med Dans dotter Alex (Scarlett Johansson).

Bra relationskomedi med seriösa story i grunden. Rekommenderas!

Betyg: 8/10

The Company Men (2010) Betyg: 7/10

Det stora företaget kämpar för att hålla aktiekursen uppe och gör det genom att skära kostnader. Många personer förlorar sina jobb. En av dem är Bobby Walker (Ben Affleck) som trots en hög chefsposition kastas ut. Bobby tror att han snabbt ska hitta en ny anställning, men jobbmarknaden är extremt tuff. Bobby blir tvungen att ta sig en rejäl funderare hur han ska kunna försörja sin familj.

Affleck gör en bra roll, och klarar sig fint i sällskap med tunga skådisar som Chris Cooper och Tommy Lee Jones. The Company Men engagerar eftersom den har en väldigt mänsklig framtoning. Jag blir engagerad i personerna, och ger därför filmen ett bra betyg.

Betyg: 7/10

Jack goes boating (2010) Betyg: 5/10

Jack, en medelålders taxichaufför spelad av Philip Seymour Hoffman blir hembjuden på blind date till sin kompis/kollega och hans fru eftersom de tycker att han borde komma ur sin ensamhet och träffa någon. Efter en blyg och trevande start så klickar det lite mellan Jack och Connie. Men samtidigt som deras relation tar fart så blir det alltmer uppenbart att allt inte är lika bra i vännernas äktenskap.

Hoffman har dessutom regisserat filmen, som är baserad på en pjäs som han spelat på scen. Som så många gånger när man tar teaterpjäser och gör om dem till filmer, så får man problem med transitionen och tittaren känner med sig att det här egentligen är en teaterpjäs. I det här fallet så blir det lite långsamt, i alla fall bitvis. Men filmen har en del riktigt bra scener, men personligen så skulle jag mycket hellre ha sett detta i en teateruppsättning.

Betyg: 5/10

127 Hours (2010) Betyg: 5/10

Aron ger sig ut i öknen för att uppleva den storslagna naturen. Men så råkar han ut för en olycka. När han faller vid en klättring så får han sin hand i kläm under en stor sten och kan omöjligt komma loss. Hans romantiska bild av att vara en ensamäventyrare får sig en rejäl törn och han inser att ingen vet var han är och han är långt ifrån civilisationen.

I regi av den Oscarsbelönade Danny Boyle (Trainspotting, Slumdog Millionaire) ser vi James Franco (Spider-Man, Freaks and Geeks) i huvudrollen som Aron. Franco är riktigt bra i rollen, och den kräver en hel del av honom. I många scener har han ingen annan än sig själv att agera mot. Filmen är baserad på en verklig händelse. Men trots att filmen är ganska bra berättad och skådespeleriet är bra, så tycker jag att det blir lite långtråkigt. Därför får 127 hours ett medelbetyg och inte mer.

Betyg: 5/10

Wedding Crashers (2005) Betyg: 9/10

Roligare än så här blir det inte! Två kompisar med en hobby - att gå på bröllop och ragga brudar. Inbjudningar behövs inte för de här killarna. De är mästare på att anpassa sig till situationer, och de blir alltid festens mest populära killar. Tjejerna faller som spön i backen, och nästa dag är det dags att leta sig till nästa bröllop.

Huvudrollerna i Wedding Crashers spelas av Vince Vaughn och Owen Wilson. Jag har inte sett någon av dem göra en roligare rollprestation. Lägg till Will Ferrell i en av hans roligaste roller, samt Christopher Walken, Jane Seymour, Isla Fisher och Bradley Cooper. Men förutom bra skådespelare så har Wedding Crashers något som de flesta komedier saknar - ett riktigt bra manus. Högt tempo, massor med skratt och dessutom en hyggligt bra story som håller ihop hela filmen.

Wedding Crashers är en av 2000-talets absolut bästa komedier, och jag kan se den hur många gånger som helst!

Betyg: 9/10

Drive Angry (2010) Betyg: 1/10

Det börjar bli dags att utfärda varning för alla filmer som Nicholas Cage gör nu för tiden. Det måste vara hans ekonomiska problem som gör att han urskiljningslöst ger sig an filmer som inte borde ha blivit gjorda överhuvudtaget.

I Drive Angry spelar han en man som flytt från helvetet för att skydda sitt barnbarn som är är på väg att bli ritualoffrad av en djävulsdyrkande sekt. Det låter kanske som ett spännande uppslag, och det skulle det möjligtvis kunnat bli. Men i Patrick Lussiers regi så blir det en fullkomligt outhärdlig smörja.

Undvik till varje pris! Drive Angry saknar försonande drag!

Betyg: 1/10

The Rite (2011) Betyg: 7/10

Svenske Mikael Håfström fick internationell uppmärksamhet i och med filmatiseringen av Jan Guillos Ondskan. Hollywood lockade och han har sedan dess fått möjlighet att spela in filmer med välkända skådespelare som Clive Owen, John Cusack, Jennifer Aniston och Samuel L. Jackson. Tyvärr så har de tidigare filmerna (Derailed, 1408) inte riktigt imponerat så som Ondskan gjorde. I The Rite får Håfström möjlighet att regissera Anthony Hopkins. Filmen handlar om Michael Kovak (Colin O´Donoghue) som flyr faderns begravningsbyrå och börjar studera till att bli präst. När han efter fyra år är fördig har han p.g.a. sin bristande tro på Gud beslutat sig för att lämna kyrkan. Han övertygas att ge det en chans till, och skickas till Rom för att gå ett 2-månaders seminarie i exorcism (utdrivning av djävular). Där kommer han i kontakt med Fader Lucas (Hopkins) som arbetar med exorcism. Michaels tvivlande ställs snart på prov.

Det här är helt klart Håfströms bästa film sedan Ondskan. En modern version av den klassiska The Exorcist skulle man kunna säga. Förvisso ganska traditionellt berättad men med bra skådespeleri, bra handling och ett bra flyt i berättelsen gör den till mycket sevärd.

Betyg: 7/10

300 (2006) Betyg: 5/10

I det antika Grekland så utkämpades ett slag mellan Sparta och den invaderande perserna. Under ledning av Kung Leonidas så kämpade 300 män tappert mot det mångfaldigt större persiska armén.

Zach Snyder (Watchmen, Sucker Punch) slog igenom med dunder och brak med 300. Filmen är otroligt snyggt gjord och använder modern teknik på liknande sätt som Sin City. Tycker man om att se krig och stora slag så är det en fantastisk film. Men eftersom det är princip är det enda som 300 innehåller så tycker jag att den blir lite långtråkig. Enligt mej så är 300 grymt överskattad av många, kanske just p.g.a. att den visuellt är så oändligt snyggt gjord!

Betyg: 5/10

Cypher (2002) Betyg: 7/10

Morgan Sullivan tar jobb att arbeta med företagsspionage för ett högteknologiskt företag. Han skickas under täckmantel på konferenser runtom USA för att spela in det som sägs. Plötsligt blir han kontaktad av en kvinna som säger att han blivit lurad och är i fara. Hon lovar att hjälpa honom, men plötsligt så befinner han sig i en ännu farligare och mer komplicerad situation.

Skicklig thriller med spännande oväntade vändningar. Den börjar som en ganska ordinär thriller, men allt eftersom så blir den alltmer komplex. Lucy Liu (Kill Bill, Charlie's Angels) är den mest kända skådespelaren, medan huvudrollen spelas av Jeremy Northam. Den sistnämnda klarar av rollens komplexitet med bravur, vilket är en förutsättning för att filmen ska fungera. Regissören Vincenzo Natali gick sedemera vidare och gjorde Splice, vilken finns recenserad på denna blogg.

Betyg: 7/10

Knowing (2009) Betyg: 3/10

Knowing börjar spännande, 50 år tillbaka i tiden, när en skola lägger ned teckningar i en tidskapsel. När de i nutid öppnar den och delar ut barnens teckningar så får Caleb en som bara är en massa siffror. Hans pappa (Nicholas Cage) upptäcker dock att det inte bara är nonsens. Istället så visar siffrorna stora katastrofer/olyckor där många människor har dött, t ex 9/11.

Tyvärr så glider filmen efter ett tag in i något så osmakligt som något som mest kan liknas med en värvningsfilm för scientologi. Inte uttalat, men förklaringen på allt som sker är helt i linje med den grundläggande tesen i scientologin. Det känns som att man genom att göra filmer som denna skapar en värderingsgrund hos människor som ska göra att de är mottagliga för budskapet.

Jag vet att Nicholas Cage har varit uttalat kritisk mot scientologin, och hans äktenskap med Lisa Marie Presley tog enligt uppgift slut p.g.a. att Nic inte ville hänge sig åt hennes religion. Men kanske är det p.g.a. hans rapporterade penningproblem som han ställer upp på att göra en film som denna?

Betyg: 3/10

The Departed (2006) Betyg: 9/10

Martin Scorsese beslutade sig för att göra en remake av Hongkong-rullen Internal Affairs (Mou Gaan Dou). Tvärtom vad man lockas att tro så blev detta extremt lyckat.

Vi får möta den nyutexaminerade polisen Billy Costigan (Leonardo DiCaprio) som övertygas att bli undercoverpolis, och som döms för ett brott och sätts i fängelse för att inte bli misstänkliggjord. Planen är att komma åt gangsterbossen Frank Costello (Jack Nicholson), och Billy har vuxit upp i hans område och bedöms kunna komma honom nära. Men Frank har också infiltrerat polisen med en av de sina, Colin Sullivan (Matt Damon). Detta blir ett spel i många dimensioner, där båda sidor har misstankar om att vara infiltrerade.

Smockfullt med bra skådespelarinsatser. Förutom nämnda så är Mark Wahlberg, Vera Farmiga, Martin Sheen, Ray Winstone, Alec Baldwin med i filmen. Samtliga gör riktigt starka insatser!

Scorsese vann välförtjänt en Oscar för sitt regiarbete med filmen, och den vann även Bästa film. The Departed är precis så bra som man kan hoppas på!

Betyg: 9/10

The Matrix Revolutions (2003) Betyg: 5/10

Så var det dags för den 3e och avslutande delen av Matrix-trilogin. Efter bottennappet med 2an, så var förväntningarna att 3:an skulle hålla en högre klass. Tyvärr så är den endast marginellt bättre än film 2. The Matrix Revolutions handlar om kriget om Zion, människa mot maskin.

Precis som de två första filmerna så är filmen otroligt läcker rent visuellt. Storyn glider över till lite för sentimentala tongångar för min smak. Den knivskarpa logik som fanns i den första filmen saknas här. Kul att se eftersom man vill veta hur det går, men jag ser hellre om 1:an 3 gånger än att se hela trilogin igen. Kanske om 10 år igen...

Betyg: 5/10

The Matrix Reloaded (2003) Betyg: 4/10

Efter den första fantastiska Matrixfilmen så var förväntningarna skyhöga på uppföljaren - The Matrix Reloaded. Men tyvärr så infriades de inte alls. Istället så får vi här en transportsträcka till upplösningen i film 3. Film 1 vinner massor på att man till en början inte vet vad som händer. Nu finns inga sådana överraskningar värda namnet. Massor med riktigt snygga actionscener, men det räcker inte med detta. Dessutom så är kärlekshistorien mellan Neo och Trinity svår att bli engagerad i. Det verkade skådespelarna också ha tyckt, för det finns ingen magi där alls.

Betyg: 4/10

The Beaver (2011) Betyg: 6/10

Mel Gibson spelar Walter Black, en medelålders man som efter flera års allt djupare depression blir utkastad ur hemmet av sin hustru (Jodie Foster). På kvällen försöker han ta livet av sig på sitt hotellrum men misslyckas. När han vaknar till liv så börjar han kommunicera uteslutande via en handdocka - Bävern. Detta desperata drag börjar dock att ge honom livet åter. Bävern hjälper honom att få ordning på såväl familjelivet som det professionella. Men trots förbättringen så tycker hans fru inte att det känns riktigt bra att hela tiden kommunicera via bävern.

En rätt så bra film. Lite annorlunda, men den lyckas inte bli vara sig riktigt kul och inte heller riktigt gripande. Lite mellanmjölk så att säga. Klart godkänd regi av Jodie Foster.

Betyg: 6/10

The Matrix (1999) Betyg: 10/10

Datorhackaren Thomas "Neo" Anderson råkar plötsligt ut för några underliga händelser, samtidigt som polisen börjar intressera sig för hans person. Han kommer i kontakt med den mystiske Morpheus, en legendarisk hackare som gått under jorden sedan många år. Men det blir inte som han förväntat sig. Morpheus visar Neo att hans världsbild inte stämmer alls. Men vilken roll har Neo i allt detta?

De flesta är väl bekanta med denna numera klassiska science fiction från 1999. Bröderna Andy och Larry Wachowski skrev och regisserade The Matrix. Efter att ha misslyckats med att få Will Smith att spela huvudrollen så hittade de Keanu Reeves, som uppgraderades till en superstjärna i och med den här rollen. Tillsammans med skickliga skådespelare som Laurence Fishburne, Carrie-Ann Moss, Hugo Weaving och Joe Pantoliano så är Keanu förvisso lite blek emellanåt. Särskilt Hugo Weaving är strålande i The Matrix.

Mycket bättre än så här blir inte en film. Det är full fart hela tiden. Grymt snygg action, spännande handling som man inte förstår hur det ska sluta från första början.

Betyg: 10/10

JCVD (2008) Betyg: 4/10

Jean-Claude Van Damme spelar "sig själv" i själlösa roller, om än ganska välbetalda sådana. Samtidigt så ligger han i skilsmässa, där kampen om vem som ska ha vårdnaden om dottern är i fokus. När han kliver in på ett postkontor så råkar han mitt upp i ett kidnappningsdrama med tre rånare. Genom ett missförstånd så tror polisen att det är Van Damme som är rånaren.

Greppet att spela en skruvad version av sig själv känns inte lika fräscht längre som för några år sedan. Men visst idén är kul. Tyvärr så blir det varken särskilt roligt eller spännande i filmen. Och mitt intresse för Jean-Claude Van Damme är inte så stort, vilket gör att jag blir än mindre engagerad. En hyfsad film.

Betyg: 4/10

Foo Fighters: Back and forth (2011) Betyg: 8/10

Dave Grohl slog igenom som trummis i Nirvana. Efter Kurt Cobains död så startade han det egna bandet Foo Fighters där han sjunger och spelar gitarr. Det här är berättelsen om Foo Fighters från början till slut.

Musikdokumentärer kan hålla olika hög kvalitet, men det här är en riktigt bra dokumentär. I högt tempo får vi hela historien om bandet som blivit ett av världens största rockband. Med utgångspunkt från Nirvanatiden till senaste skivsläpptet 2011, så varvas intervjuer med andra klipp. Det är särskilt spännande att se hur genuin och ärlig Dave (och de andra i bandet) framställs. Grohl känns som en kille som man gärna skulle vilja ta ett par öl tillsammans med. Och de duckar inte för att berätta om bandmedlemmarna som fått sparken från bandet, istället så är såväl William Goldsmith och Franz Stahl med och blir intervjuade. En annan höjdpunkt är inspelningen av den nya skivan, som gjordes i Daves garage, där barnen springer runt och distraherar arbete titt som tätt.

Back and Forth engagerar tittaren, så det går inte att slita sig. En mycket bra dokumentär om ett mycket bra rockband.

Betyg: 8/10

Gattaca (1997) Betyg: 6/10

I en nära framtid så lämnar man inte längre sina barns förutsättningar i livet åt slumpen. Istället så parar man ihop det bästa av föräldrarnas gener i ett laboratorie. Vincent (Ethan Hawke) har dock kommit till på det traditionella sättet, varför hans arvsanlag inte är de allra bästa. Hans dröm är att bli astronaut, men det har han ingen chans att bli när den genetiska konkurrensen är så hård. Han beslutar sig för att köpa en ny identitet, med en riktigt bra genuppsättning. Strax så är vägen mot rymden vidöppen för honom.

Med manus och regi av Andrew Niccol (Truman Show, Lord of War) så är Gattaca en ganska bra film. Den tar sig aldrig upp i de allra riktiga höjderna, kanske delvis p.g.a. Hawkes ljumma framtoning (samma som han har i alla sina filmer). Han backas upp av t ex Uma Thurman och Jude Law, och även om det inte finns något riktigt att klanka ned på så lyfter det aldrig riktigt fullt ut.

Betyg: 6/10

W. (2008) Betyg: 7/10

Olivers Stones film om den före detta presidenten George W. Bush är en mycket intressant bekantskap. Man får följa honom från ungdomsåren till tiden i Vita Huset. Filmen ger en förvånadsvärt (?) positiv bild av Bush. Men färgad som jag är av Michael Moores filmer så får man kanske inse att den bilden inte heller är helt rättvisande.

Det är hur som helst är mycket intressant film, och den är bra levererad. Josh Brolin spelar titelrollen, och gör det på ett imponerande sätt. Fast jag tycker att han missar en hel del av de saker som gör att originalet framstår som så enfaldig. Filmen är fullpackad med välkända skådespelare (Richard Dreyfus, Stacey Keach, Elisabeth Banks, Ellen Burstyn).

W. är mycket sevärd.

Betyg: 7/10

Humpday (2009) Betyg:6/10

Mitt i natten dyker Andrew upp hos sin studiekompis Ben och hans fru Anna. När Ben hänger med Andrew på en blöt fest hos hans konstnärskompisar så kommer killarna på att de ska göra ett konstprojekt till Porrfestivalen Humpfest: De, två straighta killar, ska ha sex med varandra på film.

Sjuk idé för en film. Skriven och regisserad av Lynn Shelton. Skådespeleriet är riktigt bra, det känns bitvis som om man ser en dokumentär eftersom skådespelarna känns så trovärdiga. Det gör däremot inte manuset, som bitvis saknar en del logik och substans. Humpday är kvalitiativt lite undermålig, men det bra skådespeleriet och originaliteten räddar filmen.

Betyg: 6/10

Southland Tales (2006) Betyg: 3/10

Richard Kelly som slog igenom med den originella och lysande Donnie Darko, genomförde med Southland Tales ett passionsprojekt. Otroligt ambitiöst med en lång film i 3 episoder som föregicks av en tecknad serie i lika många delar.

I Southland Tales får vi se ett futuristiskt Kalifornien i nutid. Efter en kärnvapenattack så har Patriot Act utökats och individen kontrolleras av staten. Filmstjärnan Boxer Santeros har varit försvunnen och är drabbad av amnesi. Han befinner sig nu tillsammans med sin nya flickvän, porrstjärnan Krysta Now. En neo-marxistisk rebellrörelse kämpar för att återta rättigheterna till integritet.

Southland Tales är en oerhört komplex berättelse, och man får koncentrera sig för att hänga med i alla svängar. Tyvärr så är filmen inte jätteengagerande, och många gånger så är den onödigt komplicerad. I rollen som Boxer ser vi Dwayne "The Rock" Johnson, och hans förmåga till trovärdigt skådespeleri är minst sagt bristfälligt. Det är gott om välkända ansikten som Sarah Michelle Gellar, Janene Garofalo, Christopher Lambert, Mandy Moore, Justin Timberlake, Seann William Scott bland många andra, men det hjälper föga för att lyfta filmen. Efter 2,5 timme så kan jag konstatera att de många sågningar som Kelly fick för Southland Tales var välförtjänta. Den är absolut inte usel, men långt ifrån i nivå med hans andra filmer.

Betyg: 3/10

Cars (2006) Betyg: 7/10

Blixten McQueen är en nykomling i racingcirkusen, och han är nära att vinna hela säsongen. Med en tävling kvar så blir han, under en transport mellan tävlingarna, shanghajad i en byhåla. Den egocentriske Blixten lär sig betydelsen av vänskap och att vara en del i ett team.

Disney Pixar fick en jättesuccé med denna animation. Och välförtjänst var det. På ytan en berättelse och racing, men egentligen så handlar Cars om vänskap och kärlek. Underhållande för så väl stora som små.

Betyg: 7/10

Senna (2010) Betyg: 6/10

Ayrton Senna var en av Brasiliens största idrottsstjärnor i modern tid. Med 3 vunna världsmästerskap i Formel 1 så är han en av grenens största genom tiderna. Han omkom vid 34 års ålder i en krasch under en tävling. I denna dokumentär så får vi möta Senna genom filmade intervjuer med honom själv och hans familj och kollegor. Ayrton Senna var uppenbart en spännande människa och en skicklig förare med en enorm vinnarskalle.

För den Formel 1-frälste så är filmen garanterat en riktig högtidsstund. För mej som lite måttligt intresserad så är den fortfarande intressant. En välgjord dokumentär, som vinner mycket på att den är gjord helt utan berättarröst, och mestadels baserad på arkivfotografi. Hyggligt intressant för alla. Men ju mer sportdåre du är, desto mer fascinerande kommer du att tycka att Senna är.

Betyg: 6/10

The Ring (2002) Betyg: 7/10

Fyra ungdomar hyr en stuga med dålig tv-mottagning och kastar i ett videoband som de hittar i stugan. En vecka sedan dör alla fyra under mystiska omständigheter. Det går ett rykte bland deras kompisar att det var videobandet som dödade dem. En av tjejernas moster (Naomi Watts) är journalist och börjar researcha vad som hände systerdottern. När hon hittat videobandet beslutar hon sig för att se det. Därmed har hon beseglat sitt öde, eller? Kommer även hon att vara död om en vecka?

The Ring är en nyinspelning av en japansk film som ofta klassas som en skräckfilm. Personligen tycker jag att det framför allt är en riktigt bra thriller. Men visst har den en del tydliga drag av skräckfilm också. Naomi Watts är riktigt bra i rollen som journalisten Rachel, och det gör att filmen får en tyngd som vissa filmer i genren saknar. Att dessutom Brian Cox (Hannibal Lecter i Manhunter) har en biroll gör inte saken sämre. Regissören Gore Verbinski är känd för att ha gjort diverse högprofilerade filmer som Pirates of the Caribbean, The Mexican och senast Rango.

Rekommenderas för dej som vill se en riktigt spännande film. Men du kanske inte ska vara alltför lättskrämd.

Betyg: 7/10

In Bruges (2008) Betyg: 7/10

Två yrkesmördare blir efter ett jobb som genomfördes med vissa komplikationer skickade till Brygge (Bruges) i Belgien. Med order att stanna där i 2 veckor och invänta order, så har de inget annat val än att turista i denna medeltidsstad. Medan den äldra av dem, Ken (Brendan Gleeson) tycker att det är toppen, så vantrivs Ray (Colin Farrell). Ray tycker att det är ett öde värre än döden att hamna här. De misstänker att de inom kort kommer att få instruktioner. När de kommer så är det inte vad de hade väntat sig...

Grymt bra skådespelarval, Farrell och Gleeson är lysande tillsammans. Och när Ralph Fiennes inträder i filmen, som gangsterbossen Harry, så lyfter den ytterligare ett snäpp. Fastän filmen mestadels är väldigt mörk så har den också en hel del humor och roliga scener. Dessutom så är det en dvärg med i filmen, bara en sån sak. Jag är på Kens sida gällande Brygge, för det är fantastiskt vackra vyer som visas i filmen.

In Bruges är en mycket bra thriller.

Betyg: 7/10

From Russia With Love (1963) Betyg: 2/10

From Russia With Love är den andra filmen om James Bond. Sean Connery är hyggligt bra, men storyn är ganska tunn. Full av fåniga stereotyper (zigenare, kvinnor etc) som känns oerhört omoderna idag. Men visst den här filmen firar ju faktiskt snart 50-årsjubileum.

Aningen bättre än den första Bondfilmen (Dr No) men ändå inte tillräckligt bra för att ta sig upp till nästa betygssteg.

Dr No (1962) Betyg: 2/10

Första James Bond-filmen är ingen munter upplevelse. Sean Connery är så klart riktigt bra, men det är segt och fånigt. Actionscenerna är inte ett dugg spännande. Connery räddar filmen från en 1:a.

Betyg: 2/10

Outbreak (1995) Betyg: 6/10

Ett Ebolaliknande virus bryter ut i en by i Afrika. Amerikanska arméns främsta team skickas in för att undersöka. Viruset kan isoleras, och smittospridningen är under kontroll tror man. Men så dyker det plötsligt upp fall i USA. Nu gäller det att hitta sätt att förhindra en katastrof, för smittan är extremt dödlig.

Dustin Hoffman, Rene Russo, Kevin Spacey, Cuba Gooding Jr, Morgan Freeman och Donald Sutherland - det kan man kalla för en stark laguppställning. Och välspelad är denna film i regi av Wolfgang Petersen (Das Boot, Troy, In the line of fire). Outbreak är spännande och engagerande, även om sidoberättelsen om relationen mellan Hoffman och Russo känns lite stereotyp för denna slags film. Men storyn är bra, och filmen har mestadels ett högt tempo.

Betyg: 6/10

The Upside of Anger (2005) Betyg: 8/10

Terry blir plötsligt lämnad av sin man. Ensam med fyra tonårsdöttrar glider hon in i en värld av ilska och alkoholism. Grannen Denny, en f.d. baseballstjärna, blir hennes sällskap och de tillbringar dagarna drickandes tillsammans. Men hennes döttrar behöver sin mor, och de blir alltmer frustrerade över hennes beteende.

Skriven och regisserad av Mike Binder som senare gjorde Reign over me. Binder har en sällsynt förmåga att skildra mänskliga relationer på ett trovärdigt och varmt sätt. Dessutom så har han valt att själv spela en av birollerna, som den sliskige (och underhållande) Shep. I huvudrollerna återfinner vi Joan Allen och Kevin Costner, som bägge två är strålande här. Kevin, som allt för ofta har spelat i rena skitfilmer på senare år, är riktigt bra i rollen som den alkoholiserade f.d. idrottsstjärnan som numera är en riktig loser. Och rollfigueren har flera dimensioner, vilket Costner så klart klarar ypperligt. Costner är en duktig skådespelare, men ett tag så hade han en urusel fingertoppskänsla för vilka filmer han skulle välja.

Uppbackade av flera bra skådisar i rollerna som döttrarna (Erika Christensen, Keri Russell, Evan Rachel Wood, Alicia Witt) så blir detta en stark ensemble som tar sig an det engagerande manuset på ett mycket bra sätt. Filmen översteg mina förväntningar med bred marginal. Mike Binders kommande filmer är uppenbarligen något att se fram emot. Men tills dess, se The Upside of Anger och njut!

Betyg: 8/10

Source Code (2011) Betyg: 7/10

En militär vaknar plötsligt upp i en annan mans kropp och han befinner sig på ett tåg. Efter en lite stund så exploderar en bomb, och plötsligt så är han åter i sin egen kropp. Han är med i en militär operation där han ska försöka avstyra ett bombdåd. Åter igen så skickas han in för att försöka lösa ut situationen.

Duncan Jones som debuterade med Moon, har regisserat Source Code. Det är en thriller med science fiction-vinkling. Inga rymdskepp eller aliens, allt utspelar sig på jorden. Jake Gyllenhaal spelar huvudrollen, uppbackad av Michelle Monaghan och Vera Farmiga. Source Code är kanske inte den där filmen som känns totalt nyskapande, men det är välgjort och den har ett smart skrivet manus.

Source code har svensk biopremiär på onsdag, men finns redan på DVD/BluRay från USA.

Betyg: 7/10

Coraline (2009) Betyg: 6/10

Coralines föräldrar är författare och oerhört upptagna med sin bok. De har flyttat ut på landet och där lär Coraline känna Wyborne. Genom ett hål i väggen så kommer hon in i en alternativ spegelvärld. Men i den är hennes "andra" föräldrar oerhört mycket roligare att vara med. Allt är lite bättre i spegelvärlden. Men varningssignalerna kommer. Allt är inte som det ska i den andra världen.

Med manus av Neil Gaiman (Sandman) och Henry Selick (The Nightmare Before Christmas) så har den sistnämnda regisserat denna snyggt gjort animation. Likheterna med Tim Burtons världar är påtagliga, och de två har ju arbetat tillsammans tidigare. Med röster från Dakota Fanning, Teri Hatcher, Saunders & French så är detta en spännande och underhållande film. Absolut inget för de minsta barnen. Det finns betydligt bättre animerade filmer, men definitivt sämre också.

Betyg: 6/10

And now for something completely different (1971) Betyg: 5/10

Som ett sätt att introducera Monty Python till den amerikanska marknaden så spelade man efter säsong 2 av Flying Circus in denna film, som innehåller nyinspelningar av några av de bästa sketcherna från de första två säsongerna. Naturligtvis så är det massor med jätteroligt material, och för den som inte sett så mycket Python så är det underhållande. Personligen så föredrar jag att se tv-avsnitten, eftersom det finns så enormt mycket mer underbara sketcher, som många gånger inte är lika kända och sönderspelade som några av dessa.

Betyg: 5/10