Jag kan medge att jag uppskattade böckerna om Arn. Tack vare att man har läst dessa så är det ju faktiskt lite spännande att få se filmatiseringen. Som så många gånger förr så är det svårt att undvika besvikelse med denna slags transformeringar. Jag valde att undvika biografversionerna till förmån för den mer fullmatade tv-versionen.
Arn växer upp på 1100-talet i Västra Götaland. Vid ung ålder råkar han ut för en olycka och hans mor lovar Gud att om han blir frisk så ska han "ges" till kyrkan, vilket också inträffar. När han efter denna period återvänder till sin fars gård, träffar han snart sitt livs kärlek Cecilia. Men deras kärlek ses inte med blida ögon av alla, och de döms av kyrkan att vara separerade i 20 år. Cecilia hamnar i ett kloster, medan Arn skickas iväg till det heliga landet för att bli Tempelriddare.
Jag kan villigt medge att det var kul att få se Arn som spelfilm, men naturligtvis så är det hela en relativ besvikelse. Trots ganska låga förväntningar så tycker jag inte att det är speciellt bra. Jag häpnas över bristerna i dramaturgi och skådespeleri, men likväl så vill jag ju se serien till sitt slut. Joakim Nätterqvist och Sofia Helin som spelar huvudrollerna är acceptabla, medan Gustaf Skarsgård överraskar negativt. Även om den genomusle Morgan Alling inte var lika dålig som han brukar vara i den här rollen (som han i mitt tycke var fullkomligt fel för) så vill jag ändå helst stänga av så fort hans nuna dyker upp. Stellan Skarsgård verkar gå på tomgång (eller kanske rutin).
Som helhet är det inte en bra film. Visst är den ett sätt att döda några timmar, och det är inte ointressant att få se hur böckerna gestaltar sig på film. Men det är inget jag skulle rekommendera, men det behöver jag väl knappast göra eftersom de flesta av er redan har sett filmerna.
Betyg: 3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar