Quentin Tarantinos debutfilm Reservoir Dogs har jag alltid rankat som en av mina absoluta favoritfilmer. Jag har sett den ett antal gånger, men nu var det några år sedan den senaste gången.
Reservoir Dogs handlar om en grupp killar som ska råna en juvelaffär, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. I filmen får vi se förberedelserna och efterbörden, men inget av själva rånet. Allt är berättat med Quentins patenterade icke-linjära berätttarstil, där historiens blad viks ut ett efter ett varpå man till slut ser hela mönstret. När gruppen börjar återsamlas i en lagerlokal så inser de att någon måste ha tjallat, eftersom poliserna kom dit alldeles för snabbt. Nu börjar de interna stridigheterna om vem är boven i dramat. Eller som man kanske ska säga i det här fallet, vem som inte är en bov!
Med rollfigurerna döpta till Mr White (Harvet Keitel), Mr Blonde (Michael Madsen), Mr Pink (Steve Buscemi), Mr Brown (Tarantino själv), Mr Blue (Edward Bunker) och Mr Orange (Tim Roth), alla oklanderligt coolt klädda i svarta kostymer, så bygger Tarantino upp en ensemble vars dynamik blir själva kärnan i filmen. Dialogen är kanske QT's allra bästa. Inledningsscenen innehåller två klassiska kompenenter, dels Mr Browns utläggning om vad Madonnas låt "Like a virgin" egentligen handlar om, dels Mr Pinks sågning av den amerikanska modellen med obligatorisk dricks.
Håller Reservoir Dogs lika bra idag som för 20 år sedan? Ja, definitivt. Det här är en höjdare. Otroligt bra dialog (så klart) och en grym uppsättning skådespelare. Men filmen dippar en liten aning runt scenen när Mr Blondes bakgrund presenteras. Den scenen är aningen för lång tycker jag. Därför hamnar den bara nästan på en 10a.
Betyg: 9/10
Lysande film! Se bilden där jag står utanför kafét där inledningsscenen spelades in: http://alturl.com/5yhxy
SvaraRadera