Il buono, il brutto, il cattivo eller Den gode, den onde och den fule som den heter på svenska är en filmklassiker. Den rankas som fjärde bästa film någonsin på IMDb.com. Det här är ju en film som bara måste ses. Själv så såg jag den för ca 25 år sedan och jag tyckte att det var hög tid att ge mig an Sergio Leones hyllade film igen.
Vi möter en ung Clint Eastwood i rollen som den gode. Stundtals i samarbete, men oftast i konkurrens med så är han på jakt efter en begravd förmögenhet. Nog om handlingen.
Filmen är lång, riktigt lång, närmare 3 timmar. Den är snyggt filmad, och man känner igen en del teman som Tarantino har kopierat. Som t ex hur personer har ett musikaliskt tema som spelas återkommande. Tempot är lågt, riktigt lågt. En kul grej med filmen är att den är inspelad på två språk. De engelsktalande skådespelarna levererar sina repliker på engelska, medan de italienska agerar på italienska. Sedan har man för respektive marknad dubbat rösterna för respektive marknad. Jag föredrar hur nämnde Tarantino hanterade situationen i Inglorious Basterds.
Westerngenren är inte min favorit, så jag vidhåller att jag tycker att Leones absoluta mästerverk är Once Upon A Time In America.
(Jag inser att den här recensionen inte kommer att bli populär...)
Betyg: 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar