Biutiful (2010) Betyg: 7/10

Biutiful är en film som är så långt ifrån sin titel som den kan komma. Det finns inget vackert i filmen, istället möter vi en skildring av utsatta och trasiga människor i en mörk värld. Denna spanska film med Javier Bardem (No Country for old men) i huvudrollen utspelar sig i de sämre kvarteren i Barcelona. Vi möter Uxbal (Bardem) som försörjer sig strax utanför lagens gränser. Med ensamt ansvar för sina två små barn så är det en tuff tillvaro, i synnerhet som Uxbal inte mår så bra och är under läkareutredning. När han får beskeded att han har cancer som spridit sig och att det inte finns behandling att rädda hans liv, så försöker han ordna upp sitt livs bokslut. Hans ex-fru som är manodepressiv går in och ut i hans och barnens liv, men är inte kapabel till att ge dem en normal tillvaro. Hur ska han säkra en framtid för barnen?

Javier Bardem är inte alls dum i den här filmen. Övriga skådespelare var relativt (eller fullkomligt) okända för mej. Den är som sagt en oerhört mörk skildring. Första timmen känns som en fullkomligt mörker. Varenda karaktär är i avsaknad av försonande drag. Men så till slut så kommer det lilla, lilla ljuset, och efter allt mörker så blir det förlösande. En stark film, även om den är fruktansvärt jobbig att se.

Betyg: 7/10

The American (2010) Betyg: 5/10

Anton Corbijn är min favoritfotograf, kanske mest känd för sina mörka svartvita bilder på artister som Depeche Mode, U2 och Nirvana. Han har även gjort snygga musikvideos med dessa och andra artister. Härom året så gjorde han Control, filmen om Joy Divisions sångare Ian Curtis liv. Nu har han fått chansen att regissera en av Hollywoods storstjärnor, George Clooney.

The American handlar om yrkesmördaren (Clooney) som efter att det har hettat till försöker ligga lågt i en liten by i Italien. Han säger att han är fotograf, och försöker hålla sig på sin kant. Sin ensamhet brytar han genom att förlusta sig med en av de lokala prostituerade, samt genom att emellanåt ta sig en drink med byns präst. Men några är efter honom. Det inte inte vilka som helst, utan det är "svenskarna". Filmens inledande scener utspelar sig även i Sverige, och om du inte blinkar så kommer du sannolikt att känna igen åtminstone en av skådespelarna som sveper förbi.

Som väntat så levererar Anton Corbijn en visuellt attraherande film. Men jag tycker att tempot är lågt och den saknar det där lilla extra. Visst är det välgjort, och jag tycker att porträttet av den ensamma yrkesmördaren har poänger och är intressant. Hans ensamhet och det tomma liv han lever framställs oerhört tydligt. Men det räcker inte fullt ut för mej. Utan att på något sätt vara dålig, så finns det många filmer jag hellre ser än The American.

Betyg: 5/10

The Green Hornet (2011) Betyg: 6/10

The Green Hornet är en amerikansk hjälteserie som började som radioföljetong (på 1930-talet), men som senare även blev en serietidning. För första gången har den nu blivit film.

Vi möter inga hjältar med några superkrafter, utan istället så har Green Hornet sin asiatiske sidekick Kato (här finns uppenbara paralleller till Peter Seller's Pink Panther) som är en mästare på kampsport och en ypperlig mekaniker. Green Hornet är en lat playboy som nyligen ärvt sin fars förmögenhet, och som på ett rent infall fått smak på att bekämpa brott.

Men ganska låg förväntningar på filmen,så blev jag glatt överraskad av dess höga underhållningsvärde. Tempot är högt, karaktärerna är roliga, handlingen är duglig. The Green Hornet dippar lite efter en dryg timme, men sedan tar den sig igen. Den har fått betydligt sämre recensioner än vad den förtjänar.

Betyg: 6/10

Cyrus (2010) Betyg: 7/10

John C. Reilly spelar den frånskilde medelålders mannen som fortfarande, sju år efter skiljsmässan, lever ensam och är ganska uppgiven och deprimerad på livet. Hans ex-fru, som lever i ett nytt förhållande, är hans vän. Hon tvingar med honom på en fest i syfte att han ska träffa en ny kvinna. Osannolikt nog så händer det, John träffar den charmiga Molly (Maria Tomei) som dessutom verkar gilla John. Efter någon dag så märker John att hon har dolt något för honom, nämligen att hon har en son, Cyrus (Jonah Hill). Cyrus är 21 år och bort fortfarande hemma, och deras relation är lite märklig. Trots att John är upp över öronen kär i Molly så blir Cyrus närvaro oerhört frustrerande för John.

Bra skådespelare. En handling som aldrig ballar ur och blir "Nils Poppe". Många skratt. Jag gillar helt enkelt Cyrus!

Betyg: 7/10

It's kind of a funny story (2010) Betyg: 9/10

It's kind of a funny story handlar Craig om en deprimerad tonårig kille som checkar in sig på psykakuten eftersom han anser sig självmordsbenägen. Där träffar han Zach Galifianakis (från The Hangover) som är en annan patient. Redan här kan man ju starkt misstänka att detta ska bli en farsartad historia. Men tvärtom, detta är en varm komedi med starka dramatoner som berör och underhåller på samma gång. Istället för att falla ned i någon plastig ytlighet eller svulstighet så balanserar filmen exemplariskt mellan komedi och drama. Vi får se hur Craig plötsligt blir poppis bland tjejerna i sin skola, eftersom han verkar lite "farlig" när han sitter på psyket. Men framför allt så får vi se hur han förälskar sig i sin medpatient Noelle. Och hur hans närvaro på psykakuten påverkar så väl honom själv som hans omgivning.

En film som överraskade mej enormt. Riktigt, riktigt bra!
Se den!

Betyg: 9/10

Country Strong (2010) Betyg: 6/10

Gwyneth Paltrow spelar countrystjärnan Kelly Canter som har svåra alkoholproblem. Hennes man/manager hämtar henne från rehabkliniken för att hon ska göra comeback, ett år efter att hon kraschat på scen. Under tiden på kliniken så har hon inlett ett förhållande med den unge countrymusikern Beau, medan hennes man har ett gott öga till en annan countrysångerska Chiles. Nu ska hela gänget på turné tillsammans.

Som jag beskrev filmen kanske den låter lite farsartad, men det är den inte. Den är bitvis ett riktigt bra drama, men mycket känslor och en bra handling. Som musiker så reagerar jag dock på hur Beau agerar i relation till sin karriär. Jag har under mitt liv lärt känna långt över 100 musiker, och jag vet ingen som skulle ha resonerat som han gör i detta avseende. Det förstör filmen lite för mej.

Som väntat så får man höra mycket countrymusik i filmen, det mesta av den är bedrövlig. (Nej, det är inte min genre.) Lite kul är det dock att se skådespelarna själva framföra musiken, särskilt Garrett Hedlund som spelar Beau. Han har en bra röst och gör det fint. En annan kul grej är att i rollen som maken/managern så ser vi den tvättäkta countrystjärnan Tim McGraw. Han spelar sin roll bra, och glädjer mej särskilt eftersom han inte sjunger en enda ton i hela filmen.

Inget som sticker ut lika mycket som Jeff Bridges Crazy Heart, men likväl en bra film.

Betyg: 6/10

The Untouchables (1987) Betyg: 7/10

Det är 1920-tal och Al Capone (Robert De Niro) härskar i Chicago. Alkohol är lagligen förbjudet, vilket leder till att det finns stora pengar att tjäna inom smuggling. En ung man vid namn Eliott Ness (Kevin Costner) skickas dit för att försöka sätta stopp för dessa lagöverträdelser. Det visar sig i princip omöjligt eftersom i princip varenda polis i staden står på Capones lönelista. Ness beslutar sig för att försöka hitta en egen liten styrka som på egen hand kan bekämpa Capone.

Brian De Palma levererade här en riktigt bra film, kanske inte i klass med hans allra bästa filmer (Scarface och Carlito's Way). Sean Connery fick sitt livs enda Oscar här för birollen som Jim Malone, en i Ness trupp. (Ja, jag räknar honom som pensionerad numera.)

En stark film som håller än!

Betyg: 7/10

Primer (2004) Betyg: 7/10

Två vetenskapsmän Aaron och Abe håller på i den enes garage på kvällar och helger för att se om de kan skapa en egen business istället för att vara anställda, som de är om dagarna. En dag så gör de en upptäckt som de inser har en enorm potential. De vet bara inte hur den ska tillämpas. När de väl kommit på det så inser de att de måste testa den, trots de enorma risker det medför.

Primer är en oerhört underlig film. Jag inser att jag måste se den flera gånger innan jag på allvar begriper vad som händer i den. Men kan dra paralleller till Pi eller Mulholland Dr. Lika knepig är Primer. Och på samma sätt så uppskattar jag denna typ av filmer allt mer ju fler gånger jag ser den. Just nu är den är 7a för mej, när jag sett den fler gånger så kan den mycket väl klättra uppåt i betygsskalan.

Betyg: 7/10

Megamind (2010) Betyg: 6/10

Megamind skickades iväg från sin hemplanet av sina föräldrar samtidigt som planeten höll på att gå sönder. Han hamnar på Jorden, och växer upp utan att hitta en tillhörighet. Hur han än försöker att få vänner så anses han alltd vara en dålig kille. Till slut så beslutar han sig för att blir den bästa på att vara en dålig kille. Han ska bli en superbrottsling - Megamind. Han kämpar för att bekämpa sin nemesis Metro Man, en superhjälte med liknande bakgrund som han själv. När han lyckats med detta så uppstår ett tomrum i hans liv. Hur ska han fylla detta?

Med röster av Will Ferrell (Megamind), Brad Pitt (Metro Man), Ben Stiller, Tina Fey och Jonah Hill blir detta ett underhållande äventyr.

Brtyg: 6/10

Morning Glory (2010) Betyg: 5/10

Becky kämpar för att göra en karriär som tv-producent. Det verkar gå bra, men plötsligt får hon sparken istället för den promotion hon väntat på. Hon lyckas till slut få ett nytt jobb, med ett morgonprogram som ingen tittar på. Hon sparkar den ena av programmets "stjärnor" och lyckas tvinga in en av kanalens gamla nyhetsankare att ersätta honom. Men situationen är full av konflikter och man har ju alldeles för få tittare.

En hygglig komedi med Harrison Ford och Diane Keaton som programledarna.

Betyg: 5/10

Red (2010) Betyg: 4/10

På pappret ser det ganska kul ut. Bruce Willis spelar den pensionerade CIA-agenten som blir jagad av sina egna och då drar med sig andra pensionerade kollegor (Morgan Freeman, John Malkovich, Helen Mirren) i sin jakt på upprättelse. I verkligheten så är det är ganska tunn Hollywoodsoppa. Bitvis underhållande och välgjord.

Betyg: 4/10

Little Miss Sunshine (2006) Betyg: 8/10

Olie är 7år gammal och bor hemma med sin underliga familj. En dag ringer telefonen och det är samtalet hon väntat på, hon ska få tävla i Little Miss Sunshine, en skönhetstävling för barn. Familjen får sonika sätta sig i folkabussen och resa tvärs över landet. Men familjen är inte den lättaste att ha och göra med. Morbror Frank är en homosexuell Proustexpert som precis försökt ta självmord. Pappa är en misslyckad författare och motivational speaker. Storebror har slutat prata och kommunicerar enbart via skrivna meddelanden. Och farfar är herionmissbrukare.

En riktigt bra och varm film! Skådespelarna är måhända inte de allra kändaste, men de är riktigt bra. Vi ser Steve Carrell, Abigail Breslin, Greag Kinnear, Paul Dano, Alan Arkin och Toni Collette. Du som ser lite film känner definitivt flera av dem, även om du inte visste vad de heter.

Se den!

Betyg: 8/10

Gulliver's Travel (2010) Betyg: 6/10

En ny variant av Gullivers resor med Jack Black i huvudrollen. Det här kan väl inte vara något vidare?! IMDb har inte heller varit nådiga mot denna film. Här möter vi Lemuel Gulliver (Jack Black) som bor i New York och jobbar med interpost på en dagstidning. Han är olyckligt kär i reseredaktören Darcy (Amanda Peet) och i ett försök att imponera på henne råkar han påstå att han är skribent och en globetrotter. Han får ett uppdrag direkt. Nu är Gulliver på väg till den beryktade Bermudatriangeln och han skickas ut i en båt i området. Han råkar ut för en storm och vaknar upp på en strand där han har blivit tillfångatagen av lilleputtarna (mycket mindre än somliga jag känner, ingen nämnd och ingen glömd).

Jag hade lågt ställda förväntningar på den här filmen. Jack Black har en tendens att hamna i filmer utan bra manus. Man stoppar in honom och förlitar sig på att han är kul, så blir det nog en rolig film verkar man tänka. Jag gillar verkligen Jack, men han är inte i närheten så bra att han kan bära en film på det sättet. Som tur är så hade man ett vettigt manus, med bra dynamik och kul skämt till Gulliver's Travels. Det är absolut ingen höjdarefilm, men den är rolig och underhållande. Det räcker bra för en fredagskväll för mej!

Betyg: 6/10

Rain Man (1988) Betyg: 8/10

Tom Cruise har slagit igenom stort i Top Gun. Han följde upp denna med den mediokra mainstreamfilmen Cocktail, och gjorde även The Color of Money. I detta skede av hans karriär var det dags att göra ett vägval. Skulle Cruise kunna göra mer seriösa roller? Han fick chansen i Rain Man, och har sedan dess varvat bra roller, med blaskiga bagateller. Men i Rain Man så får vi ett bra exempel på hans förmåga. I rollen rikemanssonen Charlie Babbitt är han riktigt bra. Charlie får besked om att hans far har dött, och till sin chock så hans far i princip exkluderat honom ur sitt testament. Han får även reda på att han har en äldre bror Raymond (Dustin Hoffman) som är autistisk och bor på ett hem.

I regi av Barry Levinson (Good Morning Vietnam, Wag the dog) cementeras Dustin Hoffmans stjärnstatus en gång för alla. Han vann en Oscar ett par år tidigare för Kramer vs Kramer, och nu 9 år senare tog han hem sin andra. Rain Man innehåller i princip allt ett bra drama ska ha. Den har värme och nerv, och en bra story.

Betyg: 8/10

Kung Fu Panda (2008) Betyg: 7/10

Ytterligare en animerad film. Vi möter Po (Jack Black) den storväxta pandan som växer upp i Kina tillsammans med sin pappa nudelkocken. Men Po drömmer om att bli en Kung Fu-krigare istället för en kock. En dag så ska man utse den nya Dragon Warriorn och Po går dit för att se detta spännande evenemang. Lite kunde han ana att han själv skulle bli den utvalda. Men hur i hela friden ska en överviktig klumpig panda kunna blir en Kung Fu-mästare?

Som vanligt är det en film proppad med stjärnskådisar som gör rösterna. Vad sägs om Dustin Hoffman, Angelina Jolie, Jackie Chan, Seth Rogen och Lucy Liu? Jo, jag tackar ja. Som tur är så stannar det inte där. Man har även ett välskrivet manus med mycket bra dialog. Kul för stora och små! Se den!

Betyg: 7/10

Flushed away (2006) Betyg: 7/10

Musen Roddy (Hugh Jacksam) är en liten flickas husdjur. När hon åker iväg på semester några dagar, så blir hans hem ockuperat av en ligistmus. Roddy blir nedspolad i toaletten och hamnar i kloaken. Där lär han känna den tuffa mustjejen Rita (Kate Winslet) och blir indragen i ett drama där de jagas av bovar och banditer.

Som det vanligtvis är nu för tiden så håller animerade filmer en mycket hög klass. Så även Flushed away (Bortspolad). Ett bra manus, kul dialog, och bra skådespelare som gör rösterna. Förutom nämnda finns Ian McKellen, Jean Reno, Bill Nighy och Andy Serkis.

Mycket sevärd animerad film!

Betyg: 7/10

Exam (2009) Betyg: 8/10

Åtta personer samlas i ett rum för att göra ett test. En av dem kommer att få ett toppjobb hos det enormt framgångrika företaget. Men testet är inget vanligt test, utan en psykologiskt pressande utmaning.

Den här filmen lockar fram paralleller till Cube, som ju också var en independentrulle utan en enorm budget. Precis som i det fallet så har den här filmen inga (för mej) kända skådespelare. I fallet Exam, så är detta dock enbart en thriller som är otäck på det psykologiska planet. Men det är inte så illa. Exam är en riktigt bra film!

Betyg: 8/10