Vet inte hur det kom sig att jag glömde skriva om Hypnotisören, som jag blev "medlurad" att se på bio när det begav sig. Nej då, så illa var det inte. Jag har med nöje läst Keplerböckerna och kanske inte minst gillat just Hypnotisören. Och när man ska göra svensk "storfilm" av en bestseller så är det såklart bäst att kalla in det tunga kavalleriet. Naturligtvis så bara måste man ju då ha med Mikael Persbrandt att spela huvudrollen. Men här nöjde man sig inte med det, man lyckades ju att få den svenske stjärnregissören Lasse Hallström och därmed fick man ju även Lena Olin "på köpet". Det här verkar ju lovande. Men tyvärr så har man i manusarbetet lyckats fokusera på allt det som är minst spännande. Det är så lite action och spänning i filmen att man skulle kunna tro att det är ett drama. Istället så handlar det mycket om relationer och hur människor mår dåligt inombords. Tyvärr ett stort misslyckande och en gäspning. Det är just sådana här produktioner som gör att jag har så svårt för de allra flesta svenska filmer.
Betyg: 3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar