Jag går in i den här filmen med förutfattade meningar eftersom Carolina Gynning är med. Då tänker jag: filmen kommer vara dålig, Carolina kommer att vara snygg, Carolina kommer inte att kunna agera för fem öre.
Blondie handlar om en familj (mamma och tre döttrar) som samlas i föräldrahemmet när mamman ska fylla 70 år. Deras dysfunktionella relationer kommer snabbt till ytan och samvaron blir outhärdlig för samtliga inblandade. Man skulle kunna säga att filmen har ett visst släktskap till Thomas Winterbergs Festen, även om den inte går lika långt. Här handlar det snarare om döttrarnas längtan efter att få mammans kärlek och att finna sin plats i livet. Konkurrensen mellan de tre är påtaglig, och deras hantering av varandra är verkligen inget trevlig.
Fascinerande nog så faller mina tre fördomar allesammans. Blondie är absolut ingen dålig film, Den är bra och får nästan en 7a av mej. Men den faller på vissa sekvenser, där berättelsen fladdar lite. Carolina Gynning är här där hon inte är överdränkt med smink, faktiskt inte något speciellt snygg alls. Däremot så fungerar hon väldigt bra som skådespelerska. Att spela mot Helena af Sandeberg, Alexandra "Åmål" Dahlström och Marie Göranzon sätter ribban på en hög nivå, men Gynning kommer helt klart undan med hedern i behåll. Tycker också att Olle Sarris minimalistiskt framförda roll är klockren.
Underskatta inte Blondie, som jag gjorde. Klart sevärt drama. Regissören Jesper Ganslandt börjar etablera sig nu, och jag skulle inte bli förvånad om han in framtiden kommer att prestera en riktigt högklassig film: Ur mitt perspektiv så ligger han på listan över de potentiellt mer intressanta svenska filmskaparna.
Betyg: 6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar