2014 var året när Monty Python-gänget äntligen återförenades (cashade in) och genomförde 10 föreställningar på O2-arenan i London. Med det underbara och lagom smakfulla namnet "One down, five to go" såldes föreställningarna ut på några få minuter. Scenshowen som hållits samman av Erik Idle växlar mellan liveframföranden av klassiska sketcher (ibland lite uppdaterade) och uppspelningar av sketcher på videoskärmarna. Det hade varit otroligt underbart att få se dessa legender live, och jag önskar att jag hade haft möjlighet att vara där! (Dock så prioriterade jag istället Pearl Jams europaturné.) Men när jag nu fått möjligheten att se företällningen i efterhand så känns den inte speciellt intressant. Flera sketcher framförs minst sagt taffligt (om än lite charmigt). Terry Jones kommer inte ihåg en enda replik utan läser innantill, och inte ens det lyckas han något vidare med. John Cleese är också ute och cyklar bitvis, även om han rider högt bara på sin oefterhärmerliga närvaro. Idle och Palin är de mest proffsiga på scen, och Terry Gilliam.....ja han är ju Terry Gilliam. Jag blev istället sugen på att kolla på några av de klassiska och fortfarande helt fantastiska avsnitten av Flying Cirkus, eller varför inte Life of Brian.
Betyg: 4/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar