God bless Ozzy Osbourne (2011) Betyg: 6/10

Ozzys son Jack Osbourne ligger bakom denna dokumentär om fadern. Således har han fått ordentligt med access till Ozzy och andra viktiga personer kring honom, vilket gör filmen intressant. Black Sabbath-medlemmarna diskuterar öppenhjärtigt om när Ozzy fick sparken i bandet, och Ozzy berättar en hel del om sin första familj (mer om barnen än om hustrun). Tyvärr så fortsätter Ozzy och Sharon att förneka Bob Daisley och Lee Kerslakes input på de första två soloplattorna, vilket för mej gör att hela filmen sjunker flera snäpp. Ingen av dem nämns vid namn, eller syns på bild. Likaså så finns inte ett ord om Jake E Lee, vilket är synd då han representerar en period av bra Ozzy-musik och han är en fantastisk gitarrist.

Sevärd för alla Ozzyfans, men förvänta er inget nytt. Mycket av det som man får höra här har man redan läst om i boken "I am Ozzy" som släpptes för ett par år sedan.

Betyg: 6/10

Harry Potter and the Half Blood Prince (2009) Betyg: 7/10

I den sjätte Harry Potter-filmen fortsätter mörkret att förhärska. Harry kommer i besittning av en trolldrycksbok med anteckningar av någon som kallar sig Half Blood Prince.

Lite av en mellanfilm, där handlingen mobiliseras inför slutstriden (som ju delats upp i 2 filmer). Men även om det är en mellanfilm så är den riktigt bra gjord, och spännande. Helena Bonham Carter får mer utrymme i sin roll som Bellatrix Lastrange, medan Voldemort knappt syns till alls.

Betyg: 7/10

Så jävla metal (2011) Betyg: 8/10

En dokumentär om svensk hårdrocks historia med start från November via Yngwie Malmsteen, Europe, Entombed till In Flames. Ett riktigt bra TV-program, men kanske ingen film i egentlig mening. Hur som helst, som gammal insnöad hårdrockare så tyckte jag den var toppen!

Betyg: 8/10

Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007) Betyg: 6/10

I den femte Harry Potterfilmen så är det i princip undantagstillstånd som gäller. Trollkarlsministeriet gillar inte att Harry sprider att Voldemort har återuppstått, och han svartmålas som en lögnare. För att kontrollera Hogwarts skickas Dolores Umbridge till skolan. Hon inför restriktioner och regler, och snart får även Dumbledore sparken.

Inte lika vass som del 4, utan kanske mer en mellandel i serien. Hur som helst klart underhållande. Imelda Staunton är bra i rollen som Umbridge. Ralph Fiennes börjar få mer utrymme i rollen som Voldemort.

Betyg: 6/10

Harry Potter and the Goblet of Fire (2005) Betyg 7/10

I den fjärde filmen så blir Harry Potter deltagare i en livsfarlig trollkonstnärstävling, ständigt under hot från den ondskefulle Voldemort.

Robert Pattinson spelar Cedric och han gör detta på sitt sedvanligt otroligt platta sätt. Vilken usel skådespelare han är!
Brendan Gleeson som vi minns från t ex In Bruges spelar här rollen som Madeye Moody. Han är riktigt bra, och det är de vuxna rollerna som briljerar, medan många av barn/ungdomsskådespelarnas insatser är av betydligt mer tveksam kvalitet.

Goblet of Fire är ett bra kapitel i Harry Pottersagan.

Betyg: 7/10

Min frus förste älskare (2006) Betyg: 4/10

Det medelålders paret råkar ut för en kris när hon träffar sitt ex och börjar involvera sig med honom. Till slut så blir det en förvecklingskomedi där alla visar sig ha band till de andra. Det är som en traditionell sängkammarefars, fast inte riktigt lika illa.

Musikalstjärnan Mikael Samuelson är pinsamt dålig i en av huvudrollerna. Han borde hålla sig till att sjunga, och det borde förmodligen Melinda Wrede också. Hennes skitnödiga försök till skådespeleri är så genomuselt att det är plågsamt att se. Tyvärr så är jag inte övertygad om att hon kan sjunga heller, så det är svårt att ge karriärråd i den riktningen heller. En som däremot är musikalisk är Nassim Al Fakir, känd från Bolibompa. Han kan inte heller agera, vilket han verkar medveten om eftersom han inte ens försöker. Istället så står han och flinar sig nervöst igenom alla sina scener. Det är trots allt faktiskt att föredra jämfört med Wredes tröstlösa försök att agera.

Första halvan är filmen är ganska plågsam, med sedan tar det sig lite mycket tack vare bra skådespelareinsatser av Marika Lagercrantz och Philip Zandén. Verkligen ingen film som rekommenderas, men som helhet inte heller något riktigt bottennapp.

Betyg: 4/10

The Cider House Rules (1999) Betyg: 8/10

Ciderhusreglerna är en film om ett barnhem i norra USA, där läkaren Wilbur Larch förutom att förlösa "olyckliga kvinnor" även utför illegala aborter. Homer som vuxit upp på barnhemmet, har blivit Larch lärling som förväntas bistå i denna "samhällstjänst". Men Homer behöver komma ut och se världen, så en dag när det unga paret Wally och Candy kommer dit för att få hjälp med en abort så får han lift med dem och ger sig ut i världen.

Regisserad av Lasse Hallström, baserat på fantastiske John Irvings bok. Den sistnämnde skrev även filmens manus och vann en Oscar för detta. Lasse är en mästare på att skapa nerv i filmer, han är lika skicklig på att få fram människor som han är på att visa vackra bilder. Lasse skapar känslor på bägge sätten. Det här är definitivt en av hans allra bästa filmer, och han nominerades för en regi-Oscar men förlorade mot det årets stora vinnare "American Beauty".

Likaså strålande är Michael Caine i rollen som Dr Larch, vilket renderade i en birolls-Oscar för honom. Bra skådespelareinsatser av Tobey (Spider-Man) Maguire, Charlize Theron och många fler.

Filmen har ett lite forcerat tempo den första halvtimmen varefter den hittar sin rytm och därefter är Ciderhusreglerna en enda lång njutning, det svåra ämnet till trots.

Rekommenderas varmt!

Betyg: 8/10

Shrek Forever After 3D (2010) Betyg: 6/10

I denna, den fjärde filmen om det gröna träsktrollet Shrek så möter vi Shrek och hans familj. Fast i vardagsstressen med småbarn och kändistrycket så får Shrek spelet och önskar sig att få känns sig som ett riktigt otäckt troll igen. Den lömske Rumpelstilskin uppfyller hans dröm för en dag, men till ett pris som är alldeles för högt för Shrek.

Snyggt, roligt och underhållande. Dock sämre än de tidigare filmerna om Shrek. Med risk för att mer recensera min nya projektor, så måste jag ändå konstatera att Shrek är kul att se i 3D. (Mina nya projektor regerar, grymt bra bild. Riktigt bra 3D-funktionalitet.)

Betyg: 6/10

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (2004) Betyg: 8/10

I den tredje filmen om Harry Potter så börjar det hända saker på riktigt. Prisoner of Azkaban är en väldigt mörk film, vilket även avspeglar sig i bildspråket. Vi får möta Gary Oldman i rollen som Sirius Black, vilket är väldigt tilltalande.

En stark uppryckning från den svagare tvåan, och här börjar filmserien kräva en äldre publik än vad de två första delarna gjorde.

Betyg: 8/10

Harry Potter and the Chamber of Secrets (2002) Betyg: 6/10

I den andra filmen om Harry Potter så fortsätter man att etablera denna magiska värld. Tyvärr så är slutresultatet av Chamber of Secrets inte alls lika bra som flera av de andra filmerna. Men klart sevärd för den som vill följa hela storyn!

Kenneth Branagh är underhållande i rollen som Gilderoy Lockhart.

Betyg: 6/10

Harry Potter and the Philosopher's Stone (2001) Betyg: 8/10

Första Harry Potterfilmen är definitivt en film för barn. Fantasifullt och lagom spännande så håller sig regissören Chris Columbus nära den bok den är baserad på.

Jag tycker att filmen lyckas förmedla Harry Potters fantastiska värld på ett bra sätt och den lägger snyggt grunden för de kommande filmerna.

Mycket bra!

Betyg: 8/10

The Cable Guy (1996) Betyg: 6/10

Oväntat mörk komedi med Jim Carrey i rollen som den ensamme kabeltv-installatören som saknar socialt nätverk. När han i jobbet träffar Steven (Matthew Broderick) så formligen slukar han honom, och det dröjer inte länge innan Steven får nog.

Ben Stiller har regisserat, och filmen anses orättvist som ett misslyckande. Detta var ett första steg för Carrey att bryta sig loss från renodlade crazyroller. I mitt tycke så är det just dessa överspelade crazypartier som hindrar filmen från att bli riktigt bra.

Betyg: 6/10

Apt Pupil (1998) Betyg: 7/10

Todd Bowden, en highschoolkille fixerad vid andra världskrigshistoria upptäcker att en gammal tysk krigsförbrytare bor under antaget namn i hans hemstad. Todd tvingar sig in i den gamla mannens liv och tvingar honom att berätta om händelserna i koncentrationslägren.

Skriven av Stephen King och hämtad från samma novellsamling som gett oss The Shawshank Redemption och Stand By Me. Apt Pupil känns som en teaterpjäs, även om jag inte tror att den är skriven som en sådan. Ian McKellen (Gandalf) är fantastisk i sin roll som den gamle nazistförbrytaren.

En verkligt bra film, men pricken över i:et saknas. Likväl en mycket sevärd film!

Betyg: 7/10

Just Friends (2005) Betyg: 3/10

Chris (Ryan Reynolds) är en fet nörd som är hemligt kär i sin bästa kompis Jamie (Amy Smart). När han vid examen blir förödmjukad beslutar han sig för att lämna småstaden och bli framgångsrik. 10 år senare är han smal, snygg och framgångsrik i musikbranschen. När han besöker sin hemstad träffar han åter Jamie, som han förlorat kontakten med. Han inser att han fortfarande är kär i henne och försöker att med sitt nya jag erövra hennes hjärta.

Det här skulle säkert ha kunnat bli en hyfsad film, men tyvärr så blir det alldeles för mycket fånerier. Krystade pinsamheter duggar tätt, och även om filmen bitvis har sina poänger så håller Just Friends inte måttet.

Betyg: 3/10

Dude, where's my car? (2000) Betyg: 1/10

Ashton Kutcher spelar huvudrollen i den här filmen om två neddrogade killar som vaknar upp och undrar vart de gjorde av bilen igår.

Efter 5-10 minuter av den här hemska filmen så spydde jag av avsky.

Undvik till varje pris!

Betyg: 1/10

Conan The Barbarian (2011) Betyg: 4/10

Conan föds på ett slagfält och växer upp med sin far. Efter att ha sett sin far och sin stam slaktas vid ung ålder, så ger han sig ut för att hämnas. Men hans fars baneman är en man som har övernaturliga makter, så även för en fantastisk krigare som Conan är detta en till synes omöjlig uppgift.

Bitvis spännande. Mytologin och världen där detta utspelar sig i är tilltalande. Men emellanåt så är handlingen ologisk, vilket gör att jag har svårt att upprätthålla mitt intresse.

Betyg: 4/10

Family plot (1976) Betyg: 2/10

Alfred Hitchcocks sista film handlar om två par som bägge två lever utanför lagens råmärken och som hamnar i en situation med varandra utan att förstå vilka de andra verkligen är. Långsamt, lamt, ospännande. Den här filmen skulle aldrig bli gjord idag, åtminstone inte på det här sättet. Avstå!

Betyg: 2/10

George Harrison: Living in the Material World (2011) Betyg: 8/10

George Harrison var kanske den minst kände av killarna i The Beatles, vilket förmodligen säger lika lite som att vara den bästa spelaren i Zambias ishockeylandslag. För många är George likväl favoriten av Beatlarna, och själv är jag oerhört förtjust i en del av de fantastiska låtar han skrivit, så väl under sin tid i Beatles som efteråt.

I Living in the Material World får vi följa Harrison från tiden för Beatles, genom Beatlemania, och åren fram till hans död för 10 år sedan. Filmen ger ett otroligt fint porträtt av en fascinerande människa. Hans humor, spiritualitet, musikalitet och hans medmänsklighet kommer hela tiden fram i filmen.

Martin Scorsese har regisserat filmen, och jag misstänker att hans medverkan hjälpte till att få så många (relevanta) stjärnor att ställa upp och bli intervjuade för den här dokumentären. T.ex. McCartney, Ringo, Tom Petty, Eric Idle, Terry Gilliam, Eric Clapton, Yoko Ono, Pattie Boyd (ex- Harrison) m fl. Trots att filmen är över 3,5 timme lång så blir det aldrig tråkigt eller ointressant. För mig som trots allt är en hyfsad Beatleskännare så fick jag höra massor om George tid efter The Beatles som var nytt för mig. Tvärtom, när filmen var slut så letade jag direkt efter bortklippt extramaterial.

Rekommenderas varmt!

Betyg: 8/10

A film with me in it (2008) Betyg: 6/10

Irländsk film om två kompisar som drömmer om att göra en film, om de bara kunde komma på handlingen. Deras drömmar avbryts en dag när flera dödsolyckor drabbar människor i deras närhet. Hur ska de kunna få polisen att tro att detta verkligen var olyckshändelser?

Efter en klart tveksam start så växer A film with me in it till en riktigt skön svart komedi. Även om den inte riktigt når toppenhöjder, så har den ett antal scener som är obetalbara. Förvecklingskomedi som hela tiden klarar av att hålla sig på en smakfull nivå, till skillnad från att bli en menlös fars.

Betyg: 6/10

Salomon Kane (2009) Betyg: 4/10

Ganska medioker rulle som utspelar sig på 1600-talet. Hårdingen Solomon Kane förstår att djävulen är ute efter hans själ och beslutar sig därmed för att leva ett liv närmare Gud istället. Men det är inte så lätt som han hoppats.

Förvisso inte dåligt, men saknar det lilla extra som behövs för att bli intressant.

Betyg: 4/10

Burke and Hare (2010) Betyg: 4/10

Vad kan vara ett bra sätt att tjäna pengar i 1800-talets Edinburgh? Herrarna Burke och Hare har kommit på en lukrativ idé. De säljer lik till läkare som ska använda dem i sin forskning. Svart komedi med Simon Pegg och Andy "Gollum" Serkis i huvudrollerna.

Upplägget känns tillräckligt kul, men tyvärr så levererar filmen inte. Istället för en vass och smart komedi, så får vi bitvis genomlida lite för mycket snubbelhumor.

Betyg: 4/10

The Other Woman (a.k.a. Love and other impossible pursuits) (2009) Betyg: 6/10

Natalie Portman i huvudrollen som Emilia, som nyligen förlorat sitt första barn. Hennes man, som hade barn sedan tidigare, lämnade sin hustru för Emilia. Nu lever hon ett liv där hennes styvson inte riktigt accepterar henne, och egentligen så stämmer inget annat heller i livet för henne.

Starkt uppbackad av Lisa Kudrow som ex-frun gör Natalie Portman en godkänd insats. Jag har dock sett henne i bättre roller. Efter en tveksam inledning, där filmen riskerar att spåra ur, så återhämtar den sig starkt och blir mot slutet riktigt känsloladdad. The Other Woman är helt klart en sevärd film.

Betyg: 6/10

The Way (2010) Betyg: 6/10

Martin Sheen spelar änkemannen som plötsligt får ett telefonsamtal att han son har omkommit i Europa. Han åker dit för att hämta sonen kvarlevnader och får reda på att sonen dog under El Camino, en pilgrimsvandring från södra Frankrike till Spanska västkusten. Han får plötsligt ett infall och beslutar sig för att slutföra den långa vandringen i sonens ställe.

The Way är regisserad av Martins Sheens egen son Emilio Estevez som även spelar den lilla rollen som sonen i filmen.

Efter en tveksam början där The Way verkar alltför stillsam för min smak, så lyfter filmen så småningom när Sheen mer eller mindre ofrivilligt gör sällskap med några andra pilgrimsvandrare.

Betyg: 6/10

Cowboys & Aliens (2011) Betyg: 6/10

Till en början tycker jag att en film med Aliens och Cowboys verkar störtfånigt, men sedan så slår det mig. Egentligen så är det ju fullkomligt briljant redan i tanken. Hur kommer det sig att aliens enbart anländer till Jorden i modern tid? Självklart skulle de lika gärna kunna komma under antiken eller medeltiden. Eller som i Cowboys & Aliens då de anländer 1873 i vilda västerns USA. (Var snäll och påminn inte mig om att det finns en film som heter Wild Wild West, för om det finns några likheter mellan dessa två filmer så kan jag säga att jag har förträngt WWW fullkomligt.)

Det börjar mer eller mindre som vilken westernrulle som helst, men efter ett tag så brakar det loss med UFOn och Aliens. Kompetent rollista med Harrison Ford, Daniel Craig och Sam Rockwell som de mest intressanta namnen. (Ja ja, Clancy "The Kurgan" Brown är också med, för oss som älskar Highlander.)

Utan att nå några riktiga höjder så är C&A en fullt duglig och underhållande matinéfilm.

Betyg: 6/10

The Help (2011) Betyg: 9/10

Det är 1960-tal. Skeeter kommer tillbaka till sin barndomsstad i amerikanska södern efter avslutade collegestudier i journalistik. Hon beslutar sig för att skriva en bok om de svarta kvinnor som arbetar som hemhjälp i alla välbärgade hem. Trots att kampen för medborgerliga rättigheter för svarta pågår för fullt i USA så är livet i denna småstad oerhört långt efter i frågan. Samtidigt som dessa kvinnor uppfostrar de vita kvinnornas barn, så vill de inte gå på samma toaletter som dem. Skeeter upptäcker hur svårt det är att närma sig denna superkänsliga fråga, men hon är inte en person som ger upp.

Otroligt bra film som jag satte mig och kollade på utan några större förväntningar. The Help har ett engagerade manus, som aldrig blir överdrivet sentimentalt eller fånigt. Istället så blir The Help en varm och intressant film. Bitvis är den också rolig, vilket såklart inte gör saken sämre då den aldrgi blir fånig eller farsartad.

Emma Stone spelar huvudrollen, och hon börjar gå från klarhet till klarhet i sina val av filmroller. Hon har gjort filmer i flera genrer med gott resultat, och den gemensamma nämnaren är att hon spelar starka kvinnor. En skådespelerska att hålla ögonen öppna för i framtiden.

Betyg: 9/10

Your Highness (2011) Betyg 4/10

Lättsam komedi med James Franco och Natalie Portman där vi i medeltidsmiljö får möta de två prinsarna som är ute på ett uppdrag för att rädda den fagra mön (och kungariket). Den ena brodern är en sann hjälte, den andre är feg, fet och lat. Det är bitvis kul, men en film som är oerhört snabbt bortglömd när eftertexterna har rullat ut.

Betyg: 4/10

Barney's Version (2010) Betyg: 6/10

Paul Giamatti spelar Barney som ser tillbaka på sitt liv, de misslyckade och lyckade äktenskapen.

Ett välskrivet drama/komedi, men karaktärerna är inte alldeles lätt att bli fullt engagerad i, vilket brukar vara styrkan i denna slags film. Detta tar sig dock ju längre filmen går! Dustin Hoffman gör en kul gästroll i filmen som Barney's far.

Betyg. 6/10

The Whistleblower (2010) Betyg: 8/10

En spännande thriller om amerikanskan Kathryn (Rachel Weisz) som åker till Bosnien för FN-tjänstgöring i de fredsbevarande styrkorna och råkar nästla upp en härva med trafficking där många FN-medarbetare är inblandade.

Baserad på verkliga händelser. Spännande, men motbjudande obehagligt.

Betyg: 8/10

One Day (2011) Betyg: 8/10

Oerhört charmig film baserad på David Nicholls storsäljande bok. Vi får möta Emma och Dexter under en dag varje år. Storyn handlar om hur de träffas och hur deras relation förändras genom åren.

Grymt bra och skön dialog. Anne Hathaway är riktigt bra som Emma, medan Jim Sturgess är kanske inte lika klockren i rollen som Dexter. Men han funkar.

Se filmen, och efter det läser du boken!

Betyg: 8/10

Grizzly Man (2005) Betyg: 6/10

Dokumentär om den excentriske Tim Treadmill som ser sig själv som en förkämpe för grizzlybjörnar (och rävar). Han väljer att leva tillsammans med dem, vilket naturligtvis är att utsätta sig för livsfara. Som man tämligen omgående får reda på i filmen så föll han naturligtvis offer för en grizzly och dog.

Annorlunda och fascinerande dokumentär av Werner Herzog. Det mesta av filmmaterialet står Treadmill själv för dock. Jag blir bitvis rejält irriterad på Treadmill som fullkomligt saknar gränser i hur man bör interagera med vilda djur. Han förstår gränserna, men av någon anledning så tror han att de inte gäller honom själv.

Betyg: 6/10

Mr Popper's Penguins (2011) Betyg: 5/10

Familjefilm med Jim Carrey och sex pingviner.

Ganska rolig. Inget speciell.

Betyg: 5/10

I saw the devil (2011) Betyg: 4/10

I saw the devil är en väldigt uppmärksammad sydkoreansk film som jag tyckte verkade spännande att se. Filmen handlar om kriminalkommisarien vars fästmö blir offer för en galen mördare varefter han ger sig ut efter honom i jakt på hämnd. Och det är precis bvad den här filmen är - en hämndfilm.

Tyvärr så tyckte jag att den var ganska enformig och inte särskilt spännande. Den är extremt grafisk i en del obehagliga scener, vilket förmodligen hjälpt filmen att erhålla ett rykte som något utöver det vanliga. För mig så är I saw the devil ganska trist och inget som sticker ut alls.

Betyg: 4/10

Melancholia (2011) Betyg: 8/10

Melancholia utspelar sig veckorna före jordens undergång. I filmens öppningsscen får vi se hur planenen Melancholia kraschar in i Jorden och tar död på allt levande på vår planet. Resten av filmen utspelar sig veckorna före denna händelse, med fokus på den manodepressiva Justine (Kirsten Dunst), hennes bröllop med Michael (Alexander Skarsgård), samt relationen med hennes systers familj (Charlotte Gainsbourg, Keifer Sutherland).

Melancholia är anmärkningsvärt "snygg", i synnerhet att den är gjord av Dogmafilmens skapare Lars von Trier. Med ett strålande manus (von Trier förnekar sig aldrig) så är Melancholia en njutning att se. Kirsten Dunst har fått mycket uppmärksamhet för sin rolltolkning. Den är välförtjänt, men personligen så är jag ännu mer imponerad av Charlotte Gainsbourgs insats i filmen.

Lars von Trier drog till sig massor med uppmärksamhet i Cannes där Melancholia premiärvisades. Detta föranledde att filmen blev diskvalificerad, trots att den var en stark kandidat för att få utmärkelser. Vi får istället se hur det går i Oscarsnomineringarna om någon månad.

Jag tycker att Melancholia är ett riktigt bra drama.

Betyg: 8/10

Take me home tonight (2011) Betyg: 4/10

Take me home tonight har en förtjänst, den är en rolig blinkning till 80-talet där den utspelar sig. Vi möter Matt som några år efter High School springer på Tori sin hemliga förälskelse från den tiden. Plötsligt så har han ljugit för henne för att imponera då hennes karriär var överlägsen hans egen. Sen bär det av till klassåterträff, och det ser ju ut att gå ganska bra.

Med Topher Grace (That 70's Show) i huvudrollen, uppbackad av några halvt okända skådespelare, så är filmen alltså i avsaknad av något riktigt dragplåster. Även om Topher är hygglig i komedier så räcker det inte. I synnerhet som manuset är ganska mediokert. Det lyfter lite emellanåt, tack vare hans galne kompis Barry som råkar ut i en del dråpliga situationer.

Take me home tonight går att se om man inte har något bättre för sig.

Betyg: 4/10

The Change-Up (2011) Betyg: 6/10

The Change-Up börjar minst sagt tveksamt, men det tar sig som tur är. De två barndomskompisarna Dave (Jason Bateman) och Mitch (Ryan Reynolds) är varandras motsatser. Dave är familjemannen med en framgångsrik juristkarriär, medan Mitch är en aspirerande skådespelare och en kvinnokarl. En gemensam helkväll ute avslutas med att de kissar i en fontän och önskar att de hade den andres liv. När de vaknar igen så har de bytt kroppar med varandra.

Jajamensan, en ny byta-kropp-film i den stolta (?) tradition filmer där t.ex. Big, Vice Versa och Freaky Friday.

Som tur är så innehåller The Change-up en ganska bra manus, med en hel del dråpliga situationer. Slutresultatet blir en bra film, som väl håller måttet i jämförelse med nämnda filmer.

Betyg: 6/10

Beowulf (2007) Betyg: 5/10

Datoranimerad fornsaga om krigaren Beowulf som bekämpar det hemska monstret Grendel för att sedan själv falla under monstrets mammas förhäxande styre.

Hyggliga datoranimerade versioner av Anthony Hopkins, Robin Wright, John Malkovich, Ray Winstone och Angelina Jolie. Den sistnämnda är väldigt verklighetstrogen, vilket vill säga att den datoranimationen också är rejält plastig.

Med manus av Pulp Fiction-medförfattaren Roger Avary och Neil Gaiman (Sandman) så är det lätt att få höga förväntningar. Beowulf är hyggligt underhållande och har en okej story, men det är förståerligt att den inte gjort några större avtryck.

Betyg. 5/10

A little bit of heaven (2011) Betyg: 4/10

Den unga tjejen med en lysande karriär inom reklambranschen för plötslig reda på att hon är drabbad av en svår cancer. Det här låter som ett mörkt drama, men i A little bit of heaven så är det istället något slags romantisk komedi. Kate Hudson spelar huvudrollen och tyvärr så gör hon det på sitt vanliga sätt, vilket i det här fallet blir tramsigt. A little bit of heaven blir väldigt underlig, och om det finns något budskap med filmen så blir det helt förlorat.

Betyg: 4/10

Feast of love (2007) Betyg: 7/10

Feast of love är precis vad titeln utlovar - en orgie i kärlek. Vi får möta några vänner i olika åldrar och faser i livet och möta deras vemödor kring kärlek.

Bra skådespelerim inte minst av Morgan Freeman, tillsammans med ett riktigt bra manus för detta till en mycket bra film för sin genre.

Betyg: 7/10

Leon: The Professional (1994) Betyg: 9/10

Luc Bessons mästerverk Leon håller lika bra idag som när den kom. Leon, en yrkesmördare i New York, hamnar ofrivilligt i en situation där han räddar den 12-åriga Mathildas liv. Då resten av hennes familj blivit mördade så blir han tvungen att ta henne under sina beskyddande vingar. Men Mathilda är på många sätt tuffare än Leon kan ana.

En fantastiskt bra film, som trots sina 133 minuter i förlängd version aldrig har några döda stunder. Genom lysande bra dialog, karaktärer och handling så är Leon en lång härlig njutning. Jean Reno och Natalie Portman spelar huvudrollerna, starkt uppbackade av Gary Oldman i en av sina många oförglömliga roller.

Betyg: 9/10

Trespass (2011) Betyg: 6/10

Diamanthandlaren Kyle Miller och hans familj överrumplas av inbrottstjuvar i sitt hem. Tjuvarna vet precis vem de gett sig på och precis vad deras byte ska bli.

En lagom obehaglig thriller med bra skådespelare som Nicholas Cage och Nicole Kidman i huvudrollerna. Inget som sticker ut, men ett bra hantverke av Joel Schumacher.

Betyg: 6/10

Toast (2010) Betyg: 6/10

Nigel växer upp på 60-talet med sin mamma som är en totalt katastrofal kock och sin retlige pappa. När mamman dör så blir matsituationen om möjligt ännu värre och den förbättras inte förrän pappan slår sig i dank med familjens städerska Mrs Potter, som förvisso är en duktig kock men en för övrigt ganska simpel person. Men Nigels intresse för matlagning börjar bli en riktig passion. Snart duellerar han med Mrs Potter om faders uppmärksamhet.

Medelmåttig film som definitivt har sina poänger. Helena Bonham Carter spelar Mrs Potter, Freddie Highmore spelar Nigel.

Betyg: 6/10

Betyg:

Pearl Jam Twenty (2011) Betyg: 7/10

Det fantastiska rockbandet Pearl Jam firar 20-årsjubileum (sedan deras debutalbum släpptes) och gör det genom att släppa en dubbelCD, en bok och en film som alla sammanfattar dessa 20 år. Filmen har regisserats av bandets goda vän, den mästerliga filmskaparen Cameron Crowe med filmer som Jerry Maguire, Singles, Almost Famous och Vanilla Sky på sin meritförteckning. Detta gör att filmen når en högre nivå i sitt berättande än vad många samtida musikdokumentärer lyckas med.

För mig som initierad supporter av Pearl Jam innehåller Twenty förvisso mycket gammal skåpmat. Men det är kul att uppfriska minnet av vad som hänt genom åren. Men utgångspunkt i Mother Love Bone och sångaren Andrew Woods tragiska död 1990, så tas vi med på den resa som Stone Gossard och Jeff Ament gjorde när de beslutade sig för att försätta med musik och försöka få ihop ett nytt band.

En del av mig skulle vilja ge Twenty ett högre betyg än så här, men jag tycker nog att detta är mest rättvisande.

Betyg: 7/10

Bad Teacher (2011) Betyg: 3/10

Cameron Diaz spelar den lyckosökande tjejen som vill gifta sig rikt. Nu har hon hittat sin blivande man och bröllopet är på väg. Under sökandet har hon arbetat som lärare, men nu sagt upp sig från arbetet. Men så blir hon dumpad av sin fästman, och tvingas återgå till läraryrket för att kunna försörja sig. Totalt omotiverad så är hon den sämsta lärare världen skådat.

Bad Teacher är en fruktansvärt dålig film. Den är inte speciellt kul alls, och det finns inga karaktärer som vare sig är trovärdiga eller möjliga att tycka om. Men visst några kul partier innehåller den, därav betyget.

Betyg: 3/10

Crazy, Stupid, Love. (2011) Betyg: 8/10

Cals fru har bestämt sig för att hon vill skiljas och Cal börjar sitta på krogen och söker sympati. En yngre kille, Jacob, förbarmar sig över hans pinsamma beteende och lär honom hur han ska nå framgång med kvinnor. Men är detta livet som Cal vill ha?

En riktigt bra komedi med stort hjärta. Ju längre filmen går desto mer tycker man om karaktärerna. I början så gör man kanske inte riktigt det, om man ska vara ärlig. Men allteftersom så växer de och vi förstår hur deras drivkrafter ser ut.

Steve Carell är Cal, Julianne Moore hans fru, Ryan Gosling spelar Jacob. Dessutom är Emma Stone och Marisa Tomei med i bra roller.

Rekommenderas varmt eftersom den definitivt är en av årets bästa komedier!

Betyg: 8/10

Fahrenheit 9/11 (2004) Betyg: 5/10

Michael Moore fick enormt med uppmärksamhet för Bowling For Columbine och han använde den till att i sin nästa dokumentärfilm Fahrenheit 9/11 sätta fokus på en man han avskyr, dåvarande president George W. Bush. Filmens första del är en komplett sågning av President Bush och hans agerande i samband med 9/11. Sedan får vi en genomgång om hur kriget mot Irak startades på falska grunder. Som helhet är detta ett inspel i den valkampanj som stod för dörren några månader efter att den här filmen släpptes.

Jag minns när jag såg filmen första gången på en biograf i New York, och kände att det inte fanns en chans i världen att Bush skulle kunna bli omvald. Jag tyckte då att filmen var riktigt stark då. Idag sju år senare, så känns den inte lika bra. Kanske är det för att aktualiteten i ämnet idag känns lite passé? Delar av filmen är fortfarande väldigt bra, men den skulle ha mått bra av att bantas med kanske en halvtimme från de 2 timmar den klockar in på.

Rekommenderas för den som vill se en rapportering från krigets baksidor, och det fula politiska spelet i USA. Men var beredd på att Moores bild är lika snedvriden åt vänster som FOX News är åt höger.

Betyg: 5/10

Crash (2004) Betyg: 9/10

Paul Haggis film Crash vann Oscars för både bästa film och bästa manus. Året innan var han nominerad för sitt manus till Million Dollar Baby. Crash är en löst sammansatt ensemblefilm, där det centrala temat är rasmotsättningar i Los Angeles. Fascinerande nog så visar Haggis hur inga av karaktärerna är felfria, utan istället får vi se bra och dåliga sidor hos i princip varenda person i filmen. Vi möter t ex den (partiellt) rasistiske polisen, som visar sig vara en modig person som inte tvekar för att riskera sitt liv för en främling. Vi möter en persisk affärsinnehavare som kämpar för att överleva i det nya hemlandet, och som efter ett inbrott får ett riktigt psykbryt.

Filmen kryllar av skådespelare som du känner igen som till exempel Don Cheadle, Sandra Bullock, Matt Dillon, Ryan Phillipe, Brendan Fraser. Kanske inte skådespelare som du i alla lägen kopplar samman med riktigt bra filmer, men här gör de i princip mangrant toppinsatser.

Crash är bitvis motbjudande och rejält mörk. Ett väldigt bra manus, där man bara snällt får acceptera hur ett 15-tal människors livsöden korsbefruktas under ett dygn trots att de lever i en av världens större städer. Men det är en bagatell i sammanhanget. Crash är en fantastisk film, men du kommer inte att må bra av att se den. Men möjligtvis så kommer du därifrån som en bättre människa!?

Betyg: 9/10

Captain America: The First Avenger (2011) Betyg: 5/10

Jupp, då var det dags igen. Nästa film i raden som leder upp till Marvels stora epos (?!) The Avengers som ska släppas sommaren 2012. I Captain America The First Avenger så möter vi under andra världskriget den taniga lillkillen Steve Rogers. Han får vara med i ett militärt experiment som ger honom kanske inte direkt riktiga superkrafter, men likväl stora krafter. I kamp mot nazistavhoppare (tro inte att det innebär att de är det minst snällare) så ställs han inför stora utmaningar.

Åter igen så är detta en film som ger bakgrundsberättelsen om en av Marvels superhjältar. Captain America är inte jätteintressant, men inte heller en del av bottenskrapet.

Betyg: 5/10

That's what I am (2011) Betyg: 8/10

En härlig rulle som utspelar sig på 60-talet där vi får möta 12-åriga Andy och följa hans färd mot att lämna barndomen bakom sig. Det är mycket som pågår i hans liv. Hans favoritlärare sätter honom i par med klassens mest mobbade kille för att skriva en gemensam uppsats. Hans drömtjej visar plötsligt intresse för honom, samtidigt som hennes ex, en mobbande skitstövel, hotar Andy med stryk om han inte håller sig från henne. Samtidigt så har Andy det jobbigt med sin allt förutom uppmuntrande far. Det är ett hårt liv för en 12-åring. Plötsligt hamnar dessutom favoritläraren Mr Simon i bekymmer.

Ed Harris spelar den superengagerade läraren Mr Simon, resten av skådespelarna är relativt okända. Men likväl så är skådespeleriet riktigt bra. Mycket bra manus, och smakfullt levererat av regissören Michael Pavone.

Thats's what I am är riktigt, riktigt bra. Rekommenderas varmt!

Betyg: 8/10

Hesher (2010) Betyg: 7/10

TJ och hans pappa är i sorg sedan hans mamma gått bort nyligen. De lever tillsammans med farmor, och pappan orkar inte ta tag i sitt liv vilken går ut över sonen. TJ har problem i skolan, där han blir mobbad. En dag så möter TJ en underlig enstöring vid namn Hesher, som omgående flyttar in hos den sargade familjen. Heshers påverkan på de övriga är påtaglig, och även om hans sämsta sidor kanske är de mest uppenbara så finns även de bra sidorna där. Heshers närvaro kommer inte att gå förbi obemärkt, så mycket är säkert.

Riktigt bra skådespeleri av Devin Brochu som TJ, och såklart Joseph Gordon-Levitt (inception) som Hesher. Snyggt uppbackade av Natalie Portman och Rainn Wilson.

Hesher har ett lysande soundtrack, mestadels bestående av Metallicalåtar från deras tidigare år (80-talet, innan de blev mainstream och megastora).

En mycket bra film, som dock saknar pricken över i:et som krävs för att bli ett mästerverk. Mörk, men rolig på sina ställen. Rekommenderas!

Betyg: 7/10

The Lincoln Lawyer (2011) Betyg: 8/10

Matthew McConaughey spelar Mick Haller, försvaradvokaten som inte drar sig för att jobba för några klienter. När han får försvara rikemanssonen Louis Roulet (Ryan Phillippe) så märker han snart att något inte stämmer. Plötsligt så får han anledning att fundera över sina vägval tididare i livet.

Osedvanligt bra för att vara en film med McConaughey, som alltför ofta väljer att göra filmer som är dynga. Det är synd, för han är riktigt bra i den här filmen. The Lincoln Lawyer håller ett bra tempo, och är inte alltför uppenbar. En riktigt bra thriller!