Klassisk svensk rockdokumentär från 1982 om Ebba Grön på turné. Kanske inte så särskilt bra scener med bandet backstage och liknande, men det är påtagligt vilket bra liveband Ebba Grön faktiskt var. Trots allt är Gurra är en ytterst begränsad trummis (stel och hackig) medan Fjodor är basist med bra känsla för snygga baslinjer. Jocke Thåström visar upp att han är en fullt kompetent gitarrist och att det är just denna detalj i kombination med Fjodors basgångar och starka låtar som lyfter upp bandet till rejäla höjder. Tillsammans så lyckas de få till ett riktigt välljudande framförande, som den här filmen ger bra exempel på. Jag tror att Ebba Gröns influens på många senare (eller samtida) svenska band är rejält underskattad. De kategoriseras generellt som punk, vilket naturligtvis är helt korrekt, men man ska inte glömma att begreppet rock finns i det engelska namnet på genren. För det är är definitivt bra rock - punk rock!
Filmen är mycket värd att se, för det här är ett viktigt band i svensk musikhistoria. Tyvärr så innehåller andra halvan av filmen alldeles för mycket tid tillsammans med turnékamraterna i Dag Vag och oinspirerande jamsessioner på scen tillsammans med dem. Men den delen går att snabbspola.
Betyg: 6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar