Fahrenheit 9/11 (2004) Betyg: 5/10

Michael Moore fick enormt med uppmärksamhet för Bowling For Columbine och han använde den till att i sin nästa dokumentärfilm Fahrenheit 9/11 sätta fokus på en man han avskyr, dåvarande president George W. Bush. Filmens första del är en komplett sågning av President Bush och hans agerande i samband med 9/11. Sedan får vi en genomgång om hur kriget mot Irak startades på falska grunder. Som helhet är detta ett inspel i den valkampanj som stod för dörren några månader efter att den här filmen släpptes.

Jag minns när jag såg filmen första gången på en biograf i New York, och kände att det inte fanns en chans i världen att Bush skulle kunna bli omvald. Jag tyckte då att filmen var riktigt stark då. Idag sju år senare, så känns den inte lika bra. Kanske är det för att aktualiteten i ämnet idag känns lite passé? Delar av filmen är fortfarande väldigt bra, men den skulle ha mått bra av att bantas med kanske en halvtimme från de 2 timmar den klockar in på.

Rekommenderas för den som vill se en rapportering från krigets baksidor, och det fula politiska spelet i USA. Men var beredd på att Moores bild är lika snedvriden åt vänster som FOX News är åt höger.

Betyg: 5/10

Crash (2004) Betyg: 9/10

Paul Haggis film Crash vann Oscars för både bästa film och bästa manus. Året innan var han nominerad för sitt manus till Million Dollar Baby. Crash är en löst sammansatt ensemblefilm, där det centrala temat är rasmotsättningar i Los Angeles. Fascinerande nog så visar Haggis hur inga av karaktärerna är felfria, utan istället får vi se bra och dåliga sidor hos i princip varenda person i filmen. Vi möter t ex den (partiellt) rasistiske polisen, som visar sig vara en modig person som inte tvekar för att riskera sitt liv för en främling. Vi möter en persisk affärsinnehavare som kämpar för att överleva i det nya hemlandet, och som efter ett inbrott får ett riktigt psykbryt.

Filmen kryllar av skådespelare som du känner igen som till exempel Don Cheadle, Sandra Bullock, Matt Dillon, Ryan Phillipe, Brendan Fraser. Kanske inte skådespelare som du i alla lägen kopplar samman med riktigt bra filmer, men här gör de i princip mangrant toppinsatser.

Crash är bitvis motbjudande och rejält mörk. Ett väldigt bra manus, där man bara snällt får acceptera hur ett 15-tal människors livsöden korsbefruktas under ett dygn trots att de lever i en av världens större städer. Men det är en bagatell i sammanhanget. Crash är en fantastisk film, men du kommer inte att må bra av att se den. Men möjligtvis så kommer du därifrån som en bättre människa!?

Betyg: 9/10

Captain America: The First Avenger (2011) Betyg: 5/10

Jupp, då var det dags igen. Nästa film i raden som leder upp till Marvels stora epos (?!) The Avengers som ska släppas sommaren 2012. I Captain America The First Avenger så möter vi under andra världskriget den taniga lillkillen Steve Rogers. Han får vara med i ett militärt experiment som ger honom kanske inte direkt riktiga superkrafter, men likväl stora krafter. I kamp mot nazistavhoppare (tro inte att det innebär att de är det minst snällare) så ställs han inför stora utmaningar.

Åter igen så är detta en film som ger bakgrundsberättelsen om en av Marvels superhjältar. Captain America är inte jätteintressant, men inte heller en del av bottenskrapet.

Betyg: 5/10

That's what I am (2011) Betyg: 8/10

En härlig rulle som utspelar sig på 60-talet där vi får möta 12-åriga Andy och följa hans färd mot att lämna barndomen bakom sig. Det är mycket som pågår i hans liv. Hans favoritlärare sätter honom i par med klassens mest mobbade kille för att skriva en gemensam uppsats. Hans drömtjej visar plötsligt intresse för honom, samtidigt som hennes ex, en mobbande skitstövel, hotar Andy med stryk om han inte håller sig från henne. Samtidigt så har Andy det jobbigt med sin allt förutom uppmuntrande far. Det är ett hårt liv för en 12-åring. Plötsligt hamnar dessutom favoritläraren Mr Simon i bekymmer.

Ed Harris spelar den superengagerade läraren Mr Simon, resten av skådespelarna är relativt okända. Men likväl så är skådespeleriet riktigt bra. Mycket bra manus, och smakfullt levererat av regissören Michael Pavone.

Thats's what I am är riktigt, riktigt bra. Rekommenderas varmt!

Betyg: 8/10

Hesher (2010) Betyg: 7/10

TJ och hans pappa är i sorg sedan hans mamma gått bort nyligen. De lever tillsammans med farmor, och pappan orkar inte ta tag i sitt liv vilken går ut över sonen. TJ har problem i skolan, där han blir mobbad. En dag så möter TJ en underlig enstöring vid namn Hesher, som omgående flyttar in hos den sargade familjen. Heshers påverkan på de övriga är påtaglig, och även om hans sämsta sidor kanske är de mest uppenbara så finns även de bra sidorna där. Heshers närvaro kommer inte att gå förbi obemärkt, så mycket är säkert.

Riktigt bra skådespeleri av Devin Brochu som TJ, och såklart Joseph Gordon-Levitt (inception) som Hesher. Snyggt uppbackade av Natalie Portman och Rainn Wilson.

Hesher har ett lysande soundtrack, mestadels bestående av Metallicalåtar från deras tidigare år (80-talet, innan de blev mainstream och megastora).

En mycket bra film, som dock saknar pricken över i:et som krävs för att bli ett mästerverk. Mörk, men rolig på sina ställen. Rekommenderas!

Betyg: 7/10

The Lincoln Lawyer (2011) Betyg: 8/10

Matthew McConaughey spelar Mick Haller, försvaradvokaten som inte drar sig för att jobba för några klienter. När han får försvara rikemanssonen Louis Roulet (Ryan Phillippe) så märker han snart att något inte stämmer. Plötsligt så får han anledning att fundera över sina vägval tididare i livet.

Osedvanligt bra för att vara en film med McConaughey, som alltför ofta väljer att göra filmer som är dynga. Det är synd, för han är riktigt bra i den här filmen. The Lincoln Lawyer håller ett bra tempo, och är inte alltför uppenbar. En riktigt bra thriller!

Suicide Kings (1997) Betyg: 7/10

Ett gäng överklassgrabbar ska försöka hjälpa en av killarnas syster att bli fri från kidnappare. Metoden de väljer är att själva kidnappa en gangster. Vad det här så genomtänkt?

Skön film med flera bra skådespelare. Självklart så är Christopher Walken grym i rollen som gangstern, och Denis Leary är urbra som "en av hans killar". Jag kan se snacket om hans fisk-boots hur många gånger som helst.

Tyvärr så brister filmen en aning, den håller inte ihop hela vägen. Delvis är det den fåniga scenen i bilen i början på filmen, och delvis är det bristen på dimension på flera av filmerns karaktärer. Likväl så verkligen gillar jag Suicide Kings, men möjligen så ger jag den ändå ett snäpp för högt betyg pga detta?

Betyg: 7/10

The Shawshank Redemption (1994) Betyg: 10/10

Du har säkerligen sett Nyckeln till Frihet, eller The Shawshank Redemption. Filmen har ju några år på nacken, brukar gå på TV med jämna mellanrum, och är omskriven i tidningar eftersom den enligt användarna på filmsiten IMDb anses vara världens bästa film. Den handlar om bankdirektören Andy (Tim Robbins) som är dömd till livstids fängelse för att ha mördat sin fru och hennes älskare. När han kommer till fängelset så lär han känna fixaren Reds (Morgan Freeman) som fascineras av Andy som onekligen inte är din typiske fängelsekund.

Baserad på en bok av Stephen King så har manus och regi gjorts av Frank Darabont, som även filmatiserade Kings The Green Mile några år senare. Som sagt, det här är världens bästa film enligt IMDb. Jag vet inte om jag håller med om det påståendet, men det är en fruktansvärt bra film. Och hur som helst en kanonfilm som ska ha ett toppbetyg!

Betyg: 10/10

Timer (2009) Betyg: 5/10

Romantisk komedi om 2 styvsystrar i jakt på lyckan. Handlingen kretsar kring den teknologiska revolution som jakten på kärleken upplevde 15 år tidigare - Timern. Genom att sätta denna på sin handled så börjar nedräkningen mot när personen kommer att träffa "den enda sanna kärleken". Men det krävs att även den sanna kärleken har en Timer. Så Oonas display på Timern har ännu inte börjat sin nedräkning, medan Stephs nedräkning är på typ 15 år. Vad gör man under tiden?

Lite annorlunda handling, men den bygger på att man accepterar idén att det bara finns en enda person som är den rätte för varje individ. Genremässigt så blir det ju en science-fiction-romantisk-komedi, men fans av science fiction ska hålla sig undan. Det här är en romantisk komedi och inget annat. Helt okej rulle, men inte mer.

Betyg: 5/10

Red State (2011) Betyg: 5/10

Dialogkungen Kevin Smith (nåja, det kanske är Tarantinos epitet, Smith är nog mer slackerfilmskung) har gjort en ny film. Efter den katastrofdåliga Cop Out med Bruce Willis (läs recension i arkivet) så har han åter igen givit sig på en inriktning. I Red State gör Smith sin första thriller. Men var inte orolig, här finns även dialog i outsinliga mängder. Den stora skillnaden från hans tidigare filmer (Clerks, Dogma, Chasing Amy) är att här har Kevin Smith ett allvarligt budskap att förmedla. Visst hade Chasing Amy också en typ av budskap, och Dogma var kritik mot katolicismen och organiserad religion. I Red State ger han sig framför allt på religiösa sekter, men även det numera raserade rättssamhället som USA idag befinner sig i (läs Patriot Act).

Filmen handlar om tre tonårskillar som raggat upp en äldre tjej på nätet för att ha sex med henne. Men det visar sig att det är en religiös sekt som ligger bakom kontakten, och nu hamnar de i en skräckinjagande situation på liv och död.

Inga superstjärnor i rollistan den här gången, men en del etablerade namn. Michael Parks i rollen som sektledare är riktigt bra, och även om ni inte kan hans namn så känner ni kanske igen honom från sin dubbelroll i nämnde Tarantinos Kill Bill. Melissa Leo (som nyligen vann en Oscar för sin roll som mamman i The Fighter) är också med. Likaså Kevin Pollack och John Goodman. Också riktig bra är Kyle Gallner som spelar en av de tre killarna. Honom känner du möjligtvis igen från den överraskande bra TV-serien Veronica Mars.

Men som helhet så är det inte någon speciellt bra film. Det är helt klart B-filmsvarning på Red State. Kevin Smith verkar just nu lite förvirrad över vilken typ av filmer han ska göra eftersom inget han gör når några större framgångar nu för tiden.Han får nog hitta rätt snart, innan även hans trognaste fans tröttnar.

Betyg: 5/10

Something borrowed (2011) Betyg: 6/10

Rachels bästa kompis Darcy ska gifta sig med Dexter, en kille som Rachel pluggade med. Men en dag så upptäcker Rachel och Dexter att de har känslor för varandra. Hur ska de hantera den här situationen.

Mest kända skådisen är Kate Hudson i rollen som den självupptagna Darcy. Uppbackad av John Krasinski som spelar ungefär samma roll som han alltid gör, men han gör å andra sidan den rollen riktigt bra.

En helt okej romantisk komedi. Utan de värsta klichéerna, men också utan något som gör att den sticker ut från mängden. Bara för de som är fans av genren romantisk komedi.

Betyg: 6/10

The Tree of Life (2011) Betyg: 5/10

Terrence Malicks mycket omtalade film The Tree of Life har jag varit sugen på att se ett tag. Att kalla den pretentiös är inte att gå till överdrift. Filmens huvudsakliga handling är kring en familj med tre söner och utspelar sig under 1950-talet. Filmen leder hela tiden mot den familjetragedi som de upplevde och som påverkade dem extemt mycket. Men samtidigt kopplar filmen även in nutid och hur livet går vidare. Malick kopplar även samman handlingen med universums skapelse och jordens historia på ett intressant sätt. Men trots kända namn som Brad Pitt och Sean Penn så är detta framför allt en "konstfilm". Det är en film för sofistikerade människor, eller som jag skulle föredra att säga "människor som tycker att de själva är sofistikerade".

Handlingen om familjen är bitvis stark, med Brad Pitt med fadern som är fast i gamla ideal och inte klarar av att hitta rätt i hur han ska förhålla sig tilld en övriga familjen. Men detta är ingen som vi inte har sett förut. Den snygga ihopkopplingen med universum ger filmen en bra spännande extra dimension. Jag antar att Malick egentligen ville kalla filmen "Meningen med livet", men upptäckte att den titeln redan var tagen.

Betyg: 5/10

Green Lantern (2011) Betyg: 4/10

Green Lantern är ytterligare en i raden av alla filmatiseringar av seriehjältar. Green Lantern, som hette Gröna Lyktan på svenska, är en av DC Comics hjältar och har framför allt synts i Gigant tillsammans med Stålmannen och Batman.
Green Lantern får sin kraft från en (grön) ring. Han är en av några tusen förkämpar för att bevara freden i universum (rymdpolis!?). Vi får (vilket verkar vara standard i alla serietidningsfilmer nu för tiden) följa Hal Jordan och se hur han blev Green Lantern och sen så får han rädda Jorden.

Även om jag gillar genren och har läst några serietidningar med Gröna Lyktan i min ungdom, så är detta inte en film som riktigt håller måttet. Tyvärr så är det inflation i serietidningsfilmer de senaste åren, och vad jag förstår så är det enorma mängder filmer på inkommande. Trots en del bra eller schyssta skådespelare, som Tim Robbins, Peter Sarsgaard och förvisso Ryan Reynolds som är helt ok i huvudrollen, så blir det inget höjdarebetyg.

Betyg: 4/10

Super (2010) Betyg: 8/10

Frank, en vanlig kille, blir lämnad av sin fru Sarah för hennes langare. Efter en tid utan droger så verkar hon nu ha fallit tillbaka. Men Frank blir kallad, och maskerar sig som en superhjälte för att bekämpa brott. Men att rädda Sarah är hans verkliga kall.

Rainn Wilson, som spelar Dwight i The Office, gör den lätt förvirrade Frank/Crimson Bolt. Men den som verkligen stjäl filmen är Ellen Page (Juno, Inception) som Boltie. Ellen fixar rakt av att få till en riktigt underbar karaktär på ett sätt som gör att man tvivlar att någon annan skådespelerska hade klarat av rollen.

Jag tyckte att Super var riktigt bra. Högt underhållningsvärde. Skönt snygg animering under förtexterna.

Betyg: 8/10

Contact (1997) Betyg. 7/10

Ellie växer upp med sin far som uppmuntrar hennes vetenskapliga intresse. Efter hans död tilltar intresset och hon blir astronom med specialintresse att hitta tecken på liv från andra planeter. Hon dedikerar sitt liv till detta, till den grad att när hon träffar Palmer så väljer hon bort att fördjupa relationen. Efter svårigheter att få finansiering för sin forskning, då de flesta anser det vara fantasier och drömmar, så lyckas hon till slut få en excentrisk miljardär att finansiera hennes arbete. Till slut så händer det som hon har drömt om hela tiden, hon fångar upp en signal från långt ut i rymden. Och så startar en cirkus utan som hon aldrig kunnat föreställa sig, där andra försöker ta åt sig äran för hennes arbete.

Baserat på en bok av science fiction-författaren Carl Sagan så har Robert Zemeckis (Forrest Gump, Back to the Future) regisserat Contact. Jodie Foster spelar huvudrollen, starkt uppbackad av Matthew McConaughey, Tom Skerritt, David Morse och inte minst James Woods. Contact är förvisso en science fiction-film, men framför allt är den ett spännande drama. Egentligen så hade den en potential att bli en riktig storfilm, men den nådde inte riktigt hela vägen fram. Idag är den snarast lite bortglömd och det är synd för Contact är en riktigt bra film.

Betyg: 7/10

Heartbreaker /L'arnacoeur (2010) Betyg: 7/10

Alex driver ett udda företag med sin syster och sin svåger. De hjälper till att få kvinnor att göra slut på sitt förhållande. De anlitas av någon närstående person som inte tycker att pojkvännen är bra för dem. Men de tar bara fall där kvinnan är olycklig i förhållandet, även om hon kanske inte inser det själv. Trots att de är duktiga på detta, så är de i ekonomiska trångsmål, och nu tvingas de ta ett jobb som de normalt inte skulle ta. Men Alex, som är den som står för förförandekonsterna, har svårt att nå igenom till den hårdhudade Juliette.

Denna franska film med Vanessa Paradis och Romain Duris i huvudrollerna är rätt så charmig och bättre än mycket i genren. Även om den emellanåt blir lite fånig, så lyckas den mestadels hålla sig rätt. T ex så är det lite för mycket när det inte räcker med problemen han har i att slutföra uppdraget, utan istället så har man lagt in en parallellhandling om de gangsters som han är skyldig pengar.En del av hans förförarknep känns så fåniga (och hopplösa) att man förstår att det måste vara en man som har skrivit manuset (vilket det såklart också är). Men eftersom detta trots allt inte tar överhanden så blir slutsatsen är att Heartbreaker håller.

Betyg: 7/10

Killing Bono (2011) Betyg: 7/10

Killing Bono är baserad på en löst självbiografisk bok skriven av Neil McCormick. Den handlar om honom och hans bror och deras försök att slå igenom i musikbranschen. Hela tiden så känns deras misslyckanden värre i ljuset av Neils gamla skolkompis Pauls enorma framgångar med sitt band. Just det ja, Paul bytte namn till Bono och hans band heter U2.

Utan att vara en riktig toppfilm, så är Killing Bono mycket underhållande. Extra kul är filmen om man är lite intresserad av musik, och i synnerhet om man själv haft drömmar att slå igenom i musikbranschen.

Betyg: 7/10

Memento (2000) Betyg: 9/10

Före Inception och Batmanfilmerna så gjorde Chris Nolan Memento, som också blev hans stora genombrott. Den handlar om Lenny som lider av att han inte kan skapa nya minnen. Det är inget fel på hans långtidminne, men i det dagliga livet är han som en guldfisk. Detta tillstånd startade när hans hustru våldtogs och mördades.

Memento är oerhört coolt berättad. Filmen inleds med slutet, sedan får vi se sekvens för sekvens från slutet till början. Detta kan vid en första anblick känns lite jobbigt, men om man bara koncentrerar sig en aning så är det stor belöning man får.

Jag är oerhört förtjust i Memento. Den är ett mästerverk som snuddar på maxbetyget!

Betyg: 9/10

Horrible Bosses (2011) Betyg: 2/10

Horrible Bosses eller kort och gott Horrible som jag tänker på filmen efter att ha genomlidit den, handlar om tre kompisar som har hemska chefer. De planerar att mörda cheferna i bästa Hitchcock-anda (Strangers on a train).

Men det är inte ett dugg engagerande och egentligen inga roliga skämt heller. Det enda som lyfter filmen lite är Colin Farrells fula peruk/utseende i filmen, och så Jennifer Aniston i rollen som den sexfixerade tandläkaren som försöker få sin assistent att ha sex med henne.

Horrible!

Betyg: 2/10

Mammoth (2009) Betyg: 7/10

Centrerat kring en New York-familj berättar Lukas Moodysson om orättvisor i världen och hur vi västerlänningar på olika sätt drar nytta av människor från andra länder. Leo (Gael Garcia Bernal) åker på en jobbresa till Thailand, där han konfronteras med prositution och kvinnors värde i den kulturen. Samtidigt kämpar hans hustru Ellen (Michelle Williams) med att hitta en balans mellan sitt krävande arbete som kirurg på en akutmottagning och att finna närhet till dottern Jackie. Deras nanny Gloria, som kommer från Filippinerna, har lämnat sina två söner att uppfostras hos sin mamma medan hon försörjer dem genom sitt arbete i USA. Men Gloria slits mellan att ge sina söner möjligheten att få gå i skola, eftersom uppoffringen som krävs är så stor - att bo i ett annat land utan att kunna träffa dem. Och sönerna saknar sin mamma.

En stark film, men det överraskar mig inte när det gäller Lukas Moodysson. Jag är däremot förvånad att Mammoth inte gick hem i större utsträckning internationellt för det är en riktigt bra film. Kanske var ämnena som behandlas alltför jobbiga för att folk skulle vilja se filmen?

Betyg: 7/10

Shine a light (2008) Betyg: 3/10

En konsertfilm med Rolling Stones regisserad av Martin Scorsese inspelad i NYC med Bill Clinton i publiken. Tyvärr så lyfter aldrig filmen och det av en enda anledning - Stones låter inget vidare nu för tiden. Rytmsektionen är tajta och lägger en bra grund. Keith Richards och Ron Wood tycks ha spelat låtarna så många gånger och ändrat lite på dem allt eftersom, så nu för tiden så låter de inte som de en gång gjorde. Mick Jagger är en ganska medioker sångare, och det känns uppenbarare ju äldre han blir. Scorsese eller inte, det lyfter aldrig. Ganska bra låturval, men summa summarum så är det ingen höjdare.

Betyg: 3/10

Rise of the Planet of the Apes (2011) Betyg: 8/10

Precis som många andra klassiska filmer eller filmserier så har även Apornas Planet fått sig en nystart eller reboot som man säger i filmbranchen. Rise of the Planet of the Apes är både en reboot och en prequel, för på sätt och vis så mappar den in med den tidigare serien av Apornas Planet-filmen.

James Franco (Freeks & Geeks, 127 hours, Spider-Man) spelar forskaren Will Rodman som är nära att göra ett enormt genombrott med sin forskning kring hjärnceller. Han jobbar på att hitta en substans som gör att hjärnceller kan regenereras, vilket skulle vara en lösning på t ex Alzheimers (som hans egen far lider av). Man testar substanserna på apor. Will upptäcker att substansen har en oväntad bieffekt, den ökar intelligensen hos försöksobjekten dramatiskt. Chimpansen Caesar, som bott hos Will sedan han var en baby, är filmens huvudperson. Men hur länge kommer denna intelligenta apa att stå ut med att vara något annat än en fri individ?

Medan de gamla Apornas Planetfilmerna utspelade sig i framtiden så är Rise i nutid. Det finns en risk att personer som inte gillade de gamla filmerna inte ger denna film en ärlig chans. Det tycker jag är ett misstag. För Rise of the Planet of the Apes är en riktigt bra film, som ingen behöver skippa p.g.a. en sådan "dum" anledning. Och låt oss vara ärliga. Medan den första Apornas Planet-filmen är riktigt bra, så är uppföljarna ganska dåliga. De sista i serien är t.o.m. usla. Och den reboot som Tim Burton gjorde med Mark Wahlberg för 10 år sedan gjorde ingen glad heller. Men det här är fräscht och spännande.

Särskilt bra är chimpansen Caesar, som spelas av Andy "Gollum" Serkis. Grymt snyggt CGI-animerad.

Rekommenderas gladeligen!

Betyg: 8/10