Vicky Blue, en i raden av tjejrockgruppen Runaways basister, har gjort denna dokumentär om det egna bandet. Filmen har ett bra upplägg och den innehåller många bra episoder. Det känns som om bandmedlemmarna öppenhjärtat berättar om konflikter och problem. Det som gör att filmer falerar är avsaknaden av den bandmedlem som haft den mest framgångsrika karriären efter The Runaways splittring - Joan Jett. Hon vägrade av någon anledning att ställa upp i denna dokumentär, så det enda vi ser av henne är arkivbilder. Naturligtvis så berättar de andra om Jett, men det blir inte samma sak. Som pricken över i:et så vägrade Joan Jett också tillstånd att använda bandets musik (Jett var den huvudsakliga låtskrivaren) varför filmens soundtrack består av ett par coverlåtar i liveframförande, samt en massa låtar med Suzie Quatro (som bekant aldrig varit med i The Runaways) samt en del sololåtar med den näst mest framgångrika Runawaysmedlemmen - Lita Ford. Att se en rockdokumentär utan att få höra en enda av bandets låtar känns fruktansvärt platt. Då hjälper det inte att bandets grundare och manager Kim Fowley har ställt upp på intervjuer, trots att bandet sparkade honom och ständigt spyr galla över vilken vidrig person han var. Slutresultatet blir medelmåttigt.
Den spelfilm som gjordes om Runaways härom året känns aningen ytligare när man har sett den här filmen. En hel del förenklingar har gjorts i den berättelsen. Samtidigt så var det en väl fungerande rockfilm. (Läs recensionen här: http://bearpathmovies.blogspot.com/2010/08/runaways-2010-betyg-710.html)
Mitt tips är: börja med spelfilmen och om du får mersmak se den här!
Betyg: 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar