Det medelålders paret råkar ut för en kris när hon träffar sitt ex och börjar involvera sig med honom. Till slut så blir det en förvecklingskomedi där alla visar sig ha band till de andra. Det är som en traditionell sängkammarefars, fast inte riktigt lika illa.
Musikalstjärnan Mikael Samuelson är pinsamt dålig i en av huvudrollerna. Han borde hålla sig till att sjunga, och det borde förmodligen Melinda Wrede också. Hennes skitnödiga försök till skådespeleri är så genomuselt att det är plågsamt att se. Tyvärr så är jag inte övertygad om att hon kan sjunga heller, så det är svårt att ge karriärråd i den riktningen heller. En som däremot är musikalisk är Nassim Al Fakir, känd från Bolibompa. Han kan inte heller agera, vilket han verkar medveten om eftersom han inte ens försöker. Istället så står han och flinar sig nervöst igenom alla sina scener. Det är trots allt faktiskt att föredra jämfört med Wredes tröstlösa försök att agera.
Första halvan är filmen är ganska plågsam, med sedan tar det sig lite mycket tack vare bra skådespelareinsatser av Marika Lagercrantz och Philip Zandén. Verkligen ingen film som rekommenderas, men som helhet inte heller något riktigt bottennapp.
Betyg: 4/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar