Jason Reitmans senaste film var oerhört efterlängtad för mej. Efter de fantastiska Thank you for Smoking och Juno (båda finns recenserade på den här bloggen) så var mina förväntningar på Up in the air mycket höga.
I Up in the air möter vi George Clooney rollfigur Ryan Bingham som arbetar med att resa kors och tvärs i USA och säga upp folk. När chefer inte vill behöva hantera dessa situationer själva så anlitar man Ryan Bingham (och hans företag). Och Ryan är duktig på det han gör. Han lever sitt liv på flygplatser och hotell. Det senaste året har han tillbringat 43 dagar i sin egen sterila lägenhet, och som han säger själv "43 miserabla bortkastade dagar". För Ryan trivs som bäst när han är på resande fot. Och på en flygplats så träffar han på Alex, hans kvinnliga motsvarighet. De är lika i sin jakt på flygmil, lojalitetskort för högfrekventa kunder etc. Tycke uppstår och de två sammanstrålar under sina respektive resor runt om i landet, när det slupmar sig att de är "i samma hamn". Men så kliver Natalie, en ung tjej på huvudkontoret, in med en ny idé om hur företaget ska arbeta i framtiden. Man ska börja avskeda folk via videokonferens över internet istället. Detta innebär slutet för Ryans livsstil, inga fler resor. För att få Natalie och deras gemensamma chef att förstå att detta kanske inte är ett klockrent beslut så tar Ryan med sig Natalie ut i landet för att visa henne hur arbetet fungerar rent praktiskt.
Som vanligt så blir jag väldigt nöjd när jag ser Reitmans filmer. George Clooney gör en stabil insats, kanske hans bästa någonsin. Anna Kendrick, som jag tidigare kände igen enbart från den mediokra tonårsvampyrfilmen Twilight, gör en fullkomligt brilliant insats som Natalie. Likaså är Vera Farmiga mycket bra i rollen som Alex. Filmen är kryddad med några bra birollsinsatser så som Jason Bateman (Arrested Development), J.K. Simmons (Oz, Juno), Sam Elliot (Thank you for smoking) och Zach Galifianakis (The Hangover). Förutom Oscarsnomineringar för Reitman för bästa regi och bästa film, så är såväl Clooney, Farmiga och Kendrick nominerade. Det känns ytterst skäligt och jag hoppas att filmen vinner ett par av dessa.
En intressant parantes är att tydligen så är en del av personerna som figurerar och blir uppsagda "vanliga människor" som Reitman intervjuade kring deras uppsägningar. När filmen skulle spelas in så kunde Reitman inte släppa dessa människor och deras starka reaktioner, så han beslöt att inkludera dem i filmen (som Binghams offer). Det känns att detta är verkliga människor och det ger filmen en snygg inramning, för det här är ju ett tungt ämne som man inte bara kan skämta lättvindigt med.
Tycker att även om detta är en mycket bra film så når den kanske inte samma höjder som Reitmans två tidigare filmer. Med skyhöga förväntningar så är det lätt att bli besviken. Men jag blir långt ifrån besviken, även om jag tycker att de båda nämnda filmerna når ännu högre höjder än Up in the air. Detta är en ganska lågmäld film, med mycket hjärta och egentligen så handlar den väl mest om karaktärernas utveckling. Ramhistorien med uppsägningar passar ju lysande i dagens lågkonjunktur, och som vanligt i Reitmans filmer så är det kul. Inte hysterisk skrattfest, men man sitter och småflinar en hel del. Missa inte att notera det lysande soundtracket. I sedvanlig ordning så är Reitmans känsla för musikvalet oklanderligt. Sammanfattningsvis: En mycket bra film.
Betyg: 9/10
2011-08-14: Såg om filmen och uppgraderade den från Betyg 8 till Betyg 9. /FBJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar