När Lars von Trier härom året började prata om att hans nästa film skulle bli en porrfilm så var det Nymphomaniac han syftade på. Naturligtvis så överdrev han detta en hel del. För även om filmen definitivt innehåller en del minst sagt exiplicita sexscener där inget lämnas åt fantasin rent visuellt, så är detta framför allt ett drama. Handlingen kretsar kring Joe (Charlotte Gainsbourg) som efter att blivit svårt skadad från sjuksängen berättar om sitt liv för den asexuelle Seligman (Stellan Skarsgård). Joe har själv givit sig diagnosen nymfoman, och anser att hon är en dålig människa. Seligman ser paralleller mellan hennes liv och fiske och likaså ur litteraturens värld. Varje episod (från barndom till nutid) knyts på ett intressant sätt samman med någon av Seligmans liknelser.
Filmen är uppdelad i två delar på sammanlagt hela 4 timmar. Detta är bioversionen och inte von Triers slutliga version, vilken klockar på dryga timmen till. Oavsett vad så kräver filmen en hel del investering i tid, det går inte att komma ifrån. Jag tror inte att Lars von Trier någonsin kan vara ointressant i sitt berättande, och det är han inte den här gången heller. Man skulle initialt kunna undra vad hans syfte med Nymphomanic var. Är han bara ute efter att provocera? Jo, visst vill han provocera, men kanske inte på det sätt som man skulle kunna tro. Filmen är i slutändan ett feministiskt inspel, som slår mot patriarkets diversifierade syn på manlig respektive kvinnlig sexualitet.
Är Nymphomaniac en bra film då? Ja absolut, det här är en sevärd film även om den inte är en av von Triers allra bästa, Som det har varit de senaste åren så står namnkunniga skådespelare på kö för att få vara med i hans filmer. Förutom ovan nämnda så är även Uma Thurman, Christian Slater, Wilhelm Defoe, Shia Lebouf och Jamie Bell med.
Betyg: 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar