23 år efter den ursprungliga Wall Street-filmen ger sig Oliver Stone åter sig an att göra en film om den fiktive finansmodulen Gordon Gekko. I film ett mötte vi Gekko (Michael Douglas) som mentor till den unge hungrige strebern Bud Fox (Charlie Sheen) som sedemera förgör sin läromästare. I Money Never Sleeps möter vi Gordon Gekko som precis blivit utsläppt från fängelset efter tio år. Han har ingen kontakt med sin familj längre. Hustrun tog ut skilsmässa efter fängelsedomen, sonen har dött pga drogmissbruk och dottern Winnie (Carey Mulligan) har brutit med fadern efter sin brors död då hon anser att han var orsak till detta ledsamma händelse. Filmens huvudperson är dock hennes pojkvän Jake Moore (Shia LeBeouf), som även han är en hot-shot i finansvärldens Wall Street. Jakes mentor tar livet av sig efter att hans företag satts på ruinens brant genom fientlig ryktesspridning, vilket direkt förorsakat att företagets börsvärde fullkomligt rasat. Jake som nu står utan jobb tar kontakt med sin presumptive svärfar, som hjälper honom att få info om vem som förorsakat mentorns död. I utbyte vill Gekko ha hjälp att åter bli en del av sin dotters liv. Jake utför väl genomförd en hämndaktion, men den respons han får när han blivit avslöjad chockar honom...
I skuggan av USAs finanskris kände Oliver Stone att det var dags att exponera Wall Street och det politiska spelet kring finanskrisen. Detta gör att filmen är fullspäckad med pekpinnar och den är uppenbarligen ett samhällsinlägg från Stone. Men detta är inget som stör utan filmen är engagerande och bra berättad. Shia LeBeouf och Carey Mulligan hamnar snabbt i skuggan av Michael Douglas färgstarke Gordon Gekko. Han stjäl filmen med den äran.
Är Wall Street: Money never sleeps lika bra som den ursprungliga filmen då? Ja, jag tycker nog det. Den här filmen är annorlunda, vilket jag tyckte var till uppföljarens fördel. Möjligtvis ger jag fimen ett snäpp för högt i betyg, men som sagt: jag gillade den.
Betyg: 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar