Peter Colt är en tennisspelare som har sett sina bästa dagar, och även under de bästa dagarna så var han aldrig riktigt med i toppen. Vid 31 års ålder för han en tynande tillvaro med en 119e-plats på världsrankningen. Det är snart dags för Wimbledonturneringen, och Peter tänker avsluta sin karriär efter turnerningen. Men precis när turneringen ska inledas så träffar han Lizzie Bradbury, en amerikansk stjärnspelare. Det uppstår ljuv musik och plötslig har något hänt med Peters självförtroende och han spelar tennis på en nivå som han aldrig gjort tidigare.
Wimbledon är framför allt en riktigt bra romantisk komedi som utspelar sig i idrottsmiljö. Tennisscenerna är snygga och spännande, men det blir aldrig påfrestande mycket slagdueller. Med andra ord så kan även vi som inte är tennisfrälsta uppskatta filmen. Huvudrollerna spelar av Paul Bettany och Kirsten Dunst, och jag tycker att de är ett synnerligen välkomponerat kärlekspar. Charmiga Dunst kanske måhända inte visar ett lika brett spektra av sin talang som i Marie Antoinette eller The Virgin Suicides, men ärligt talat så behövs det inte i den här filmen. Jag gillar filmen riktigt mycket, för den är varm och mysig. Det är så klart ingen riktigt "fin" film, men varför ska alla filmen vara det egentligen. Det här är riktigt bra underhållning och i genren romantisk komedi (eller sportfilm) så är det här en toppfilm.
Betyg: 8/10
Gick på TV igår, såg allt utom första kvarten. Betyget kvarstår! Riktigt bra! /Mr Bearpath
SvaraRadera