Micmacs à tire-larigot (2009) Betyg: 5/10

Bazils pappa dödas av en trampmina när Bazil är liten. Många år senare så hamnar han i närheten av en kriminell uppgörelse vilket föranleder att han slumpmässigt får en pistolkula i huvudet. Läkarna lyckas rädda hans liv, men kan inte ta ut kulan eftersom han då riskerar att bli en "grönsak". Istället så får han gå igenom livet vetandes att kulan vilket ögonblick som helst kan förorsaka hans bråda död. En dag så råkar han på företagen som tillverkat vapnen som haft sådan stor inverkan på hans liv. Tillsammans med en brokig samling nyfunna vänner beslutar han sig för att gå in för att hämnas.

Micmacs är den senaste filmen från Jean Pierre Jeunet som blivit världskänd för sina filmer Amelie och Delicatessen. Tyvärr så är denna film inte i klass med hans bästa filmer. Det är dock inte heller en dålig film.

Betyg: 5/10

Somewhere (2010) Betyg: 7/10

Somewhere är den senaste filmen från Sofia Coppola som tidigare givit oss bl a The Virgin Suicides och Lost In Translation. Precis som nämnda filmer så handlar Somewhere om utanförskap och tomhetskänslor. Här får vi stifta bekantskap med filmtjärnan Johnny Marco (Stephen Dorff) som lever sittt liv i ett hotellrum på det mytomspunna L.A.-hotellet Chateau Marmont. Här har många film- och rockstjärnor passerat genom åren, och många har precis som Johnny valt att bo här under så långa perioder att detta blivit "hemma" för dem. Bland de som figurerat här genom åren finns t ex Greta Garbo, David Bowie, Led Zeppelin och Jim Morrison. I en av hotellets bungalows dog John Belushi av en drogöverdos.

Johnny Marco lever ett tomt och innehållslöst liv med få eller inga riktiga vänner utan mest ytliga kontakter. Vid de få tillfällen när han måste göra något som vagt påminner om att arbeta, så uppvisar han att han mest av allt är ett tomt skal. Hans 11-åriga dotter Cleo, spelad av Dakota Fannings lillasyster Elle, är någon som emellanåt passerar förbi i hans liv utan att han egentligen känner henne så väl då hon bor hos sin mamma. Men när hennes mamma ska åka iväg och lämnar ansvaret för Cleo till Johhny så börjar han plötsligt att lära känna sin dotter. Plötsligt börjar Johmny se nya saker i livet.


En timme in i filmen så har jag plötsligt blivit botad av alla ambitioner och drömmar att bli filmstjärna. Istället så känner jag mig mjukt deprimerad. En annorlunda filmupplevelse. Jag är ett fan av Sofia Coppolas lågmälda berättarstil, men den passar så klart inte den som är ett fan av actionfilmer. Somewhere är inte riktigt lika vass som Lost in translation, men det är en riktigt välgjord film.

Betyg: 7/10

Going the distance (2010) Betyg: 7/10

Romantisk komedi med Drew Barrymore och Justin Long som det unga paret som träffas i New York, men som snart skiljs åt p.g.a. att hon måste flytta till San Fransisco för jobb. De beslutar sig att försöka ha ett distansförhållande, vilket inte är det allra lättaste.

En ganska bra romantisk komedi. En hel del kul scener, och bra skådespelare. Förutom nämnda så är även Christina Applegate som ju är en lysande komedienne med.

Gillar du romantiska komedier - se den!

Betyg: 7/10

Tangled (2010) Betyg: 8/10

En ny Disneyfilm, och den här gången gjord med CGI. Spännande!

Tangled (Trassel) bygger på Bröderna Grimms saga om Rapunzel, flickan med det magiska håret. Som baby kidnappas hon av en häxa från sina kungliga föräldrar. Häxan är ute efter magin som Rapunzels hår besitter, evig ungdom, och åtnjuter denna under många år. Den tonåriga Rapunzel är dock fascinerad av de flytande ljusen i fjärran, och börjar fundera över "mammas" besatthet att hon inte ska få lämna tornet de bor i. En dag får de besök av en stråtrövare, och Rapunzel ser detta som sin chans att få se var de flytande ljusen kom ifrån.

Som väntat så är denna film mycket välgjord. Manuset är av hög klass, lite bättre än många andra Disneyfilmer. Tangled är omväxlande rolig och spännande. Jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra!

Betyg: 8/10

Iron Man 2 (2010) Betyg: 6/10

Uppföljaren på blockbustern Iron Man hade stora förväntningar på sig. Även om jag inte höll den som en jättefavorit så såg jag fram emot att åter få stifta bekantskap med den egofixerade företagsledande miljardären Tony Stark a.k.a. Iron Man. I Iron Man 2 råkar han ut för fiender från alla håll. Dels så attackeras han av en ryss (Mickey Rourke) med stora tekniska kunskaper, dels så har han fiender i det egna landet så väl inom politiken som konkurrerande företag. Bra action, kul dialog. Helt okej handling gör Iron Man 2 till en underhållande film.

Betyg. 6/10

Reservoir Dogs (1992) Betyg: 9/10

Quentin Tarantinos debutfilm Reservoir Dogs har jag alltid rankat som en av mina absoluta favoritfilmer. Jag har sett den ett antal gånger, men nu var det några år sedan den senaste gången.

Reservoir Dogs handlar om en grupp killar som ska råna en juvelaffär, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. I filmen får vi se förberedelserna och efterbörden, men inget av själva rånet. Allt är berättat med Quentins patenterade icke-linjära berätttarstil, där historiens blad viks ut ett efter ett varpå man till slut ser hela mönstret. När gruppen börjar återsamlas i en lagerlokal så inser de att någon måste ha tjallat, eftersom poliserna kom dit alldeles för snabbt. Nu börjar de interna stridigheterna om vem är boven i dramat. Eller som man kanske ska säga i det här fallet, vem som inte är en bov!

Med rollfigurerna döpta till Mr White (Harvet Keitel), Mr Blonde (Michael Madsen), Mr Pink (Steve Buscemi), Mr Brown (Tarantino själv), Mr Blue (Edward Bunker) och Mr Orange (Tim Roth), alla oklanderligt coolt klädda i svarta kostymer, så bygger Tarantino upp en ensemble vars dynamik blir själva kärnan i filmen. Dialogen är kanske QT's allra bästa. Inledningsscenen innehåller två klassiska kompenenter, dels Mr Browns utläggning om vad Madonnas låt "Like a virgin" egentligen handlar om, dels Mr Pinks sågning av den amerikanska modellen med obligatorisk dricks.

Håller Reservoir Dogs lika bra idag som för 20 år sedan? Ja, definitivt. Det här är en höjdare. Otroligt bra dialog (så klart) och en grym uppsättning skådespelare. Men filmen dippar en liten aning runt scenen när Mr Blondes bakgrund presenteras. Den scenen är aningen för lång tycker jag. Därför hamnar den bara nästan på en 10a.

Betyg: 9/10

Casino Jack (2010) Betyg: 4/10

Casino Jack handlar om lobbyisten Jack Abramoff. Han är den bästa av de bästa på sitt jobb. Detta leder till att han tror att han kan förskansa sig ekonomiska fördelar, vilket ska få ödesdigra konsekvenser. Baserad på en verklig historia. Abramoff finns på riktigt. Men så speciellt intressant blir det aldrig.

Och ja, Kevin Spacey är tråkig i den här rollen. Men om man ska vara riktigt ärlig, kan ni ens påminna er om en enda roll där Kevin Spacey inte är tråkig. T.o.m. i American Beauty så är han ganska tråkig (samtidigt som han är strålande). Det känns som om Specey är lite lätt överskattad generellt. Den här filmen gjorde i alla fall inte min bedömning av honom bättre. Jon Lowitz är med också. Han spelar samma roll som vanligt. Jag gillar Jon Lowitz, men här hade han få speciellt roliga repliker.

Casino Jack är inte speciellt bra, men inte heller speciellt dålig.


Betyg: 4/10

Hämnden (a.k.a. In a better world) (2010) Betyg: 6/10

Hämnden är danska Susanne Biers Oscarsbelönade drama med Mikael Persbrandt i huvudrollen. Handlingen kretar kring två familjer, med fokus på 2 pojkar i 13-årsåldern. Elias är mobbad delvis för att hans pappa är svensk, medan Christian kommer som ny till klassen efter att hans mor nyligen gått bort i cancer. De två pojkarna finner varandra och deras vänskap blir både en trygghet och ett sort riskmoment för dem bägge. Elias svenske far, som arbetar utomlands för Läkare utan gränser, råkar ut för en bufflig tölp inför grabbarna. Det här blir en situation som ingen av dem har någon bra hantering för.

Personligen så tycker jag inte att detta är Susanne Biers bästa film. Jag föredrar t ex Efter Bröllopet. Hämnden är inte alls en dålig film, men jag tycker att den har blivit onödigt haussad. Handlingen är bra, men inte särskilt originell. Skådespeleriet är bra, i synnerhet de yngre skådespelarna. Persbrandt gör ingen speciellt minnesvärd insats om man ska vara ärlig. Nu låter detta lite som en sågning, och det är det absolut inte. Men Hämnden har fått ett rykte om sig att vara en riktig toppfilm, och det hävdar jag att den inte alls är.

Betyg: 6/10

Lymelife (2008) Betyg: 7/10

Lyme är en liten amerikanske småstad. Där bor den 15-årige Scott och hans familj. Pappan är affärsman och charmör, mamman är olycklig och undvikande. Där bor också hans tjejkompis Adrianna, vars pappa drabbats av en hittills okänd sjukdom - Lyme Disease (som vi idag kallar Borrelia). Det är slutet på 70-talet eller tidigt 80-tal. Star Wars Ep IV är i alla fall het. Scott är kär i sin tjejkompis Adrianna, men hon gillar äldre killar. Men vad håller egentligen Scotts pappa på med?

En riktigt trevlig liten film, långt ifrån svulstiga Hollywoodproduktioner. Bra skådespelare. Det största namnet är kanske Alec Baldwin som spelar Scotts pappa. Timothy Hutton spelar Adriannas pappa. I andra roller ser vi Cynthia Nixon (Sex in the city) men framför allt två av Culkin-bröderna. Rory spelar Scott, medan Kieran spelar storebrorsan. Bra manus. Välspelat. Klart bra men ingen riktig toppfilm. Jag gillade särskilt låten som var under eftertexterna, skriven av regissören bror.

Betyg: 7/10