Griff the Invisible (2010) Betyg: 2/10

Griff är den högst alldagliga killen som jobbar på kontor, men på fritiden så klär han sig som superhjälte och går ut för att rädda världen. Det låter ju som en film som jag borde kunna tycka är charmig och gilla. Men nu har det kommit ett gäng sådana filmer, generellt av lågbudgetkaraktär, och Griff the Invisible hör inte till de bättre av dessa. Den saknar egna idéer och faller tyvärr rätt platt. Se hellre Kick-Ass med Nicolas Cage.

Betyg: 2/10

Django Unchained (2012) Betyg: 10/10

I Quentin Tarantinos nya film får vi möta slaven Django (Jamie Foxx) som befrias av prisjägaren Dr King Schultz (Christoph Waltz). Filmen utspelar sig i amerikanska södern precis före deras stora inbördeskrig, och denna duo väcker en del uppmärksamhet medan de jagar efterlysta på liv och död. Men Djangos mål är att finna sin fru och befria henne från slaveriet. 

Som vanligt så är Tarantino en mästare i berättandekonsten på vita duken. Varenda scen har något tilltalande i hur den är framställd. Han balanserar tempo och handling på ett underbart sätt. Och varenda karaktär är välskriven. Att det finns en del fantastisk dialog behöver knappast nämnas. Likaså finns precis som man kan förvänta sig några goda skratt och massor med otroligt snyggt gjord action. Skådespelaruppställningen är grym och Jamie Foxx är riktigt bra i titelrollen. Att Christoph Waltz ska vara bra förväntar vi nog alla efter hans chockerande bra insats i Inglorious Basterds. Det är han här med, vilket också har renderat honom en Oscarsnominering. Lite irriterande dock att man ignorerade Leonardo DiCaprio i Oscarssammanhanget, för hans prestation som plantageägaren Calvin Candie är en av hans absolut bästa rollinsatser någonsin. 

Django Unchained har fått mycket kritik för att den använder ordet "nigger" så frekvent. Låt oss börja med att ett steg tillbaka och fundera över vad det här är för en film först. Django är Quentin Tarantinos uppgörelse med en jobbig del i USAs historia, slaveriet på 1800-talet. Och vid den tidpunkten i den amerikanska södern så var man garanterat inte speciellt politiskt korrekt när det kom till hur man benämnde färgade. I denna fiktiva berättelse så håller han sig således till ett för den tiden trovärdigt språk. Och det råder ingen som helst tvekan om att det är Django som är hjälten i filmen. Således så tycker jag att denna kritik är fånig. 

Jag ska villigt erkänna att jag är ett stort fan av Quentin Tarantino. Det beror helt enkelt på att han i mina ögon är den mest intressanta nu levande filmskaparen. Här ger han sig an ytterligare en genre, och som vanligt med ett fräscht angreppssätt. Men naturligtvis så finns det tydligt en del av Tarantinos kännetecken, precis som vi vill ha. Jag som inte ens är särskilt förtjust i Westernfilmer kan bara konstatera följande: Django Unchained är lång och underbar. Se den!

Betyg: 10/10

Skyfall (2012) Betyg: 3/10

Senaste Bondfilmen var man ju tvungen att kolla på. Den har fått mycket positiva recensioner, för att den är ett litet avsteg mot tidigare filmer. Även med Sam Mendes regi så tycker jag att den har den platthet och endimensionalitet som jag förväntar mej av en Bondfilm. Om det är inget som jag är särskilt förtjust i. En hel del av dialogen är riktigt torftig. Men visst finns det en och annan "one liner" som är smårolig. Det är förvisso intressant att vi får lite bakgrundsinformation om vem James Bond var innan han blev 007, men det är så torftigt, klichéartat och förutsägbart att man inte orkar med det. Inte ens actionscenerna fick mej att höja på ögonbrynen ens för en sekund. Jo förresten, det är ju småkul att Ola Rapace spelar en bad guy. Hans roll är smällfylld med action till skillnad från dialog. Nej, James Bond-filmer är verkligen inget som faller mej i smaken.

Betyg: 3/10

Here Comes the Boom (2012) Betyg: 4/10

Biologiläraren Scott beslutar sig försöka samla in pengar för att rädda skolans musiklärare. Han gör detta genom att ge sig in i att slåss i Ultimate Faighting Championship. 

Ungefär lika fånigt som det låter, men om man ignorerar detta så är det lite småkul emellanåt. Kevin James är okej i huvudrollen, och desto bättre än Henry "Fonzie" Winkler som hans kompis musikläraren. 

Betyg: 4/10

Groundhog Day (1993) Betyg: 10/10

Den klassiska filmen Måndag hela veckan (Groundhog Day) firar i år 20årsjubileum. Här möter vi Bill Murray i rollen som den oerhört dryga TV-meteorologen Phil som tvingas åka och göra en reportage i en småstad. Här hamnar han i en mardröm där han tvingas leva samma dag om och om igen.

Komedier är ofta en färskvara, vars bäst före-datum måste respekteras. Men Groundhog Day håller oerhört bra. Den är rolig, charmig och t.o.m. tänkvärd. Bill Murray är strålande! En av mina favoritkomedier genom tiderna!

Betyg: 10/10

Carnage (2011) Betyg: 8/10

Det är sällan som jag gillar filmatiseringar av teaterpjäser eftersom de lätt blir lite torftigt endimensionella och ofta utspelas hela filmen i ett och samma rum. Och förvisso så utspelas Roman Polanskis Carnage i en och samma lägenhet hela tiden, men tak vare en rapp dialog och en fantastisk kvartett skådespelare (Jodie Foster, Kate Winslet, Christoph Waltz, John C Reilly) så är den riktigt bra. Bland det bättre jag har sett i den här kategorin faktiskt.

Storyn handlar om två föräldrapar som träffas för att diskutera en slagsmålsincident mellan sina söner. Ganska snart uppstår friktion mellan dem. 

Betyg: 8/10

Flight (2012) Betyg: 7/10

Denzel Washington spelar Whip, en alkoholiserad flygkapten, som under en flygning råkar ut för tekniska problem med planet. Genom en ytterst skicklig insats räddar han de flestas liv. Men snart börjar det uppdagas att Whip var berusad av sprit och kokain under flygningen. Drevet börjar gå...

Bra spännande drama, med spännande inledning med själva flygkraschen. Dippar lite emellanåt, men tar sig igen. 

Betyg: 7/10 

Wanderlust (2012) Betyg: 4/10

Det unga paret (Jennifer Aniston & Paul Rudd) flyttar från Manhattan då de plötsligt blivit av med jobbet. De hamnar i ett alternativt gruppboende på landsbygden av en ren händelse. Och ja, här gäller "free love". 

Hyfsat, men ingen höjdare.

Betyg: 4/10

Reality Bites (1994) Betyg: 4/10

Ett försök att göra en generationsfilm om Generation X i mitten på 90-talet. Det funkade hyggligt då (inte toppen) men filmen har åldrats illa. Handlingen kretsar om en gäng kompisar som precis slutat skolan. 

Betyg: 4/10

Savages (2012) Betyg: 7/10

Ben och Chon odlar marijuana och driver ett framgångsrik litet företag. Tillsammans med den gemensamma flickvännen O bor de i ett fint hus vid stranden. När en mexikansk drogkartell vill ha del i deras business försöker de istället att pensionera sig. Men mexikanerna vill ha med dem, och för att tvinga dem till det så kidnappas O. 

Efter en inledning som lite glorifierar deras tillvaro så vänder filmen och är slutligen en mardröm för dem alla. I biroller ser vi Salma Hayek, Benicio Del Toro och John Travolta. Den sistnämnde gör i mitt tycke en osedvanligt plastig insats. Som helhet så är dock Olivers Stones Savages en bra film.

Betyg: 7/10

Trouble with the Curve (2012) Betyg: 8/10

En ny film med Clint Eastwood i huvudrollen måste ju ses. Här spelar han Gus, en gammal baseballscout som börjat få problem med synen. Hans dotter, som han inte har speciellt nära kontakt med, tar ledigt från sitt jobb för att åka med honom på säsongens sista scoutingresa trots att ingen av dem egentligen vill.

Filmen speglar framför allt relationen mellan far och dotter, men även hennes problem att komma nära andra som utmynnar ifrån relationen med pappan och att mamman dog när hon var sex år. Clint är som vanligt underbar, och han matchas bra av Amy Adams som spelar dottern och Justin Timberlake som spelar en ung scout.

Trouble with the Curve är en njutning att se och jag rekommenderar den varmt!

Betyg: 8/10

The Impossible (2012) Betyg: 8/10

Oerhört omtumlande film som handlar om tsunamin i Thailand 2004. Vi får följa en familj med tre söner som överrumplas av vågen. Medan mamman och den äldsta sonen lyckas hålla ihop, så har pappan hittat de två yngre sönerna. Allt är baserat på en verklig familjs upplevelser i denna tragedi.

Föräldrarna spelas av Naomi Watts och Evan McGregor som båda är riktigt bra, men båda två blir överträffade av en kille som heter Tom Holland i rollen som den äldsta sonen Lucas.

Varning! Filmen är oerhört stark, och det är scener från själva stormvågen som gör att man verkligen mår illa när man ser dem. Men det är en verkligt intressant och gripande film.

Betyg: 8/10

Celeste & Jesse forever (2012) Betyg: 6/10

Celeste och Jesse håller på och skiljer sig, men de är fortfarande bästa vänner och umgås hela tiden. Men Jesse hoppas på att Celeste ska ändra sig. Men inte förrän Jesse har börjat dejta och ska bli pappa så inser Celeste sitt misstag.

Skriven av Rashida Jones som också spelar huvudrollen. Ni kanske känner igen henne från amerikanska The Office eller någon film. Eller så känner du till henne som dotter till musiklegenden Quincy Jones. Filmen har en hel del charm, men når inte hela vägen utan hamnar på ett medelbetyg.

Betyg: 6/10

Cloud Atlas (2012) Betyg: 8/10

Cloud Atlas är en film som ni för närvarande måste bege er utomlands för att kunna se. Den har svensk biopremiär den 22 februari.

Bröderna Wachowski brukar vi kalla teamet bakom filmer som Matrix-trilogin och V for Vendetta. Numera kanske Syskonen Wachowski är det mer korrekta epitetet. Hur som helst så har de nu givit sig an sitt förmodligen mest ambitiösa projekt någonsin - Cloud Atlas. Och ambitionsnivån är så hög att den får mig att fundera om det över huvudtaget finns någon annan som givit sig an ett så ambitiöst filmprojekt. Det är en av de dyraste independentfilmerna någonsin. Den bygger på en bok som ansetts omöjlig att filma. Handlingen är sex parallella berättelser som utespelar sig i sex tidsåldrar, och handlingarna vävs delvis ihop med varandra. Skådespelarna har flera roller, och ibland dem finns Tom Hanks, Halle Berry, Jim Broadbent, Hugo Weaving, Hugh Grant, Susan Sarandon och Jim Sturgess. Nämnde jag att filmen är nästan tre timmar lång. Efter halva filmen så hade jag fortfarande ingen aning om vad den handlade om. Efter att ha sett hela filmen så är det fortfarande svårt att definiera detta. För Cloud Atlas är en film som man redan under tiden man ser den inser att man kommer att vilja se flera gånger. Det är inte så att handlingarna i sig är komplicerade eller svårbegripna, tvärtom. Men eftersom det är sex olika handlingar som berättas i blandad kompott och respektive handling inte alltid återges i kronologisk ordning, och en del skådespelare återkommer mellan de olika berättelserna, så är det en del att sortera i huvudet. Men vad handlar filmen om då? Man skulle kunna säga att den handlar om hur enskilda handlingar kan påverka världen i en riktning, och hur individers agerande kan inspirera och påverka människor i nutid eller framtid. 

Hur bra är då Cloud Atlas? Den har fått väldigt blandad kritik och blivit kallad allt från mästerverk till trams. Jag tyckte den var väldigt sevärd och spännande. Kanske kommer jag att uppgradera den i betyg efter att ha sett den fler gånger? För dej som räknar dej själv som filmintresserad så är Cloud Atlas ett måste att se!

Betyg: 8/10

A Royal Affair (En kongelig affære) (2012) Betyg: 7/10

Den unga engelska prinsessan Caroline gifter sig med den danske Kung Christian VII och blir därmed Danmarks drottning. Men Christians mentala hälsa är inte bra och hans drottning tröttnar snabbt på hans utspel. Hon väljer ett svalt förhållningssätt till honom, vilket ökar anspänningen mellan dem. När kungen anlitar en ny hovläkare Struensee, så förändras positionerna i det danska hovet. Struensee och drottningen förälskar sig i varandra, samtidigt som den ambitiöse Struensee utnyttjar sin makt över den svaga kungen för att genomföra reformer som han anser nödvändiga. När drottningen blir gravid med Struensees barn sätts saken på sin spets.

Välspelad dansk film, med vår svenska Alicia Vikander i rollen som drottningen, där hon får spela mot den danske legenden Mads Mikkelsen. Till skillnad från många historiska filmer, så är denna berättelse fantasieggande och inte alltför förutsägbar.

Betyg: 7/10

Liberal Arts (2012) Betyg: 7/10

Jesse jobbar på universitet i New York och en dag ringer hans gamla collageprofessor och bjuder in honom till sin avtackning inför pensionen i Ohio. Väl där träffar Jesse den 15 år yngre Zibby och de två attraheras av varandra. Väl tillbaka i New York så kan Jesse inte sluta tänka på henne, samtidigt som han inser att åldersskillnaden är väl stor.

Schysst lågbudgetfilm med bra manus och bra skådespelare.

Betyg: 7/10

Lola versus (2012) Betyg: 7/10

Lola fyller 29 och hennes pojkvän (Joel Kinnaman) friar till henne. Men strax innan bröllopet så dumpar han henne plötsligt. Lola deppar och krisar. Och snart har hon rört till sitt liv ganska rejält.

Förvånandsvärt bra och charmig film som frånhåller sig från de smördrypande klyschor som är så vanliga i denna typ av filmer. Varm och livsbejakande! Rekommenderas!

Betyg: 7/10

The Best Exotic Marigold Hotel (2011) Betyg: 8/10

Skön feelgood film om ett gäng pensionerade britter som flyttar till Indien för att de inte har ekonomi att bo kvar i England. I den brokiga skaran finns det några som stormtrivs, medan andra tycker att det är hemskt. Bra skådespelare som Judi Dench, Tom Wilkinson, Maggie Smith och Bill Nighy. En charmig kvällsunderhållning!

Betyg: 8/10

Marley (2012) Betyg: 6/10

Klart sevärd dokumentär om musiklegenden Bob Marleys liv. Jag som inte är något extremt stort Marleyfan fascineras av berättelserna om hans uppväxt och hans musikkarriär. Den är lite i längsta laget kan jag förvisso tycka med sina nära 2,5 timmar.

Betyg: 6/10

Seven Psychopaths (2012) Betyg: 3/10

Metafilm om en manusförfattare som ska skriva en film om sju psykopater, och som råkar ut för sådana i verkligheten också. Försöker desperat att vara cool men är mest ointressant, trots Christopher Walken, Sam Rockwell och Woody Harrelson i centrala roller. Kan för mitt liv inte förstå varför många tycks gilla den här filmen. Den är rätt seg och inte originell för fem öre. Titeln och rollistan var det bästa med filmen,

Betyg: 3/10

Taken 2 (2012) Betyg: 5/10

I Taken blir Liam Neesons dotter kidnappad och han ger sig iväg för att befria henne. I 2an så kommer busarnas familjer tillbaka för att utkräva hämnd.

Bra fart och hyggligt underhållande. Två snäpp sämre än 1an som jag tyckte riktigt bra om, men fortfarande en hyfsat bra thriller med mycket action.

Betyg: 5/10

Snabba Cash 2 (2012) Betyg: 7/10

Uppföljaren till Snabba Cash är förvånansvärt bra. Bra tempo, bra skådespelare, bra regisserat. Det enda som man kan anmärka på är kanske manuset, som känns lite fragmentariskt bitvis. Samtidigt så är det spännande och i grunden en bra story. Hårdkokt och brutalt! Man bör nog ha sett ettan innan man ser Snabba Cash 2. 

Betyg: 7/10

Frankenweenie (2012) Betyg: 5/10

Tim Burton slår till igen med en animerad film. Denna gång tacklar han Frankensteinemat på ett eget sätt. För snart 30 år sedan gjorde han en egen kortfilm på samma tema, och nu gör han en långfilm av det. Här möter vi Victor som går i skolan och är intresserad av naturvetenskapliga ämnen. När hans bästa vän, hunden Sparky, dött i en olycka så experimentar han för att återuppliva honom. Det lyckas, men får såklart konsekvenser.

På pappret tyckte jag att Frankenweenie såg oerhört kul ut, men i verkligheten så var det bitvis lite långtråkigt.Älskar du Tim Burton så kommer du likväl att älska Frankenweenie.

Betyg: 5/10

Cockpit (2012) Betyg: 6/10

Jonas Karlsson i drag, dvs utklädd till kvinna. Det låter väl rejält som en urusel film! Jodå, definitivt den slags film som jag med säkerhet avskyr särskilt som den är svensk. Men konstigt nog så är den till större del ganska rolig och t.o.m. lite charmig emellanåt. Visst är den smällfylld av klichéer och stereotypa roller. Och att inbilla sig att den här filmen ska göra något för jämställdgetsfrågan är att lura sig själv. Men det spelar ingen roll i slutändan, för Cockpit är faktiskt ganska rolig och definitivt underhållande. Favoritscenen är den som hänger ihop med ett dödsfall. Jag överraskar mig själv genom ett ge den ett rätt bra betyg!

Betyg: 6/10

The Hobbit: An Unexpected Journey 3D (2012) Betyg: 9/10

Så var det dags även för mej att se den första av Peter Jacksons tre filmer om The Hobbit. Detta utspelar som bekant sig 60 år före den huvudsakliga handlingen i Lord of The Rings-filmerna. Förväntningarna var såklart enorma efter framgångarna och uppskattningen från den fantastiska LOTR-trilogin. Filmerna knyts snygg ihop i en inledning där den gamla Bilbo sitter i sitt hus och börjar skriva ned sin berättelse, Frodo kommer in och ser sig snart iväg för att möta upp Gandalf inför Bilbos födelsedagskalas (vilket ju inleder den första LOTR-filmen). Men snart kastas vi tillbaka i tiden och får se hur Bilbo träffar Gandalf för första gången i vuxen ålder. Snart överrumplas han av ett gäng dvärgar som våldgästar honom, och innan han vet ordet av (nästan i alla fall) så har han gått med på att följa med på vad som ska komma att bli hans livs äventyr.

An Unexpected Journey är en fartfylld film, där många äventyr följer varandra. Jag reagerar positivt på hur bra castad Martin Freeman är som Bilbo. Likaså så är Gollum rejält uppvässad animeringsmässigt mot den vi fick se för 10 år sedan. Nu ser han riktigt levande ut, på ett sätt som jag saknade i den gamla trilogin). Man måste ha med sig att The Hobbit är tre filmer baserad på en barnbok på ett par hundra sidor, medan LOTR baserar sig på en rejäl boklunta. Fascinerande nog så är det aldrig att man saknar handling i filmen ändå. Men The Hobbit är en äventyrsfilm, medan LOTR handlar mycket om de stora slagen. Visst finns det ordentliga slag och fighter i The Hobbit också, men de är inte i närheten av det vi såg i LOTR. The Hobbit har en lättsammare ton, till skillnad från det stora mörkret som presenteras i LOTR. Det är helt enkelt en annorlunda filmupplevelse, med den visar respekt mot den tidigare trilogin så som man kunde förvänta sig. Uppskattar att även om man får återse en del personer och miljöer från LOTR, så får vi möta dessa utan att de finns blinkningar som man förstår om man har sett de gamla filmerna. Eftersom detta vore kronologiskt fel så blir det lätt irriterande anser jag. Så tack Peter Jackson.

Det har också uppmärksammats att filmen är gjord i en högre bildhastighet än vanligt (48 bilder/sekund jämfört med 24). Detta ger en större detaljrikedom och ett större färgdjup i filmen. En del har dock kritiserat att denna teknik gör att en del datoranimeringar ser mer dataanimerade ut. Jag måste ge dem rätt på den punkten. Kanske är det kombinationen med 3D som gör att vissa varelser alltför tydligt misslyckas med att smälta in med bakgrunderna. Och på tal om 3D så var det en kul upplevelse att få ta del av denna värld i 3D-formatet. Mycket smakfullt och välgjord tillämpning av formatet. Du ska definitivt välja att se den i 3D!

Slutligen, hur bra var filmen egentligen? Jag tycker att den var riktigt bra. En bit in i filmen tvekar jag eftersom den känns lite fragmentarisk och avvaktande. Men när filmen går mot slutet av sina modiga 2 timmar och 50 minuter så har jag smält. Den känns kanske inte riktigt lika bra som del 1 och 3 av LOTR, men i ärlighetens namn så måste jag få bedöma den här filmen i sitt rätta sammanhang. Och det är om två år när jag har sett del 3. För precis som med LOTR så får vi en film lagom till jul varje år. Det blir något att se fram emot!

Betyg: 9/10

Searching for Sugar Man (2011) Betyg: 8/10

En dokumentär om Detroitmusikern Sixto Rodriguez som släppte två plattor i början på 1970-talet, men som inte nådde några framgångar och lade ned musikkarriären. Helt utan logik så har hans musik blivit enormt populär i Sydafrika, och där säger också legenden att han är död efter ett självmord på scen. Under 90-talet börjar några sydafrikanska fans att leta efter Rodriguez och upptäcker att han faktiskt är vid liv, och helt ovetande om sina framgångar på andra sidan jorden.

Denna dokumentär är så osannolik att den känns fabricerad. Rodriguez framställs mer eller mindre som personen som visade sydafrikaner att man kunde protestera mot samhället, vilket i sin tur antyds skulle spela en roll i störtandet av Apartheidsystemet. När han gör spelningar i Sydafrika så är det så stort att det känns osannolikt. Inte minst reagerar jag på publikbilderna där de flesta i publiken är relativt unga, vilket inte stämmer med när Rodriguez musik släpptes. Men hur jag än söker så hittar jag inget stöd för att detta inte skulle vara på riktigt, tvärtom. Och det gör filmen så mycket bättre! Det är en fantastiskt berättelse! Till saken gör att Rodriguez musik också är riktigt bra, parellellen till Bob Dylan är relevant och likaså Cat Stevens kommer till mej när jag lyssnar på den.

Missa inte Searching For Sugar Man!

Betyg: 8/10

Bron (2011) Betyg: 9/10

 

Chockerande bra svensk-dansk TV-serie som jag missade när den sändes. Men nu finns den på Bluray/DVD så det är lätt att ta ikapp för er som också missade den.

 

Handlar om en mordoffer som hittas på Öresundsbron, precis på gränsen mellan Sverige och Danmark. Eftersom det inte går att avgöra vilket land som ska hålla utredningen så väljer polisen att samarbeta. Den gladlynte kvinnokarlen Martin Rohde sätts att arbeta med den korrekta och egensinniga Saga Norén. Förvecklingarna är många och intrigen är mästerligt skriven. Jag är mycket förtjust i huvudkaraktärerna. Kim Bodnia är jättebra som Martin, men det är Sofia Helin som dominerar likväl. Hon är helt fantastiskt bra i rollen som Saga. Till saken hör att Saga måste lida av Aspergers syndrom , hon är helt i avsaknad av förmågan att kunna bete sig normalt mot andra människor. Detta leder till en hel del skratt, vilket känns befriande i den annars så täta spänningen. Helin är helt klart en underskattad skådespelare, men något säger mig att hon kommer att göra ett ännu större avtryck i framtiden.

 

Som helhet är Bron är riktigt bra TV-serie som jag rekommenderar alla att se!

 

Betyg: 9/10

Hope Springs (2012) Betyg: 6/10

 

Meryl Streep och Tommy Lee Jones spelar paret som har varit gifta i över 30 år. Deras relation har gått i stå och livet är invanda rutiner. De umgås egentligen inte med varandra, pratar inget heller. En dag så tröttnar hon och anmäler dem på en veckas parterapi till makens förtret.

 

Till enbörjan så sitter man och vrider på sej för han är så hemskt vidrig att leva med. Såklart så händer det saker med honom, med det går lite för fort tycker jag. Och sen blir det gqanska sliskigt ett tag. Dock en underhållande film.

 

Betyg: 6/10