Jaha, då var det dags att recensera 2012 års bästa svenska film Äta Sova Dö, som tog hem fyra av de fem tyngsta priserna vid svenska Guldbaggegalan för ett tag sedan. Filmen handlar om Rasa och hennes pappa. Rasa jobbar på en salladsfabrik, medan pappan är mestadels arbetslös och försöker bli sjukpensionär. När Rasa blir av med arbetet pga nedskärningar så ökar pressen på henne.
Äta Sova Dö är otroligt befriad från handling, det händer nästan inget i hela filmen. Den bara ÄR, och sen tar den slut. Likväl så är Nermina Lukac bra i huvudrollen, och hennes guldbagge finns det inga invändningar mot. Men att ge filmen priser för manus, regi och bästa film? Och alla översvallande recensioner? Jag tycker vi har ett gäng överpretentiösa recensenter som har skrivit upp den här filmen för att det är tacksamt att hylla en debutant som dessutom är kvinna. Hade den inte varit så uppskriven så kanske jag inte hade blivit så besviken som jag nu blev. Det görs tyvärr inte särskilt mycket bra svensk film, och kanske är Äta Sova Dös guldbaggar bara ett kvitto på just detta.
Betyg: 4/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar