Vi får följa en pojkes uppväxt under en period av 12 år. Han lever tillsammans med sin syster och sin mor, och sin mestadels frånvarande far som en sporadisk figur i hans liv. Ett 2 timmar och 45 minuters drama riskerar att bli bitvis långtråkigt och pretentiöst, men Boyhood trotsar allt detta och levererar i mina ögon en episk upplevelse. Många filmer använder "trick" för att visa hur människor växer eller förändras. Boyhood använder inga sådana, utan filmen är inspelad under 12 år. Detta skapar en påtaglig autencitet. Filmens berättande känns nyskapande genom detta grepp. Boyhood speglar dessutom samhället över tiden på ett enastående sätt, genom små saker inom mode, politik, samhällets förändring, värderingar, men inte minst popkulturella referenser.
Kanske är det beroende på att skådespelarna under en sådan lång inspelningsperiod faktiskt utvecklats i sin yrkesroll, men min upplevelse är att t ex Patricia Arquette känns otroligt mer gripande mot slutet av filmen än i början. Hon är enastående i sin roll, likaså är Ellar Coltrane i huvudrollen fantastisk.
Jag har svårt att se hur någon film ska kunna slå ut Boyhood för priset bästa film i årets Oscarsgala, och Richard Linkwater borde vara än mer självskriven för bästa regi.
En fantastisk film som jag varmt rekommenderar!
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar