Dredd (2012) Betyg: 2/10

 

Ånnu en inspelning av serietidningarna om Judge Dredd. I en framtida värld upprätthålls lagen av Judges som är polis, åklagare och domare. Judge Dredd får ett uppdrag tillsammans med en rookie, Anderson som är synsk. Tillsammans hamnar de i ett regelrätt krig mot en knarkmaffia.

 

Svårt såklart för Karl Urban att agera med en mask som döjer halva ansiktet. Resultatet blir tyvärr en fruktansvärt själlös film. Inte en actionscenerna och specialeffekterna rädder. Det blir t.o.m. lite tvärtom eftersom de slow-mo-effekter som får ganska stort utrymme i filmen är så extremt B att jag mår illa.

 

Betyg: 2/10

Chasing Amy (1997) Betyg: 10/10

 

Holden (Ben Affleck) är serietecknare och jobbar tillsammans med sin bästa kompis Banky (Jason "Earl" Lee). På ett seriekonvent så träffar han Alyssa (Joey Lauren Adams), och han blir omedelbart intresserad. Inom kort så får han klart för sig att hon är lesbisk.

 

Chasing Amy är i mitt tyckte Kevin Smiths allra bästa film trots konkurrens från t ex Dogma och Clerks. Här kombinerar han sin humor och filmreferenser (t ex Star Wars och Lethal Weapon) med känslosamhet och hjärtesorg. Här är Ben Affleck i sin förmodligen bästa roll någonsin, snyggt uppbackad av en av mina favoriter Jason Lee. Jag fullkomligt älskar scenen när Hooper X sitter i panelen på seriekonventet, så underbart underhållande.

 

Alla män som inte är fullkomligt liberala och frigjorda, och mer än rejält erfarna borde kunna relatera till den del av situationerna i Chasing Amy.

 

Betyg: 10/10

The Expendables 2 (2012) Betyg: 4/10

 

Precis som första filmen så innehåller Expendables 2 en rollista som är en vem-är-vem bland actionhjältar. Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger, Bruce Willis, Jean-Claude Van Damme, Jason Statham, Jet Li, Dolph Lundgren, Chuck Norris. Och så är svenska Thåström-älskarinnan Amanda Ooms med. Det blir en orgie i action, och blinkningar till gamla filmer och rollfigurer. En del action är rätt bra. Storyn är simpel och dialogen är torftig och (tyvärr) mestadels charmlös.Visst är en del repliker småkul, men såå förutsägbara. Som helhet så blir det är rätt hygglig B-film, men inte mer.

Betyg: 4/10

Incendies (2010) Betyg: 6/10

 

Fransk hyllad film (Nawals hemlighet på svenska) om ett tvillingpar vars mor dött och dotterna börjar leta efter sitt ursprung. Mörk och dramatisk. Bitvis riktigt obehaglig. Klart sevärd, om än inte den absoluta höjdare jag kanske trott.

Betyg: 6/10

To Rome with love (2012) Betyg: 3/10

 

Inte en av Woody Allens mer intressanta filmer.

Betyg. 3/10

Brave (2012) Betyg: 7/10

 

Disney/Pixars senaste film heter Modig på svenska och handlar om prinsessan Merida som inte alls vill vara en fin flicka. Istället så är hon skicklig på pilbågsskytte och.....modig. Kul med en stark tjej som väger upp alla tuffa killar i de animerade filmerna. Som vanligt när det är Pixar inblandat så är det oerhört välgjort. En bra berättelse, spännande och rolig, men det känns som om filmen saknar sensmoral. Eller snarare så har den en väldigt underlig sådan.  Hur som helst en riktigt trevlig stund framför duken!

 

Betyg: 7/10

Hamilton 2 - Men inte om det gäller din dotter (2012) Betyg: 1/10

 

Jan Guillous bok "Men inte om det gäller din dotter" är en ganska bra och spännande historia. Man kunde ana att filmatiseringen skulle kunna bli bra och spännande. Men ack vad man misstog sig. Istället så har man förvanskat berättelsen till förbannelse och gjort en supertunn smörja som knappast kan göra någon glad. Den här filmen får den förra Hamiltonfilmen att framstå som ett mästerverk, vilket den såklart inte är. Det här är svensk dussinfilm när den är som sämst. Undvik till varje pris!

 

Betyg: 1/10

Dogma (1999) Betyg: 9/10

 

Kevin Smiths uppgörelse med katolska kyrkan handlar om de två änglarna Loki och Bartleby som efter att ha fallit i onåd hos Gud blivit deporterade till Jorden. De har kommit på ett kryphål som ska kunna ta dem tillbaka till himlen, Problemet är bara att om de lyckas med detta så har de motbevisat att Gud är ofelbar, vilket i sin tur leder till att all existens upphör. För att förhindra skickas Bethany som arbetar på en abortklinik in med hjälp av två profeter och den trettonde lärjungen, som lämnar mycket att önska.

 

Det kan låta tungt, men det här är en komedi och inget annat. De två profeterna är Kevins Smiths återkommande figurer Jay och Silent Bob. De fallna änglarna spelas förtjänstfullt av Matt Damon och Ben Affleck. Jag gillar det religiösa temat, vilket Kevin Smith fick mycket kritik för. Inte minst från den katolska kyrkan. Detta är fullt begripligt eftersom det är katolisismen som får sig några rejäla slängar, medan enligt min åsikt Gud behandlas kärleksfullt. Kanske inte fullt ut respektfullt, men med hjärta och humor.

 

Dogma är en riktigt bra film, och faktiskt ganska tänkvärd. Men mest av allt är den underhållande. Första scenen när Matt Damon diskuterar gudstro med en nunna på flygplatsen gör ensam filmen värd att se. Likaså Alan Rickmans Metatron är lysande. Dock så är scenen med bajsdemonen alldeles för pubertal för min smak. Den hade jag gärna stått över.

 

Betyg: 9/10

The Bourne Legacy (2012) Betyg: 4/10

 

Så var det dags för en nystart i Bournefilmerna. Eftersom Matt Damon inte är med längre så introduceras en ny karaktär, Aaron Cross, som spelas av Jeremy Renner. Hela programmet är på väg att bli avslöjat i media, så för att täcka upp så stänger de ned all verkasamhet och avrättar all personal. Men Aaron Cross är seglivad, och det var även de utdragna jakter som pågick i princip oavbrutet de sista 45 minuterna av filmen. Före det tyckte jag att den var ganska hyfsad, men sen rasade den i betyg för mej. Gillar du föregångarna och genren så kommer du dock inte att bli besviken.

 

Betyg: 4/10

Cinema Verite (2011) Betyg: 7/10

 

I början på 70-talet spelades det första tv-programmet med verkliga människor in (dvs den första reality tvn). I den fick amerikanska tv-tittare möta familjen Loud. Till synes så är de den perfekta amerikanska lilla familjen, men när kamerorna är på så börjar plötsligt annat synas bakom fasaden.

 

Baserat på verkliga händelser. Starka skådespelareinsatser rakt igenom, men kanske framför allt av Diane Lane och Tim Robbins som spelar det äkta paret. Klart intressant ämne, och inte alls så förutsägbar som vissa andra verklighetsbaserad filmer.

 

Betyg: 7/10

Looper (2012) Betyg: 7/10

Det är 2044 och Joe jobbar som yrkesmördare åt maffian. Men det är maffian 30 år fram i tiden som är hans uppdragsgivare. I framtiden när man uppfunnit tidsresor och sedemera förbjudit dem, används de av maffian som ett sätt att göra sig av med sina fiender. Joe tar emot och avrättar samt gör sig av med liken. En dag så skickas han själv, 30 år äldre, tillbaka i tiden och Joe står redo med sitt vapen. Men hans äldre jag är listigt och lyckas smita ifrån honom. Nu blir de båda måltavlor när maffian vill radera ut alla spår efter detta misstag.

Jag är barnsligt förtjust i denna typ av science fiction-filmer, och har med spänning väntat på Looper. Med Joseph Gordon-Levitt och Bruce Willis i rollen som Joe och i regi av Rian Johnson (Brick, The Brothers Bloom) så fanns helt klart anledning att vara entusiastisk. Och Looper levererar, om än inte fullt ut. Jag gillar storyn, och den håller en jämn kvalitet igenom hela filmen. Dock så är den lite för konventionellt berättad, och lite för sentimental i sina stunder. Fortfarande en bra film, men inte den högtidsstund jag hade hoppats på.

Betyg: 7/10

Någon annanstans i Sverige (2011) Betyg: 6/10

 

En ensemblefilm om människor i Borunda, ett litet samhälle i Sverige. Mörkt och tragiskt. Filmen gör en ansats att vara gripande, och lyckas bitvis. Men det blev ingen riktig succéfilm, och det är ganska lätt att förstå varför när man ser den. Men likväl så är det en bra film. Fascinerande nog så är jag inte imponerad av en enda skådespelareinsats i filmen, samtidigt som jag tyckte att det var en bra film. Bland skådespelarna syns: Helena Bergström (blek och menlös, som hon oftast är), Mikael Persbrandt (fullkomligt oengagerad insats som inte tillför ett dugg i filmen), Marie Richardsson (gäsp), Björn "Dynamit-Harry" Gustafson (verkade kunna vara en bra roll, men blev mest fånig till slut, och inte på ett roligt sätt), Jonas Inde (gör en typisk Inde-roll, inte dåligt, men ingen roll som man minns heller).

 

Betyg: 6/10

Lawless (2012) Betyg: 7/10

 

Med manus av rockstjärnan Nick Cave och med flera namnkunniga skådespelare i huvudrollerna är Lawless en riktigt bra film. Den handlar om tre spritsmugglande bröder och deras kamp mot lagen. Även om jag tycker att Shia Labeouf är ganska blek (som vanligt) så är det alltid kul att se Tom Hardy och Gary Oldman.

 

Betyg: 7/10

 

Your sister's sister (2011) Betyg: 7/10

 

Jack sörjer sin döda bror som varit borta i ett år. Hans bästa vän Iris försöker få honom att rycka upp sig och "tvingar" honom att låna sin familjs stuga på en ö i närheten. När Jack kommer dit är Iris syster Hannah där, och de två tvingas dela stugan. Komplikationer tillstöter snart.

Charmiga Emily Blunt backas upp av Mark Duplass och Rosmarie DeWitt. En lågbudgetfilm som skulle kunna fungera som teaterpjäs. Denna typ av film är något som jag oftast tycker är trist, men Your sister's sister är charmig och engagerande. Mycket relationer, mycket humor och värme, och mycket hjärta.

Betyg: 7/10

End of Watch (2012) Betyg: 8/10

 

Råbarkad film om två unga poliser som tjänstgör i tuffa områden i Los Angeles. De skyr inte att ge sig in i tuffa situationer, och en dag så hamnar de i något stort och farligt.

 

Riktigt bra polisfilm. Dock så gillar jag inte formatet den berättas i, vilket är att allt videofilmas av dem själva. Det känns gjort, och tillför ingenting i handlingen eller berättandet. Men likaså så är berättelsen väldigt bra. Den (liksom karaktärerna) växer hela tiden, och handlingen tar vägar som är hyggligt oförutsägbara utan att vara av "twistkaraktär".

 

Rekommenderas varmt!

 

Betyg: 8/10

A Dangerous Method (2011) Betyg: 5/10

 

De två superstjärnorna inom psykoanalys Sigmund Freud och Carl Jung är vänner och diskuterar och duellerar ständigt verbalt. Jung tar sig an ett svårt fall, Sabina Spielrein, och uppnår enastående resultat med henne. Dock så blir han kär i henne och inleder en relation trots att han är gift.

 

I regi av David Cronenberg med Keira Knightley, Michael Fassbender och Viggo Mortensen så finns förutsättningarna för en riktigt bra film. Men det är inte riktigt spännande eller engagerande. En ovanligt blek film för att vara Cronenberg.

 

Betyg: 5/10

Andy Kaufman: I'm from Hollywood (1989) Betyg: 10/10

 

Any Kaufman är en amerikansk komikerlegend som tragiskt nog gick bort alldeles för ung. Hans liv har skildrats i en mycket bra film, Man on the Moon där Jim Carrey spelar Kaufman. Han var fullkomligt nyskapande när han skapade humor/konst av sitt liv. I denna dokumentär får vi se när han tillbringar typ ett år av sitt liv åt att ge sig in i amerikansk fribrottning (wrestling). Hans annorlunda approach är att han brottas mot kvinnor. Och för att få dem i ringen så provocerar han publiken så att de blir fullkomligt vansinninga och hatar honom. Att självmant utsätta sig för så mycket hat är fullkomligt obegripligt, men som humor är det fullkomligt lysande. Det bästa sättet att skaffa sig en bild av Kaufman är ändå att först se Man on the Moon, och därefter se denna fantastiska dokumentär. Den är inte speciellt bra tekniskt sett, inte heller klippt speciellt bra bitvis. Men kvaliteten på Andys agerande är så bra att jag måste hylla denna timmeslånga film.

 

(Inser att den inte alls kommer falla alla andra på läppen, men det bryr jag mig inte om.)

 

Betyg: 10/10

The Promotion (2008) Betyg: 7/10

 

 

 

Två killar som jobbar på matbutiken slåss om jobbet som butikschef när kedjan ska öppna en ny butik i samma stad.

 

Underskattad film med bra skådespeleri främst från John C Reilly, men även Seann William Scott och Jenna Fischer. Håler sig hela tiden på rätt gräns av fånighetsgrad.

 

Betyg: 7/10

Two lovers (2008) Betyg: 8/10

Leonard (Joaquin Phoenix) är en trasig själ. Sedan hans fästmö lämnade honom så tar han medicin och har försökt ta livet av sig. Han träffar Sandra, vars far är affärsbekant med Leonards far, och de börjar dejta. I samma veva träffar han en ny granne, Michelle (Gwyneth Paltrow) och han blir störtförtjust i henne. Tyvärr är även Michelle en instabil person, som dessutom har en pojkvän. Men Leonard umgås parallellt med båda tjejerna.

 

Riktigt bra amerikanskt drama i regi av James Grey. Bitvis jobbig att se eftersom karaktärerna är så trasiga. Riktigt vassa skådespelareinsatser. Om ni som jag hade missat Two Lovers, så rekommenderar jag er att ta ikapp det misstaget omgående.

 

Betyg: 8/10

The Watch (2012) Betyg: 5/10

 

Efter ett mord i staden går fyra killar samman och bildar en grannsamverkan mot brott. Snart upptäcker de att något riktigt hemskt är på väg att hända i staden.

 

Låter kanske som om den ska vara spännande, men det är en renodlad komedi. Storyn är rejält tunn, men dialogen är bitvis riktigt vass och rolig. Man skrattar en hel del, sen stänger man av och så har man glömt bort filmen.

 

Betyg: 5/10

Take this waltz (2011) Betyg: 5/10

 

 

Margot (Michelle Williams) är lyckligt gift med Lou (Seth Rogen). men på en resa träffar hon Daniel som visar sig bo i grannhuset när de kommer hem. Margot blir djupt förälskad i Daniel, men känner att hon inte kan agera på det.

Drama i ganska lågt tempo. Blir aldrig riktigt gripande eller engagerande. Känns mest lite sorglig och tragisk. Den tomhet som Margot utspeglar är kanske det mest påtagliga i hela filmen. Kanske är jag lite snål nu och skulle ge den en pinne till?

Betyg: 5/10

Rock of Ages (2012) Betyg: 2/10

Efter succémusikalen på Broadway så har vi nu en filmatisering av densamma. Och att det är en musikalfilm blir man varse om alldeles direkt. Filmen är tokfylld med musik, som sjungs av skådespelarna. Och det är max någon enstaka minuts prat innan nästa låt börjar. Och musiken är 80-tals hårdrock, mest av det mjukare slaget.

Tom Cruise spelar en av huvudrollerna som rocksångaren Stacee Jaxx och är rent bedrövlig. Fullkomligt icke-trovärdig som rockstjärna. Jag gillar ofta Tom Cruise, men här var det inget att hämta för mej. Andra kända skådespelare är Alec Baldwin, Russell Brand, Paul Giamatti. Catherine Zeta-Jones och Malin Åkerman.

Som vanligt i musikalfilmer så är handlingen rätt banal och simpel. Kul som bakgrundsfilm en kväll om du gillar 80-talshårdrocken. Fadt jag bli mest sugen på att höra originalversionerna. Efter ett tag blir det ganska jobbigt att lyssna på alla "supertvättade" sånginsatser från skådespelare som sannolikt knappt kan ta en ren ton.

Betyg: 2/10
(lade på ett betyg för låtarna)

 

Killer Joe (2011) Betyg: 5/10

 

En riktig white trash/trailer park-film om far och son som konspirerar att ta livet av mamman/ex-frun för att få ut hennes livförsäkring. Dottern och den nya frun blandas in i planerna och de anlitar en yrkesmördare, Joe, för att genomföra dådet.

Tragisk, mörk och sorglig. Sitter och känner mej glad att jag inte kan relatera till en enda av karaktärerna. På sätt och vis väldigt välgjord, med bra skådespelare. Men den föll mej inte i smaken riktigt. Men för dej som gillar mörka porträtt från samhällets botten så är detta ett hett tips.

Betyg: 5/10

Ted (2012) Betyg: 6/10

När John var liten så fick han en teddybjörn i julklapp. Han gick till sängs och önskade sig att den skulle kunna prata med honom så att de kunde vara bästa vänner resten av livet. När han vaknade nästa morgon hade detta blivit sant. Nu när John är vuxen så har han björnen Ted som sin bästa kompis, och de krökar, röker, svär och hänger tillsammans. Men Johns flickvän är inte helt nöjd med situationen...

 

Skriven av Family Guy-skaparen Seth MacFarlane som också gör rösten till Ted. I huvudrollerna ser vi Mark Wahlberg och übercharmiga Mila Kunis. Filmen öppnar starkt och konceptet är riktigt roligt, dialogen är vass. Men ungefär halvvägs in i filmen så dippar den ganska rejält och tyvärr så tar den sig aldrig riktigt igen. Slutbetyget blir på en medelnivå, för den är klart sevärd och underhållande.

 

PS. Tro inte att detta är en film att se med barn bara för att det är en nallebjörn i den.

 

Betyg: 6/10

The Five-Year Engagement (2012) Betyg: 6/10

Tom och Violet träffas på en nyårsfest, på dagen ett år senare friar Tom. Men när de börjar planera för sitt bröllop så inträffar saker som gör att bröllopet skjuts upp längre och längre fram. När Violet får ett jobb i Michigan så flytta de dit. Där lyckas Tom inte få något vettigt jobb, och han blir allt olyckligare. Förhållandet börjar få allvarliga problem.

 

Även om det här lät lite dystert så är det faktiskt en komedi med Jason Segel och Emily Blunt i huvudrollerna. En stark öppning, ett lite segare mellanparti, och sen tar det sig igen på slutet. En hel del skratt. Klart sevärd!

 

Betyg: 6/10

Perfect Sense (2011) Betyg: 8/10

 

Plötsligt drabbars världen av en epidemi som berövar alla människor sitt luktsinne. Är detta början på mänsklighetens undergång? Mitt i detta så träffas kocken Michael (Ewan McGregor) och epidemiforskaren Susan (Eva Green).

 

Riktigt bra och annorlunda film med ett klart tänkvärd scenario. Rekommenderas varmt!

 

Betyg: 8/10

Jeff, who lives at home (2011) Betyg: 6/10

En berättelse om två vuxna bröder och deras mamma. Den ena brodern Jeff (Jason Segel) bor fortfarande hemma i mammas källare och har inga ambitioner med livet förutom att röka på lite. Brodern Pat (Ed Helms) är gift, men lyckas inget vidare i sitt äktenskap. Särskilt idag blir han impopulär när han har gått och köpt en Porsche som de inte har råd med. Bröderna, som inte kommer något vidare överens, stöter på varandra på stan och hamnar strax i att förfölja Jeffs fru när hon är otrogen.

 

Mamman spelas av Susan Sarandon och Pats fru av Judy Greer. Skriven och regisserad av Jay och Mark Duplass som härom året gjorde Cyrus. Den tyckte jag var snäppet vassare, men även filmen om Jeff och hans familj är sevärd. En film med mycket hjärta. Det känns som om Jason Segel har nischat sig att spela godhjärtade killar.

 

Betyg: 6/10

 

The Campaign (2012) Betyg: 6/10

 

Komedi om ett kongressval i amerikanska södern. Will Ferrell och Zach Galifianakis spelar huvudrollerna som de duellerande politikerna. Två bra komiker, ett godkänt manus och ett helt gäng skratt.

Betyg: 6/10

The Amazing Spider-Man (2012) Betyg: 6/10

Så var det dags att se rebooten av Spider-man. Jag var väldigt förtjust i Sam Ramis trilogi så besvikelsen var stor när det inte blev en fjärde Spindel-film från honom. Istället så började man om med en ny regissör och tog tillbaka handlingen till hur Peter Parker blir Spider-Man. Även om Andrew Garfield är fullt godkänd i huvudrollen, så föredrar jag ändå Tobey Maguires tafatta tolkning av nätsvingaren. Och Emma Stone är alltid kul att se, här i rollen som hans sweetheart Gwen Stacey. I rollen som hennes pappa, polischefen, ser vi en av mina favoritkomiker Denis Leary. Men det hjälper inte. Det blir inte lika bra som Raimis filmer. Fortfarande håller dock detta en bra klass.

 

Betyg: 6/10 

Abraham Lincoln Vampire Hunter (2012) Betyg: 3/10

 

Med vad som kan vara den absolut coolaste/roligaste filmtiteln på flera år så var jag tvungen att se Abraham Lincoln Vampire Hunter. Här får vi möta en okänd sida hos den amerikanska presidenten, på nätterna var han ute och bekämpade vampyrer. Ett sjukt upplägg på en film, baserad på en bok faktiskt. Tyvärr så blir det inte roligare än själva konceptet och titeln. Själva filmen är fullstoppad med ordinär action och klichéartad dialog.

Betyg: 3/10

Seeking a Friend for the End of the World (2012) Betyg: 8/10

Världens undergång är förestående. En stor meteorit är på väg mot Jorden och därmed utplåna mänskligheten. Det sista försöket att stoppa den har misslyckats och nu är det bara tre veckor kvar till den slår ned. Folk hanterar situationen på väldigt olika sätt. En del tar livet av sig, andra testar saker de aldrig gjort förut som heroin, en del lever i förnekelse och försöker upprätthålla livet som vanligt. I denna underliga situation så träffas grannarna Dodge och Penny och finner tröst och vänskap i varandra. De ger sig ut på en resa tillsammans inför den förestående katastrofen.

Otroligt underhållande film. Mycket kul att skratta åt, samtidigt som det är bra karaktärer som man kan bli engagerad i. Steve Carrell börjar allt oftare uppvisa att han är en skicklig skådespelare som kan mer än att clowna sig i The Office och Anchorman etc (vilket han förvisso gör med den äran).

Betyg: 8/10



Moonrise Kingdom (2012) Betyg: 9/10

 

Wes Anderson är tillbaka med en ny film. Efter fantastiska filmer som Rushmore och The Royal Tenenbaums så tyckte jag personligen att han dippade lite med The Darjeeling Limited, och framför allt den animerade Fantastic Mr Fox. Nya Moonrise Kingsdom har fått lite blandad kritik, en del uttryckte sig väldigt ljumt om filmen och tyckte att den var hans sämsta. Med detta i åtanke så hade jag lite längre förväntningar än vad jag brukar ha när jag ska få ge mej an en av Wes filmer.

 

I Moonrise Kingdom får vi möta det unga kärleksparet Sam och Suzy och följa hur de rymmer tillsammans. I underbara miljöer med fascinerande karaktärer sitter jag som trollbunden i 90 minuter till filmen är slut. Det här är en riktigt, riktigt bra film!!

 

Betyg: 9/10

Mitt liv som hund (1985) Betyg: 9/10

 

Lasse Hallströms hyllade film som lade grunden för hans internationella karriär. Nominerades för Oscar för såväl bästa regissör som bästa manus, vilket är anmärkningsvärt för en film som inte är på engelska. Mitt liv som hund tävlade med andra ord mot de stora grabbarna och inte om den mindre betydelsefulla "bästa utländska film". Konkurrensen det här året var stenhård, och Bertoluccis The Last Emperor var bidraget som tog hem storslam varav de bägge kategorier som Mitt liv som hund nominerats i.

 

Filmen handlar om pojken Ingemar som under slutet av 50-talet hamnar hos sin morbror i Småland eftersom hans mamma är svårt sjuk. Det är en varm och känslosam skildring, på det sätt som Hallström är mästare på. Och här lyckas han verkligen fullt ut. I mitt tycke är Mitt liv som hund en av de allra bästa svenska filmer som har gjorts. Faktum är att jag på rak hand inte kan komma på en enda som jag tycker är bättre.

 

Betyg: 9/10

Predators (2010) Betyg: 3/10

 

En nystart i Predatorserien som inleddes med en rulle med Schwarzenegger en gång på 80-talet. Här möter vi Adrien Brody och 7 andra "soldater" med olika bakgrund som hamnar i en okänd djungelmiljö där de jagas av hotfulla varelser, Predators. För att kunna överleva måste de arbeta tillsammans.

 

Hyfsat bra fart i filmen, men handlingen går att skriva ned på en servett och ändå ha plats kvar att torka dej om munnen utan att riskera att få bläck i ansiktet.

 

Betyg: 3/10

RocknRolla (2008) Betyg: 3/10

 

Ibland undrar jag om Guy Richie gör parodi på sina egna filmer. Eller har han bara fastnat i ett ekorrhjur som han inte vet hur han ska ta sig ur? Han gör samma typ av filmer i liknande miljöer med liknande karaktärer och med samma cinematiska stil. I RocknRolla, som för övrigt måste vara den fånigaste titeln på något kreativt verk sedan Judas Priest gav ut en CD med i princip samma titel i början på 70-talet, får vi se storyn om några lånehajar och andra skummisar som är i händerna på dessa.

 

Jag är inte speciellt förtjust i Guy Richies berättarstil, och tyvärr så engagerar den här filmen mej knappt alls.

 

Betyg: 3/10

Bronson (2008) Betyg: 5/10

 

Tom Hardy spelar Michael Peterson som begår brott, hamnar i fängelse och utvecklar ett alter ego . Charles Bronson. Eller egentligen, den typ av karaktärer som Bronson brukar gestalta i sina filmer. Trots att Hardy gör en habil insats i rollen, men trots detta så blir det aldrig riktigt intressant. Aldrig dåligt heller å andra sidan. En medelmåttig film med andra ord. Intressantast är att den är baserad på en verklig person, och då menar jag inte Bronson utan Peterson.

 

Betyg: 5/10 

 

X-men The Last Stand (2006) Betyg: 6/10

 

När det var dags för del 3 av X-menfilmerna så fick Brett Ratner förtroendet att ta över regisörrsjobbet. Ratner har ingen vidare bra historik i vad han har gjort, utan hans CV påvisar tydligt att han är en rejäl "Hollywood-regissör" som kliver in i alla möjliga projekt. Det finns ingen röd tråd och det handlar inte om filmskapande, utan mer som "en dag på jobbet". Bland hans tidigare av hans filmer finns Red Dragon, nyinspelningen av Manhunter den första Hannibal Lecterfilmen. Även om jag ifrågasatte behovet av en sådan nyinspelning så kan jag konstatera att den var välgjord. Och Ratner gör absolut inte bort sig med X-men The Last Stand. Jag föredrar den faktiskt t.o.m. framför den första filmen, även om den inte toppar 2an.

 

Betyg: 6/10

X2 (X-men 2) (2003) Betyg: 7/10

 

Efter att ha byggt upp med en bra grund i den första filmen så lyfter Brian Singer nivån ett bra snäpp till den andra filmen om X-men. Här får vi följa en story kring ett attentatförsök mot USAs president  där en mutant var nära att döda presidenten. Detta förorsakar en allmän misstro mot mutanterna.

 

Betyg: 7/10

X-men (2000) Betyg: 6/10

Första filmen om Marvelhjältarna X-men regisserades av Brian Singer (The Ususal Suspects). Det gjorde att förväntningarna steg rejält, för det här var innan var och varannan stjärnregissör började regisserad superhjältefilmer.

 

X-men handlar om att delar mänskligheten har börjat muterats och därmed fått superkrafter. Det råder delade meningar om vad man ska göra med mutanterna, många är rädda för dem. Även mutanterna har delats i två läger. De ena tycker att man ska ta strid med människorna för att ta över Jorden, medan de andra (ledda av Professor Charles Xavier, dvs X-.men) vill hitta sätt att samexistera.

 

Förutom att ha en känd regissör så har filmen ett gäng kända skådespelare som: Halle Berry, Hugh Jackman, Patrick "Star Trek" Stewart, Anna Paquin för att nämna några. Men du kommer att känna igen betydligt fler.

 

Når inte de riktigt höga höjderna, men fortfarande på en bra nivå.

 

Betyg: 6/10

Live Free or Die Hard (Die Hard 4.0) Betyg: 8/10

 

Ja det blev ju en fjärde installation i Die Hard-serien. Till min glädje (och förvåning) så var den riktigt bra. Här möter McClane internetbaserade terrorister som hotar att genom att slå ut all kommunikation, el, med mera rasera infrastrukturen för hela USA (sannolikt hela världen logiskt sett, men det här är ju en überamerikansk film så varför bry sig om andra länder). Genom detta ska man då skapa en ny världsordning (USA-ordning?).

 

OK, nu lät det som om jag dissade filmen. Ärligt talat, sånt här bryr jag mig inte så mycket om under tiden jag ser en sådan här film (däremot lite efteråt). Men Die Hard 4 håller högt tempo (såklart) och är tillräckligt engagerande för att funka riktigt bra.

 

Betyg. 8/10

Fuck you, fuck you very much (1998) Betyg: 4/10

Leila K var en rappare som slog igenom i slutet av 80-talet, och som nådde en hel del framgångar fram till mitten på 90-talet när hennes karriär tvärdog. Leila gjorde sig känd för att vara svår (omöjlig?) att samarbeta med, och det var nog detta som till slut satte käpper i hjulen för henne.

 

I filmen får vi se hur den osäkra tjejen Leila gör mörkliga utspel och angrepp mot alla människor i hennes närhet. Och ju närhet är nog det som hon lidit mest av att vara i avsaknad av. Förskjuten av sin familj (för att hon ägnar sig åt musik) så är hon en olycklig och vilsen själ. Man kan inte se den här filmen utan att tycka synd om den trasiga människan Leila El Khalifi.

 

Tyvärr så är filmen amatörmässigt gjort och ihopklippt utan någon som helst känsla för dramaturgi. Och jag tycker också att man inte kommer Leila tillräckligt nära för att förstå mer om henne. Men sevärd är den likväl, men håll förväntningarna nedskruvade. Filmen är ganska kort (under timmen) vilken den faktiskt vinner på.

 

Betyg: 4/10

Bad Santa (2003) Betyg: 7/10

 

Billy Bob Thornton i en av hans karriärs bästa roller, som den nedsupne säsongsarbetande jultomten Willie. Tillsammans med sin kompis, dvärgen Marcus, tar de anställning på varuhus eller köpcentra runt om USA. Och sedan när kassaskåpen är välfyllda efter julhandeln så rånar de dem och drar vidare. Problemet är bara att Willie är en suput av grov kaliber. Hans agerande mot barnen som vill träffa tomten är under all kritik. Och ja, det är väl där som det roliga börjar. Personligen så uppskattar jag verkligen Bad Santa! Jag har könslan av att filmen blev lite förbisedd när den kom, men att den börjar få sin välförtjänta upprättelse nu. Rekommenderas inte minst i jultider, när man kan ha det upp till halsen med sockersliskiga julfilmer. Då blir Bad Santa något som bryter av snyggt!

 

Betyg: 7/10

The Doors - When you're strange (2009) Betyg: 7/10

Istället för att se Oliver Stones filmatisering om den legendariska rockgruppen The Doors och deras mytomspunne sångare Jim Morrison, så kan du se When you're strange som dokumentärt visar berättelsen om gruppen. I Stones version tas svängarna ut lite väl mycket ibland, medan man här håller sig mycket närmare det som verkligen hände. Och tro mej, det som hände är tillräckligt intressant för att fylla en film. Intressant nog så har Johnny Depp talat in berättarerösten, men framför allt så får man här se de riktiga människorna, och framför allt den riktiga Morrison (istället för Val Kilmer). Och de mina vänner för When you're strange sevärd!

 

Betyg: 7/10





Daredevil (2003) Betyg: 5/10

Daredevil är en av de filmatiseringar av Marvelserier som fått sämst bemötande. Och visst, den är inte en av de bästa. Men inte heller är den fullt så dålig som en del kritiker har velat göra gällande. En del av negativ kritik känns som om den är en ren följd av "Hata Ben Affleck"-kampanjen som pågick vid den tiden.

 

Gillar du genren så är den klart värd att se!

 

Betyg: 5/10

Once (2006) Betyg: 4/10

 

En gatumusiker i Dublin (som dessutom är dammsugarereparatör) träffar en tjej som flyttat dit från ett av östländerna. Ljuv musik uppstår i dubbel bemärkelse, dubbel eftersom hon också är musikalisk och de snart börjar musicera tillsammans.

 

Minns nu TV-serien Crocodile Shoes där en kille som hette Jimmy Nail byggde grunden för en musikkarriär. Den var som en enda reklamfilm för hans musik. På samma sätt är den här filmen som en samling musik, men lite prat emellanåt. Det som ger mig något av filmen är att mycket av musiken är förbaskat bra. Glenn Hansard som spelar huvudrollen är ytterst talangfull, och tillsammans med Marketa Irglova som spelar den kvinnliga rollen så har han senare givit ut ett antal plattor under namnet Swell Season.

 

Som film sett är det lite tunnt, men soundtracket kommer jag att lyssna på många gånger!

 

Betyg: 4/10

 

.

 

Melinda and Melinda (2004) Betyg: 6/10

 

Woody Allens film från 2004 fick ganska mycket uppmärksamhet när den kom och så vitt jag minns så hyllades den en del. Den handlar om Melinda, en kvinna med ett tråkigt livsöde och hennes försök att ta sig vidare. Det som gör filmen annorlunda är att vi får se två alternativa versioner på hennes livsöde, den ena är en komedi medan den andra är en tragedi. I respektive version är Melindas bakgrund lite olika, och karaktärerna runt henne är olika. Ett ganske lyckat upplägg och det är rätt intressant även om det inte är någon riktig höjdarefilm. Will Ferrell spelar en typisk "Woody Allen-roll", dvs som Allens alter ego.

 

Betyg: 6/10

The Switch (2010) Betyg: 6/10

 

Wally (Jason Bateman) och Kassie (Jennifer Aniston) är bästa vänner, även om Wally egentligen vill mer med henne. När Kassie beslutar sig för att skaffa barn via insemination, så "råkar" Wally byta ut spermadonatorns bidrag med sina egna "soldater". Sju år senare flyttar Kassie och hennes son tillbaka till New York, och Wally kommer åter in i deras liv.

Oförarglig men underhållande komedi som fungerar tack vare att Aniston och Bateman båda är duktiga komediskådespelare som klarar av att leverera en karaktär med djup och värme som man bryr sig om. 

Betyg: 6/10

Johan Falk: Spelets Regler (2012) Betyg: 1/10

Det finns en serie filmer om polisen Johan Falk (Jakob Eklund) och spelets regler är en av de senaste i serien. Här får vi se hur han återaktiverar Frank (Joel Kinnaman) en informatör/infiltratör då Franks ex-flickväns bror nyligen mördats.

Spelets regler är en tydlig tv-film, och gör förmodligen inget fan av genren besviken. Men som film så lämnar den mycket att önska. Det känns som att se ett (långt) avsnitt av en svensk polisteveserie. Handlingen är tunn och förutsägbar, och det krävs att man har sett tidigare filmer för att riktigt kunna uppfatta en den övergripande handling som finns i filmserien. Skådespeleriet lämnar mycket att önska. Eklund är mest trist, Kinnaman (som brukar vara bra) är blek. Men den riktigt katastrofala insatsen kommer från Mikael Tornving, som är en av mina favoriter bland svenska komiker. Han borde hålla sig till att vara rolig, för här är han lika famlande dålig som somliga rock-/popstjärnor som plötsligt ska börja agera. Det finns ingen trovärdighet i hur Tornving levererar sina repliker. Istället så sitter jag och väntar på att han ska fälla en dräpande rolig kommentar (givetvis förgäves). Snacka om att slösa bort sin tid på fel sak, istället för att göra karriär på det han är bra på!

Jag ska villigt erkänna att jag inte alls gillar genren "svenska polisfilmer", men det här är fullkomligt ointressant för mej.

Betyg: 1/10

Fool's Gold (2008) Betyg: 2/10

Matthew McConaughey och Kate Hudson spelar paret som efter att ha ägnat de senaste åren till att dyka efter en försvunnen skatt nu ligger i skilsmässa. Men plötsligt så har han hittat en ny ledtråd efter skatten, och hon dras också med i jakten på skatten. Samtidigt så är han jagad av gangstern Bigg Bunny som har lånat ut pengar till honom.

Ja, detta är nästan lika fånigt som det låter. Undermåliga personporträtt, clichéeartad handling, Scooby Doo-avancerade ledtrådar - allt finns här. Visst kan man döda två timmar med den här hjärndöda smörjan, men det finns många bättre val att göra.

Betyg: 2/10

Betyg: 2/10

Personal Effects (2009) Betyg: 6/10

Walters tvillingsyster har blivit överfallen och mördad. Han har därför återvänt till hemstaden där han nu bor hos sin mamma och tillsammans tar de hand som systerns femåriga dotter. Via mammans stödgrupp lär han känna Linda, vars man har blivit mördad och hennes dövstumme son Clay. Walter och Linda dras till varandra även om åldersskillnaden är påtaglig.

Michelle Pfeiffer och Aston Kutcher spelar huvudrollerna, uppbackade av bl a Kathy Bates som spelar Walters mamma. Även om dynamiken mellan dem inte riktigt når fram fullt ut så är det en bra historia, med flera dimensioner. Självklart gick den direkt till video, men det betyder kanske inte alltid så mycket. Klart sevärd!

Betyg: 6/10