Plötsligt fick någon för sig att ge Guy Ritchie i uppdrag att regissera en ny Sherlock Holmes-film. Det kan synas märkligt eftersom Ritchie gjort sig ett namn på ett par indie-gangster-filmer som Snatch och Lock, Stock and Smoking barrels. På senare år har han tappat sitt goda rykte som filmskapare, så det var lite otippat att han skulle erbjudas ett sådant här prestigeuppdrag. Men det visade sig vara ett riktigt bra val. Guy Ritchie förnyar Sherlock Holmes genom att kasta in följande i mixen: Doyles ursprungliga karaktärer (Holmes är drogmissbrukare, manodepressiv etc), lite action á la Indiana Jones (eller James Bond), lite rapp dialog där Holmes och Watson gnabbar med varandra (á la sitcom), ett ockult mysterie med en hemlig orden (som ju blivit så populärt sedan Da Vinci-koden). Dessutom så sätter Ritchie lite personlig prägel på filmen, man känner hans berättandes närvarande.
I huvudrollerna hittar vi Robert Downey Jr (Holmes) och Jude Law (Watson). En alldeles ypperlig duo, och naturligtvis häpnas man särskilt av Downey Jrs fantastiska återkomst till de stora rollerna. (Downey hade ju som bekant en karriär på dekis under många år, eftersom han hade stora missbruksproblem.) Downey är riktigt bra i rollen som den arroganta Sherlock, och man kan inte låta bli att önska att han fortsatte att lägga krut på andra tunga roller istället för att lägga större delen av sin tid på lättviktiga (om än underhållande) bagateller som Iron Man-serien. En annan skådespelare som sticker ut är Rachel McAdams, som spelar Holmes forlorade kärlek Irene Adler - en charlatan.
Storyn handlar som sagt om ett ockult mysterie. När vi kommer in i filmen så är Holmes och Watson precis på väg att lösa ett fall och sätta Lord Blackwood bakom galler. Blackwood döms till döden och hängs, för att sedan återvända från de döda. Fler underliga saker händer och Holmes ger sig an fallet, till och från med Watsons mer eller mindre motvilliga hjälp. Watson ska gifta sig och vill dra sig tillbaka från detektivarbetet.
Filmen har ett högt tempo och det är inte alls som vi minns från åtskilliga filmer och TV-serier där Holmes sitter och begrundar och löser fallet. Här är det pang på och mycket fysiska utmaningar för hjältarna. Sherlock Holmes är impulsiv och förvisso otroligt snabbtänkt vilket Ritchie visar för oss på ett effektfullt sätt. Det känns uppfriskande på alla sätt. Det är inte en nydanande film, även om den omformar Sherlock Holmes-genren. Filmen har mer gemensamt med action som Indiana Jones än med ett engelskt kostymdrama. Underhållande!
Betyg: 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar