Joy (2015) Betyg: 6/10

Joy är en frånskild tvåbarnsmamma som bor i ett hus med sina barn, sin mamma och sin mormor. Hon var en idérik A-student, men livet tog en annan riktning när hennes föräldrar skildes. Hon har hela livet fått ta hand om alla andra i familjen, inklusive ex.maken och sin pappa. Alla tynger ned henne, och hon får hela tiden kämpa för att hålla sig över ytan.  Idag kämpar hon för att få ihop ekonomin. En dag får hon en idé på en helt ny mopp som är överlägset bättre alla andra på marknaden. Men hon saknar pengarna för att tillverka den, och kunskap om hur den ska säljas.

Jennifer Lawrence är Oscarsnominerad för titelrollen i den här filmen. Fullkomligt rimligt, för hon är (som vanligt) strålande bra. Fast detta är varken den starkaste filmen eller rollen jag sett henne i. Likväl så känns det fullt rimligt att hon skulle kunna plocka hem sin andra Oscar för den här insatsen.

Som helhet är filmen aningen bättre än helt okej. Man sitter och vrider sig över hur tålmodigt Joy står ut med sin familjs dumheter. Handlingen är lite medelmåttig, men det är en fascinerande stark kvinna som står i centrum för handlingen (baserad på en verklig person).  FIlmen är helt klart sevärd, inte minst för Jennifers insats. Fascinerande nog så är ingen av de andra i filmen i närheten av att skina så starkt som vad hon gör i Joy. Och då inkluderar rollistan personer som Robert DeNiro, Isabella Rosselini, Bradley Cooper och Virginia Madsen. Ingen dålig konkurrens.

Betyg: 6/10