Så har även jag sett den, filmen om Facebook. Hyllad av många, och i regi av demonregissören David Fincher som tidigare gjort bra filmer som Seven, Fight Club, The Game, Benjamin Button och snart även första delen av amerikanska filmatiseringen av Millenium-serien: The Girl With The Dragon Tattoo.
I The Social Network får vi möta Mark Zuckerberg, mannen bakom Facebook. I första scenen sitter han på en bar med sin flickvän, en dispyt uppstår och hon dumpar honom utan att känna något tvivel. Bitter och irriterad går han hem till sitt studentrum där han skapar en site där lade ut bilder på alla andra studenter på Harvard. Idén för siten är enkel. Två bilder visas i taget, sen får man rösta vilken av personerna på bilderna man tycker är snyggast. Siten blir en enorm succé omedelbart, och redan under första natten överbelastar den Harvards interna nätverk. Mark blir avstängd från undervisning under 6 månader. Han blir snart kontaktad av 3 killar som har en affärsidé som de vill att Mark ska förverkliga åt dem. De vill bygga en dajtingsite där folk kan hitta Harvardstudenter för att dejta dem. Men istället för att bygga deras site så lägger han allt krut på att förverkliga sin egen idé - Facebook. Detta föranleder en av de två stämningar som Mark genomgår under filmen. Den andra stämningen är från Zuckerbergs affärskompanjon, som senare blev utmanövrerad på ett bedrägligt sätt.
Filmen handlar ytterst lite om själva Facebook, utan istället skildras resan bakom hur siten växte fram. Mark Zuckerberg framställs som en ensling, utan social kompetens och med ett affärssinne som ligger lite på gränsen för vad lagen säger. Men egentligen är ingen i filmen särskilt sympatiskt framställd, så Mark är inte direkt förfördelad i detta avseende om man säger så.
David Fincher har kanske inte satt någon egen prägel på filmen, förutom kanske filmmusiken har valt (specialskriven av Trent Reznor från Nine Inch Nails, igen). Filmens kanske roligaste karaktär är Sean Parker (killen som skapde Napster) spelad av Justin Timberlake. Lika illa som jag tycker om hans musik, lika mycket tycker jag om hans skådespeleri. Likheterna med J-Lo är påtagliga med andra ord.
Jag tyckte att filmen var klart intressant och sevärd, men jag förstår inte de som hyllar den som en av 2010's bästa. I mitt tycke så är detta inte en höjdarefilm, men den är klart godkänd och lite till.
Betyg: 6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar