Life of Pi (2012) Betyg: 9/10

Life of Pi är en storslagen fascinerande historia om Pi som växer upp i Indien där hans far driver ett Zoo. När familjen ska emigrera via båt till Kanada, tillsammans med djuren från deras Zoo råkar deras fraktskepp ut för en storm och båten sjunker. Den enda människa som överlever är Pi som hamnar i en livbåt tillsammans med några av djuren, bl a tigern Richard Parker. 

Spännande, gripande, otroligt snyggt gjord (mycket är CGI, utan att man ens kan ana detta). Skickligt transformerad från bok till film av regissören Ang Lee. 

Rekommenderas varmt!

Betyg: 9/10

Forever Young (1992) Betyg: 2/10

Mel Gibson spelar piloten vars flickvän hamnar i koma varpå han låter sig bli nedfryst i ett experiment. Istället för att bli väckt efter 1 år så vaknar han upp först 50 år senare.

Otroligt fånig film som inte kan bestämma sig för om den ska vara drama, komedi, ungdomsfilm, science fiction eller romantisk. Istället för att göra en sak bra så blir det nu en smörja som knappst kan göra någon glad. Den spelades in under Mel Gibsons storhetstid och gick säkerligen rätt bra då, eftersom han var så otroligt populär. Men idag har jag svårt att se att någon ska få ut någon glädje av att se filmen. Lite kul är dock att Elijah (Frodo) Wood är med i ung ålder. 

Betyg: 2/10

Twilight: Breaking Dawn Part 2 (2012) Betyg: 3/10

Med den femte (och sista!?) installationen i Twilightserien är vi åter igen uppe på seriens högstanivå efter dippen i del fyra. Här får vi möta den nyblivna vampyren (och mamman) Bella, och följa hur hennes och Edwards klan hotas av andra vampyrer. Trots alla karikatyrartade karaktärer så blir det nästan lite spännande en stund. (En rolig parantes är att du bör notera hur fånigt övertydligt de olika vampyrkaraktärerna på den goda sidan grupperar sig. Riktigt poserande!)
Inte en enda skådespelare lyckas åstadkomma något som uppvisar mer än en enda dimension. När jag skriver så känner jag att det låter som om filmen är fullkomligt värdelös, men så illa är det faktiskt inte. Den har sina poänger och hör helt klart till de bättre i serien.

Betyg: 3/10

Alex Cross (2012) Betyg: 6/10

Två bästisar sedan barndomen är nu kollegor hos Detroits poliskår. På jakt efter en sadistisk mördare, blir den enes fru offer för mördaren. Nu är det dags för hämnd.

Bra action, för att vara en B-film. Definitivt mer underhållande än senaste Bondfilmen. I högt tempo och med en bitvis rapp dialog, i alla fall mellan de två vännerna Alex Cross (Tyler Perry) och Thomas Kane (Edward Burns). Perry funkar, och Burns är riktigt skön. Utan att lyfta till riktiga höjder så är Alex Cross riktigt underhållande. 

Betyg: 6/10

The Sessions (2012) Betyg: 6/10

Verklighetsbaserat drama om den poliodrabbade Mark, som helt saknar muskelkontroll i kroppen. Han anlitar en professionell sex surrogat för att bli av med sin oskuld. 

Udda handling, och ibland kanske lite väl explicit i träningssessionerna. Samtidigt en varm och humoristisk berättelse. Sevärd, men inget för den alltför pryda filmtittaren. 

Betyg: 6/10

Cold Souls (2009) Betyg: 5/10

Paul Giamitti spelar en skruvad version av sig själv. Här är han skådespelaren som ska spela i en rysk teateruppsättning och har svårt att leverera på grund av ångestkänslor. Han ser en reklam för själextrahering och söker upp företaget och får sin själ utplockad. Då han fortfarande mår dåligt så får han vid ett återbesök ett erbjudande om att istället få en själ från en rysk poet installerad i sig.

Filmen har jämförts med "Being John Malkovic" och det är med rätta. Det finns paralleller. Tyvärr så är Cold Souls liksom Giamattis rollfigur alltför själlös för att riktigt beröra mej. Jag tycker den är lite för lågmäld och mina hyfsat höga förväntningar grusades. En film strax under medel i mina ögon.

Betyg: 5/10

The Perks of being a Wallflower (2012) Betyg: 9/10

Grymt bra coming to age-film i high school-miljö. Jag menar överraskande bra. Inget av det vanliga drävlet, och inte för sockersöt. I centrum av handling finns Charlie som precis ska börja high school, och han har inga vänner. Han har tur att bli kompis med den några år äldre Patrick och hans styvsyster Sam, vilka också är outsiders på skolan. Charlie förälskar sig snabbt i Sam, men hon har pojkvän. Men umgänget med dem och deras kompisar får Charlie att börja må bra för första gången på mycket länge.

Det kanske kan låta lite ordinärt, men jag tyckte inte alls att filmer var det ett dugg. Istället så är den varm, bra berättad och bra skådespelare. Särskilt sticker Ezra Miller ut i rollen som Patrick, men även Emma Watson imponerar rejält. Ett stort avstamp från hennes roller i Harry Potter-filmerna, där hon inte alltid var övertygande. Nio i betyg? Nu tar du väl i, säger du!? Ja kanske det, men jag tyckte helt enkelt att den var riktigt förbaskat bra!

Betyg: 9/10

The Words (2012) Betyg: 6/10

Meta-meta-film med en ramberättelse om författaren som har en uppläsning av sin senaste bok, som handlar om en ung författare som råkar hitta en annan författares manuskript och som stjäl det och ger ut boken som sin egen. Hänger ni med? Filmen utspelar sig i tre dimensioner: författaren, författaren i boken, och handlingen i boken i boken. Ja vet, man blir lätt snurrig när man försöker greppa konceptet. Men när man ser filmen så är det inte alls svårbegripligt. Huvudhandlingen är storyn i "mitten", dvs den om den unge kämpande författaren. Han spelas av Bradley Cooper (The Hangover) och hans fru spelas av den vackra Zoe Saldana (som det var härligt att se utan blå hudton). Handlingarna knyts ihop allt mer ju längre filmen går, och den är smart skriven. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det är lite för pretentiöst, varför The Words till slut hamnar på ett medelbetyg (vilket förvisso innebär att jag tycker att det är en bra film). 

Betyg: 6/10

Nick of Time (1995) Betyg: 7/10

För 24 fanns det också filmer som utspelar sig i realtid. Ett utmärkt exempel på detta är John Badhams Nick of Time (I sista sekunden) med Johnny Depp i huvudrollen. Han spelar Gene Watson som vid tågstationen får sin dotter kidnappad med hot om att hon kommer att dödas om inte Gene skjuter en politiker som befinner sig på ett hotell i närheten. Tät, spännande och välspelad av Depp och Christopher Walken som spelar den onde killen. Höll förvånansvärt bra än idag, och växte under filmens gång. Kanske är lite generös med betyget, men jag tycker Nick of Time är bra underhållning.

Betyg: 7/10

Fat kid rules the world (2012) Betyg: 7/10

Tjockisen Troy tänker ta livet av sig genom att kliva framför en buss, men blir räddad av Marcus som snart blir hans kompis. Och Marcus som är musiker vill ha med Troy i sitt punkband, och han tänker inte acceptera ett nej. Den osociala Troys liv blommar ut tack vare Marcus, men Marcus har en mörk sida som skapar problem för deras vänskap.

Cool indiefilm i Seattlemiljö. Lite lagom annorlunda och charmig vilket gör den klart sevärd.

Betyg: 7/10

The Master (2012) Betyg: 5/10

En ny film av Paul Thomas Anderson är alltid efterlängtad och välkommen. Jag är mycket förtjust i filmer som Boogie Nights, Magnolia och Punch Drunk Love. I The Master ger han sig an ämnet sekter. Filmens sektledare Lancaster Dodd, spelad av Philip Seymour Hoffman, har liknats med scientologins skapare L. Ron Hubbard. Även om Anderson mig veterligen aldrig officiellt bekräftat detta så är parallellen uppenbar. Vi får följa den plågade krigsveteranen Freddie Quell (Joaquin Phoenix) som charmeras av Dodd.  Det här låter ju som ett helt kanonspännande upplägg. Tyvärr så blev jag rätt besviken. Trots att filmen är välgjord och skådespelarna skäms verkligen inte för sig. Men jag tycker inte att filmen har någon stark och engagerande berättelse, utan känns istället ganska oengagerad. Ramhandlingen i all ära, men det är ändå för tunt och lite meningslöst. Jag hoppas att Paul Thomas Anderson slutar tro på myten om sig själv och anstränger sig lite hårdare nästa gång. För han har kapaciteten och förmågan att göra riktigt bra filmer. 

Betyg: 5/10

Zero Dark Thirty (2012) Betyg: 9/10

Efter attackerna mot USA den 11 september 2001 jagade CIA efter Usama Bin Laden i tio år innan man lyckades hitta honom. Zero Dark Thirty beskriver arbetet bakom detta, allt från tortyr av fångar till det politiska spelet som föregick insatsen, till själva insatsen som avslutade jakten. Vi får följa den kvinnliga CIA-agent som med en dåres envishet följer ett spår inom Al Quada, år efter år.

Kathryn Bigelow (The Hurt Locker) har regisserat filmen och Jessica Chastain /The Help, The Tree of Life) spelar huvudrollen. Filmen klockar in på över 2,5 timme, och man vet hur det ska gå. Trots detta så är det oerhört spännande och engagerande. Fantastiskt bra manus, och bra exekverat av Bigelow. Snyggt ihopkopplat mellan verkliga händelser/personer och de fiktiva personer som handlingen kretsar kring. (De verkliga CIA-agenterna som deltog i arbetet är naturligtvis inte tillkännagivna.) Man sitter bitvis som på nålar eftersom det är så spännande och engagerande. En film som inte bör missas! Se den gärna direkt, på bio, där den hade premiär förra veckan.

Betyg: 9/10

Argo (2012) Betyg: 8/10

Fascinerande berättelse om hur en CIA-agent räddar sex amerikanska diplomater från Iran strax efter att Khomeini tagit makten och amerikanska ambassaden stormats varefter alla andra på ambassaden tagits som gisslan. CIA-agenten gör det genom att sätta upp ett scenario där han åker till Iran och utger sig (tillsammans med de sex diplomaterna) för att vara en grupp kanadensiska filmmakare som letar efter inspelningsplatser för en kommande science fiction-film.   Det mest intressanta är att detta har hänt i verkligheten. Ben Affleck gör en stor insats, framför allt som regissör men också i huvudrollen som CIA-agenten. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Ben Affleck är en stor filmskapare och regissör. Jag tycker dessutom han är underskattad som skådespelare, men där får han skylla sig själv eftersom han gjorde en del märkliga val av filmer efter genombrottet med Good Will Hunting.

Argo kan verka vara en tung film, men det är inte så farligt. Missa den inte!

Betyg: 8/10

Come Fly With Me Säsong 1 (2011) Betyg: 6/10

Den uppmärksammade serien Little Britains skapare Matt Lucas och David Walliams bytte spår och skapade Come Fly With Me, en fejkad dokumentär om livet på en flygplats. Som vanligt så spelar de nästan alla karaktärer själva. Det var nog ett bra drag för kvaliteten på Little Britain sjönk drastiskt mot slutet. tyckte du om deras humor där så kommer du säkert att gilla Come Fly With Me. Jag tyckte att det bitvis är riktigt kul, även om man kanske inte gapskrattar högt. Bitvis är det dock lite för fjantigt och simpelt. En säsong med sex halvtimmesavsnitt var en alldeles lagom dos för mej.

Betyg: 6/10

Sykt Lykkelig (2010) Betyg: 6/10

Kaja som är positivt inställd med allt är gift med Eirik som inte vill ha sex med henne och hellre åker och jagar älg. När Elisabeth och Sigve flyttar in i grannhuset så börjar familjerna umgås. Eftersom inget av paren är lyckliga uppstår snart nya förälskelser. 

Bitvis rolig norsk film, med en del hjärta och själ. Bäst är Agnes Kittelsen (den luttrade sekreteraren i Dag) i rollen som Kaja. 

Betyg: 6/10