Sune i Grekland - All inclusive (2012) Betyg: 4/10

Välkända barnboksfiguren Sune har fått en nystart som filmserie, nu med Morgan Alling som den drivande skådespelaren i rollen som Sunes "speciella" pappa. Här ska familjen åka på semester till Grekland, vilket är en plåga för Sunes snåla pappa. Såklart så innehåller filmen lite romantiska förvecklingar, men framför allt så är det en del snubbel och flams. Mycket som barn tycker är riktigt roligt. Själv så tycker jag att handlingen är lite för tunn, även för genren. Alling är långt ifrån en favorit för mej, men jag måste motvilligt erkänna att han funkar finfint den här rollen (som förvisso är riktigt endimensionell). Hade inte barn haft ganska kul när de ser filmen så hade den fått ännu lägre betyg.

Betyg: 4/10

Don Jon (2013) Betyg: 8/10

Den här filmen är intressant på flera sätt, men kanske framför allt för att den är Joseph Gordon-Levitts debut som manusförfattare och regissör. Efter sitt genombrott som tv-skådespelare har han på senare år gått från klarhet till klarhet och verkligen etablerat sig som en helintressant filmstjärna.  I Don Jon så tacklar han ett annorlunda ämne. Han spelar själv huvudrollen som Jon, en kvinnokarl och en charmör som sällan eller aldrig går hem ensam efter en kväll på stan. Men i själva verket så tycker han att sex aldrig blir lika bra i verkligheten som när han sitter för sig själv och kollar på porr. När han träffar sitt livs kärlek Barbara (spelad av Scarlett Johansson) så sätts hans porrtittande under luppen. Även om han själv inte anser att han har något problem så inser han att han måste dölja sitt beteende från Barbara för att inte konflikter ska uppstå. Han får en oväntad samtalspartner i Esther (Julianne Moore) som läser samma kurs som han själv.

Jag är mycket imponerad av Josephs arbete med Don Jon. Han har skapat en intressant berättelse som han levererar på ett spännande sätt. Karaktärerna är välskrivna och dialogen är till större delen bra. En av 2012 års mest positiva överraskningar.

Betyg: 8/10

Dark Skies (2013) Betyg: 3/10

En hyfsat hyllad skräckis med lite utomjordningvinkling. Tyvärr inget nytt under solen. Visst var den lite läskig bitvis, men storyn var väldigt ordinär. Duger säkert bra för en kvälls underhållning om du är ett inbitet fan av genren.

Betyg: 3/10

Nissene over skog och hei (Nissarna över skog och fjäll) (2011) Betyg: 5/10

10 år efter succén med Tomtar på loftet så återvänder Espen Eckbo till de välkända figurerna och en ny säsong av denna fejkdokusåpa. Konceptet är bekant, 24 tomtar ska bli 1 på julafton och då vinner han/hon 1 miljon kronor. Det är ytterst välbekant, men tyvärr så är det så in i bomben bekant för det känns som om de flesta av skämten är redan använda i originalserien. Det är alldeles för lite nytt för att det ska kännas motiverat med denna säsong två. Men visst, jag hade rätt kul bitvis ändå när jag såg denna. 

Betyg: 5/10

Nissene på loven (Tomtar på loftet) (2001) Betyg. 8/10

Espen Eckbo skrev och spelade huvudrollerna i denna norska adventskalender i dokusåpemiljö där 24 deltagare får leva utklädda till tomtar och leva på gröt, nötter och godis. Varje dag röstas en ut, och vinnaren får en miljon. Men detta är inte en riktig dokusåpa, istället så är det en kul parodi på genren. Varje dag representeras av ett kvartslångt avsnitt. Vi får möta karaktärer som den hetsige Tom, skallige rockaren Rhino, den superimpopuläre Bent Leikvoll från Sörum som snabbt åker ut igen och igen och många flera.
Riktigt roligt och ett underbart sätt att ladda inför julafton.

Betyg: 8/10

The Hobbit: The Desolation of Smaug (2013) Betyg 9/10

Dvärgexpeditionen går vidare under ledning av Thorin och Gandalf. Allt mer blir Bilbo en viktig och betrodd kugge i deras kamp för att återta sitt hemland långt ned i bergen där dränkt i guld och rikedomar draken Smaug härskar.

Åter igen ett äventyr på knappa tre timmar, där det mestadels är högt i tempo och tätt mellan spännande sekvenser. Precis som jag kände i första delen så är Hobbitfilmerna inte lika mörka som Lords of the Rings-trilogin. De är otroligt välgjorda och 3D-effekterna är stundtals inget mindre än fantastiska. Likaväl så kan jag fortfarande inte bestämma mej om jag tycker att 3D-film är något som tillför filmupplevelsen något nytt, eller om det bara är en "kul grej". Del 2 i Hobbitsagan är i alla fall en riktigt bra film och det känns hopplöst att behöva vänta i ett helt år för att få se hur det ska sluta, inte minst som del två avslutas med en äkta "cliffhanger". Micke Persbrandts medverkar i filmen har ju fått en hel del uppmärksamhet här på hemmaplan. Dock så kan man konstatera att det är en ganska liten (om än betydelsefull) biroll det handlar om. Hans Beorn kommer in i handlingen ganska tidigt här i den 2, men redan efter 3-4 minuter så är hans tid i rampljuset över. Fast vi kan nog utgå från att vi får återse Beorn i del 3.

Betyg: 9/10

Only God Forgives (2013) Betyg: 2/10

Härom året kom den mycket hyllade filmen Drive i regi av danske Nicolas Winding Refn och med Ryan Gosling i huvudrollen. Nu återförenas duon i Only God Forgives där Gosling spelar en kille inblandad i narkotikaaffärer i Bangkok tillsammans med sin bror När brodern mördas kommer deras mor till Thailand. Och hon är ingen duvunge direkt.

Precis som Drive så går allt väldigt lååångsamt, och särskilt Goslings repliker. Han spelar mer eller mindre samma karaktär känns det som. Skillnaden mellan filmerna var att i Drive fanns en story, medan i Only God forgives så är handlingen snudd på obefintlig. I mitt tycke blir filmen rejält ointressant, och på ren svenska skittråkig.

Betyg: 2/10

Sinister (2012) Betyg: 6/10

Skräckosande thriller med Ethan Hawke i huvudrollen som författaren som skriver om hemska brott. Efter en stor framgång med en tidigare bok så har hans karriär gått nedåt under de senaste åren. Han har nu flyttat tillsammans med sin familj, och i det nya huset utspelade sig de hemska händelserna som ska ligga till grund för hans nästa bok. 

Det som gör att filmen sticker ut från de flesta filmer i skräckgenren är att Sinister har en känd och duktig skådespelare som Ethan Hawke i huvudrollen. Manuset är rätt bra, även om det saknas något i slutklämmen på filmen. En annan sak som lyfter Sinister är att den är riktigt otäck, tack vare skicklig klippning och bra musik. 

Betyg: 6/10

Den skaldede frisør (Bröllop i Italien) (2012) Betyg: 6/10

Ida har ingen tur, hon har tappat allt håret i sin behandling mot bröstcancern och nu lämnar hennes man henne för en yngre kvinna. När hon ska resa till Italien och sin dotters bröllop så råkar hon köra på en bil på flygplatsens parkering. Men så träffar hon en änkeman, närmare bestämt dotters blivande svärfar, och visst tycke verkar uppstå. 

Susanne Bier är definitivt en skicklig filmskapare med tidigare filmer som Hämnden, Bröder, Efter Bröllopet m fl. Riktigt lika bra som de nämnda är inte den här filmen. (Filmen har för övrigt fått en skitdålig svensk titel. Ville man inte att någon ska se den eller hur tänkte man???) Riktigt bra är Kim Bodnia som Idas make. Han är fullkomligt motbjudande och blåst. Mycket underhållande! Trine Dyrholm och Pierce Brosnan är riktigt bra tillsammans i rollerna som de två romantiserande. 

Betyg. 6/10

The Fountain (2006) Betyg: 4/10

Snudd på helt obegriplig film med tre parallella handlingar, med samma två huvudpersoner. Hugh Jackman spelar i den första en upptäcktsresande på jakt efter "Livets träd" i uppdrag av sin drottning. I den andra spelar han en forskare som söker efter ett botemedel till cancer för att rädda sin älskade hustru.I den tredje är han en astronaut som är på väg in i en döende stjärna där han vill få uppleva evigheten med sin älskade. I alla fallen spelas kvinnorollerna av Rachel Weisz.

Darren Aronofsky skrev och regisserade The Fountain, efter lovande debuten Pi och motbjudande men starka Requiem for a dream, men före succéerna The Wrestler och Black Swan. Här krånglar han till det rejält enligt mej. Lite spoilervarning här men om jag får spekulera så är filmen så här: handling två är verkligheten medan handling 1 är hennes bok och handling 3 är hans fantasier om att återförenas med henne. Men vad vet jag? För mej så är detta inte en njutbar film, den är alldeles för pretentiös och svulstig. Noteras bör att jag såg filmen direkt när den kom, och nu tyckte jag att det var dags att försöka att se om den. 

Min rekommendation är att avstå från att se filmen, för om du vill utmana dej själv med en komplex film som kräver uppmärksamhet och eftertanke så finns det betydligt bättre filmer. Förklaringar till filmen emottages vänligen i kommentatorsfältet!

Betyg: 4/10

Hyde Park on Hudson (2012) Betyg: 6/10

Berättelsen om kärlekshistorien mellan amerikanske presidenten Franklin Roosevelt och hans avlägsna släktning Daisy. Filmen utspelar sig 1939 under en tid när det engelska kungaparet kommer på besök till Roosevelt för att vädja om hjälp i det förestående kriget mot Tyskland. Den aktuelle regenten är Kung George VI som ju figurerade i The King's Speech härom året. Utan att vara en fantastisk film så är den mycket sevärd och intressant.

Betyg: 6/10

Ironclad (2011) Betyg: 7/10

Historisk förankrad film om England på 1200-talet där en samling män strider mot den tyranniske Kung John. Grymma (som i grafiskt våldsamma) stridsscener. Väldigt snyggt gjorda, men inte för den kräsmagade. Det är kroppsstympningar i parti som levereras. Brutal står det på omslaget, och det är sant! Men likväl så tyckte jag att detta var en bra film.

Betyg: 7/!0

The Lone Ranger (2013) Betyg: 3/10

Baserad på en gammal amerikansk radioserie så kom i år en film om The Lone Ranger. Med Johnny Depp och Armie Hammer i huvudrollerna som Tonto respektive Lone Ranger/John Reid så blir detta en film som får mycket uppmärksamhet.

The Lone Ranger är själva urtypen för en matinéefilm. Det är oftast ett högt tempo och massor med snygga visuella actionscener. Vissa av dessa actionscener är definitivt underhållande, särskilt om man är 11 år och inte har sett så många actionfilmer förut. Eller om man lever för 40 år sen, för idag är denna slags actionsekvenser vardagsmat. Filmen känns fruktansvärt lång, och tyvärr rätt så ointressant. Handlingen är extremt ordinär och slätstruken.

Betyg; 3/10

Ebba The Movie (1982) Betyg: 6/10

Klassisk svensk rockdokumentär från 1982 om Ebba Grön på turné. Kanske inte så särskilt bra scener med bandet backstage och liknande, men det är påtagligt vilket bra liveband Ebba Grön faktiskt var. Trots allt är Gurra är en ytterst begränsad trummis (stel och hackig) medan Fjodor är basist med bra känsla för snygga baslinjer. Jocke Thåström visar upp att han är en fullt kompetent gitarrist och att det är just denna detalj i kombination med Fjodors basgångar och starka låtar som lyfter upp bandet till rejäla höjder. Tillsammans så lyckas de få till ett riktigt välljudande framförande, som den här filmen ger bra exempel på. Jag tror att Ebba Gröns influens på många senare (eller samtida) svenska band är rejält underskattad. De kategoriseras generellt som punk, vilket naturligtvis är helt korrekt, men man ska inte glömma att begreppet rock finns i det engelska namnet på genren. För det är är definitivt bra rock - punk rock!
Filmen är mycket värd att se, för det här är ett viktigt band i svensk musikhistoria. Tyvärr så innehåller andra halvan av filmen alldeles för mycket tid tillsammans med turnékamraterna i Dag Vag och oinspirerande jamsessioner på scen tillsammans med dem. Men den delen går att snabbspola.

Betyg: 6/10

Tell No One (Ne le dis à personne) (2006) Betyg: 8/10

Alexander Beck förlorar sin fru Margot. Hon kidnappas för att sedan mördas. Alexander misstänks själv för mordet, men blir så småningom avskriven även om fallet aldrig löses. Åtta år senare så sörjer han fortfarande efter henne. Då dyker två andra kroppar upp i närheten av där Margots kropp hittades, och det finns en koppling till mordet på henne som gör att hennes utredning öppnas igen. Och än en gång blir Alexander föremål för misstankar. 

Strålande fransk film som är spännande och bitvis ganska känslosam. Balanserar snyggt mellan drama och thriller. Bra skådespelare (som för mig var okända). Den här filmen kom redan 2006 och jag hade alltså missat den under många år. Gör dej själv tjänsten att inte missa den längre.

Betyg: 8/10

Bron Säsong 2 (2013) Betyg: 7/10

Efterlängtade säsong två av den svensk-danska succén Bron. Säsong ett var ju lysande med Sofia Helin i den ena huvudrollen som den aspergerdiagnostiserade Saga Norén. Likaså är Kim Bodnia (Pusher) stark i den manliga huvudrollen Martin Rohde. I säsong två så förs de två åter igen samman för att arbete med ett fall där ett lastskepp (ingen båt) gått på grund under Öresundsbron och i skeppet finns fem ungdomar som smittats med en dödlig form av lungpest.

Även om det fortfarande är riktigt bra, så når säsong två inte upp till samma höjder som säsong ett. Handlingen är lite tunnare, och bitvis en aning krystad. Beskrivningarna av Sagas sjukdomssymptom överskuggar under denna säsong fullkomligt hennes duglighet som polis, vilket känns tråkigt. Jag väntar likväl på en tredje säsong, men hoppas att den höjer sig ett eller två snäpp från den här säsongen.

Betyg: 7/10

Chinatown (1974) Betyg; 4/10

Häpnadsväckade seg film i regi av Roman Polanski som på IMDb klassas som den 95e bästa filmen någonsin. Jack Nicholson spelar privatdetektiven Jake som jobbar med att övervaka otrogna makar, och som plötsligt blir indragen i en härva med mord och korruption. Jag sitter och flera gånger och vrider på mej eftersom filmen är så extremt långsam och ospännande.  Då spelar det inte någon roll att den är stilistiskt välgjord. Den här filmen ställer jag mig högst tvivlande till att jag någonsin kommer att se om igen.

Betyg: 4/10

The World's End (2013) Betyg: 7/10

Ännu en film om världens undergång! Eller? I The World's End får vi möta britterna bakom Shaun of the Dead och Hit Fuzz mm Simon Pegg och Edgar Wright har skrivit och i rollerna möter vi förutom Pegg även Nick Frost, Martin "Bilbo" Freeman och Pierce "007" Brosnan. Det handlar om ett gäng medelålders män som ska återuppleva en händelse från ungdomen när de skulle genomföra "The Golden Mile" en barrunda med 12 pubar. Då misslyckades de. Ska det gå bättre denna gången? 

Filmen börjar riktigt starkt som en bromance-komedi, men efter halva filmen så tar den en vändning som sänkte i alla fall mitt intresse rejält. Men luras inte nu. Jag har gett filmen en välförtjänt 7:a, så det är en mycket sevärd film. Framför allt för att den är annorlunda, och att storyn är charmigt berättad. Se den!

Betyg: 7/10

Ruby Sparks (2012) Betyg: 6/10

Författaren Calvin Weir-Fields kämpar med skrivkramp. För att få det att lossna så skriver han en berättelse om en tjej han drömde om härom natten. Plötsligt så manifesterar hon sig i verkligheten. Har verkligen Calvin lyckats skapa henne genom sitt skrivande, eller har har förlorat sitt förstånd?

Regissörerna Jonathan Dayton och Valerie Faris lyckas inte lika bra här som i föregångaren Little Miss Sunshine. Kanske beror det på manuset, skrivet av Zoe Kazan. Fascinerande nog så spelar även Zoe titelrollen som Ruby Sparks och dessutom är Paul Dano som spelar Calvin hennes sambo i verkligheten. SÅ man kan lugnt påstå att detta är Zoes film. Ruby Sparks börjar hyggligt med Calvins neurotiska liv, parallell till Woody Allen är påtaglig kanske inte minst utseendemässigt!? I mellanakten när Ruby anlänt så lyfter filmen ett snäpp, inte minst i scenerna tillsammans med Calvins familj (Annette Bening, Antonio Banderas) för att sedan sjunka ned igen mot slutet. Ruby Sparks försöker att vara originell, men lyckas inte utan blir bara ännu en film om för författare. Jag börjar bli lite trött på det temat nu. Är inte detta höjden av fantasilöshet när författare skriver om författare? 

Betyg: 6/10