Det spelar absolut ingen roll om man gillar Motörhead eller inte. Gillar man rockmusik så är deras frontman Lemmy Kilmister en arketyp och en legend. Det här är en dokumentär om honom som berättar hans bakgrund och visar lite hus hans liv är idag. Motörhead är ett ständigt turnerande band och sedan 20 år har de haft en svensk trummis i Mikkey Dee. Men filmen fokuserar helt och hållet på Lemmy och vi får möta honom i olika arbetssituationer, dvs musikaliska situationer. Men det är kanske när vi får möta honom på hemmaplan i hans sunkiga lägenhet som det blir riktigt intressant. Han har en rejält dysfunktionell relation med sin ene son, som Lemmy fick med ett one-night-stand. Den andre sonen har han aldrig ens träffat. Lemmys fascination med Nazi-Tyska uniformer blir till ett stort "Jaha?" istället för att ge en bild av en tänkande människa som faktiskt kan förklara detta agerande. Nej jag räknar inte hans motargument till eventuella Nazistanklagelser som särskilt övertygande, och inte heller så politiskt korrekt. (Jag har si och så här många exflickvänner som var svarta, så jag kan ju knappast vara nazist, säger Lemmy.) I filmen får vi också möta många av hans rockstjärnekollegor/kompisar som till stor del fokuserar på vad bra han är på att ta droger och kröka. Allt för att föda den stora rockmyten. Men jag sitter större delen av filmen med ett stort leende och har svårt att slita mej från filmen. För kul och underhållande det är det definitivt! Musiker och rockfans kommer att ha en riktigt kul stund. Övriga kommer knappast att få för sig att se filmen.
Betyg. 6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar