Under flera år har Mark Wahlberg kämpat för att få den här filmen gjord. Det har varit ett riktigt passionsprojekt för honom. The Fighter är den sanna berättelsen om proffsboxaren Micky Ward och hans halvbror Dicky Eklund.
Micky är en ganska lovande boxare som tränas av sin äldre bror Dicky, en f.d. boxare som uppnått viss berömmelse inte minst lokalt för att han golvade Sugar Ray Robinson (även om han till slut förlorade matchen). Deras mamma är manager för Micky, och tillsammans med storebrodern matchar de fram Micky på ett otroligt oproffsigt sätt. Familjen är så mycket white trash som man kan bli. Efter en rejäl utskåpning mot en motståndare som Micky aldrig borde ha mött, så funderar Micky på om han ska lägga av med boxningen. När sedan Dicky som har allvarliga drogproblem åker in i fängelse, så ges Micky en möjlighet att ge boxningen en ny chans på ett helt annat sätt än tidigare.
Filmen är en origie i sorgliga människor och trasiga liv. Familjesammanhållningen i filmen är inte baserad på kärlek utan skräck för modern, i alla fall i huvudsak. Mark Wahlberg spelar huvudrollen på ett övertygande sätt, men det är Christian Bale i rollen som storebror Dicky som fullkomligt överglänser allt i filmen. Och tack vare detta så har han sedan några veckor tillbaka en Oscarsstatyett i sitt hem. Likaså fick Melissa Leo en välförtjänt Oscar för rollen som mamman. Rakt igenom bra skådespelarinsatser. Jag brukar många gånger tycka att filmer som är baserade på verkligheten blir lite förutsägbara och därmed lite sämre än vad de kunnat vara. I det här fallet så tänker jag inte så en enda sekund. Manuset är välskrivet. Storyn är fantastiskt bra. Jag kan inget annat än att buga mej och sedan ropa "Bravo!". För The Fighter lämnar mycket lite övrigt att önska. Det här är en film som jag vet att jag kommer att vilja se om igen ganska snart, och det är en film som jag inte tycker att någon ska missa.
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar