Första gången jag såg Jackie Brown så blev jag besviken. Detta var ju Quentin Tarantinos uppföljare till Pulp Fiction (jag räknar inte hans bidrag i episodfilmen Four Rooms som en riktig uppföljare utan som ett mellanspel) och jag hade väntat mig en film i betydligt högre tempo. Med ett lite annat perspektiv till Tarantinos filmskapande så uppskattar jag den här filmen på ett helt annat sätt idag, men mer om det senare.
Jackie Brown är en 44-årig flygvärdinna som jobbar för branschens sämsta flygbolag, Cabo Air. Hon smugglar under flygningarna in pengar till vapenhandlaren Ordell, men en dag blir hon stoppad av polisen. För att sätta press på henne att samarbeta för att sätta dit Ordell så ser de till att hon blir arresterad. Ordell anlitar borgenären Max Cherry för att få loss Jackie. Väl ute inser Jackie att hon måste spela ett högt spel för att komma ur den prekära situation hon har hamnat i, där polisen och Ordells intressen går stick i stäv. Nu handlar det om att ta sig levande ur detta, utan att hamna i fängelse...
I sedvanlig ordning så har QT en lysande rollbesättning. I titelrollen återfinner vi hans ungdomsfavorit Pam Grier, som spelade i 70-tals B-rullar som Foxy Brown. Det här sättet att rädda karriärer är ju typiskt för QT som gjort detsamma inte minst för John Travolta. Han har ju en liknande tendens att skapa karriärer, så som han gjort för Samuel Jackson eller Christoph Waltz, I den här filmen ger han Robert Forster sitt livs roll när han får spela Max Cherry. Kombinerat med nämnde Jackson som vapenhandlaren Ordell Robbie, som backas upp av Bridget Fonda som flickvännen Melanie och Robert De Niro som kompanjonen Louis. Det är fascinerande att se De Niro göra en sådan lågmäld rollfigur. Louis säger knappt något och är fruktansvärt seg. Men man ser hans reaktioner på händelser genom kroppsspråk och uttryck. Inte alls tokigt!
Det här är en smart berättad story. Den har ett låg skönt tempo och är snyggt ackompanierad av välutvald musik. Det finns en snabb, överraskande vändning/händelse som jag tycker börjar bli ett av kännetecken. Summa summarum: en väldigt välgjord film.
Betyg: 8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar